Är det tillåtet att leda avloppsvatten till gödselbehållare?
Om avloppsvatten ska ledas till gödselbrunn så gäller 9 kap. 7 § miljöbalken. Enligt den bestämmelsen ska avloppsvatten avledas och renas eller på annat sätt tas om hand så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Ur ett kretsloppsperspektiv är det positivt om de näringsämnen som finns i avloppsvattnet återförs till produktiv åkermark och om de rekommendationer som finns om spridning av gödsel följs så bör någon olägenhet för miljön inte uppstå. Det som gör situationen problematisk är att det finns en viss risk för smittspridning om toalettavloppsvatten kopplas till gödselbrunnen. Om riskerna för smittspridning i det enskilda fallet bedöms som små kan det ändå vara acceptabelt att leda orenat avloppsvatten till en gödselbrunn. Viktiga faktorer som man behöver ta hänsyn till i bedömningen är exempelvis:
- typ av avlopp, är det BDT-avlopp eller är även WC-påkopplat
- graden av utspädning i gödselbrunnen
- risken för ytavrinning
- om det finns betande djur i närheten av den plats gödseln/avloppsvattnet avses spridas
- spridningsteknik
- skördeteknik
Avgörande för om avledning till gödselbrunn kan tillåtas eller inte är om sökanden kan anses ha visat att avloppsvattnet tas om hand på ett sådant sätt att olägenhet för människors hälsa och miljön inte uppkommer.
Mark- och miljööverdomstolen har i ett avgörande (M 8408-14) som HaV har skrivit ett referat
Pdf, 90.1 kB. av slagit fast att det i detta fall inte var förenligt med kraven i 9 kap 7 § MB att avleda orenat avloppsvatten till gödselbrunn, trots att det i målet endast var frågan om avledande från en personaltoalett som användes sparsamt. Eftersom toalettvattnet inte hade hygieniserats innan det leddes till gödselbrunnen så fanns det enligt domstolen risk för direkt smittspridning till människor och djur genom att orenat avloppsvatten, blandat med gödsel, sprids på åkermark och det är därmed inte visat att avloppsvattnet kan tas om hand på ett sådant sätt att olägenhet för människors hälsa och miljön inte uppkommer.
Expertmyndigheter för smittskyddsfrågor är Statens veterinärmedicinska anstalt och Folkhälsomyndigheten.
