Remiss gällande ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:37) om fiske i sötvattensområdena

Antalet insjölevande laxstammar har minskat kraftigt och finns idag bara kvar på ett fåtal platser i världen. Två av de kvarvarande stammarna finns i Vänern, i Klarälven och Gullspångsälven. Men bestånden är små och sårbara. Mest kritisk är situationen för Gullspångslaxen, där det vilda beståndet idag utgör mindre än en procent av Vänerns laxar.

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, föreslår ändringar i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:37) om fiske i sötvattensområdena, för att skydda laxbestånden i Vänern.

Om förslaget

Förslaget innebär att ett nytt fredningsområde (med benämning det yttre fredningsområdet) på cirka 21 000 ha inrättas utanför det befintliga fredningsområdet (med benämning det inre fredningsområdet) i Gullspångsälven. I det inre fredningsområdet föreslås endast fiske med lakstrut, mjärde, mörtstuga vara tillåtet under hela året samt fiske med ryssja och handredskap under perioden från den 1 januari till den 31 juli.

Dessutom innebär förslaget att reglerna för fiske i det yttre fredningsområdet ändras så att det endast är fiske med siklöjenät/skötar, lakstrut, mjärde, mörtstuga, ryssja och handredskap som tillåts under hela året. I övrigt föreslås allt annat fiske i det yttre och inre fredningsområdet utanför Gullspångsälvens mynning förbjudas.

Laxfisken passerar områdena under sin lekvandring, men uppehåller sig även där innan och efter lek. Fredningsområdena är anpassade efter tillgänglig kunskap om var laxfisken uppehåller sig och/eller passerar och förbuden omfattar de fiskemetoder som bedöms fånga eller störa laxen eller öringen.

Eftersom Gullspångslax i varierande grad uppehåller sig i hela Vänern är bedömningen att fiskeridödligheten så snart som möjligt behöver reduceras och mer generella bestämmelser kan erfordras för att uppnå ett tillräckligt starkt skydd för att garantera beståndets långsiktiga överlevnad.

För att minska problematiken med förluster av genetisk variation och ökande inavel behövs ett större antal lekfiskar vilket kräver ökad smoltproduktion och minskad dödlighet under fiskens tid i Vänern. Fler lekfiskar förbättrar också beståndens ”motståndskraft” mot genetisk påverkan från eventuellt felvandrad odlad lax och öring, samt minskar utdöenderisker beroende på demografiska slumpprocesser. Oavsiktliga fångster och återutsättning bedöms medföra en relativt stor dödlighet och påverkan på beståndet.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.