Är det lämpligt att ersätta till exempel grus- och sand­materialet i en avlopps­anläggning med åter­använt avfall?

Med avfall menas alla föremål eller ämnen som innehavaren vill göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med. Principiellt är det viktigt från resurssynpunkt att avfall kan återanvändas för nya ändamål och det händer då att man vill finna nya användningsområden för avfallet, till exempel som ersättning för markbäddssand.

Först av allt behöver man avgöra om avfallet har upphört att vara avfall eller inte - den frågan bör ställas till den aktör som tillhandahåller avfallet. Naturvårdsverket är tillsynsvägledande myndighet på avfallsområdet. Frågan är viktig att reda ut eftersom det finns förbud för hur vissa typer av avfall får används.

Om produkten inte längre är avfall kan det istället ha övergått till att vara en kemisk produkt. Då är det Kemikalieinspektionen som har ansvar för tillsynsvägledningen. KemI kan (liksom den lokala tillsynsmyndigheten) granska att kemikaliereglerna följs, till exempel att produkten är klassificerad enligt CLP-förordningen och att det finns säkerhetsdatablad och korrekt märkning i de fall det krävs.

Det skulle också kunna handla om en så kallad biprodukt istället för ett avfall. Då gäller inte avfallslagstiftningen, men Naturvårdsverket är fortfarande tillsynsvägledande myndighet.

När det är klart, enligt ovan, vilka regler som gäller så behöver en bedömning göras om denna typ av material i en avloppsanläggning kan ske utan oacceptabel påverkan på människors hälsa eller på miljön. Eftersom all relevant miljöpåverkan ska ingå i prövningen måste underlaget omfatta alla aspekter så att en samlad bedömning av avloppsanläggningens miljöpåverkan kan göras vid tillståndsprövningen. Prövningen av en sådan ansökan bör därför ha två huvudspår:

1. Kan anläggningen anses klara reningen av avloppsvattnet på ett tillfredsställande sätt?
2. Kan avfallet i anläggningen utgöra någon risk för miljö och/eller hälsa genom till exempel utlakning av icke önskvärda ämnen?

Generellt sett så anser HaV att det bör finnas testresultat eller referenser från trovärdiga undersökningar som kan användas som underlag för bedömningen av såväl fråga 1 som 2.

Specifika frågor som skulle kunna vara angelägna att ställa sig just för att det handlar om ett avfall (eller annat material, se ovan) är till exempel:

• Vad har provtagits? Vilka parametrar är av störst relevans för hälsa och miljö?
• Kan materialet variera i innehåll och därmed också ha varierande risk för till exempel utlakning?
• Kan mikrobiologisk aktivitet i avloppsanläggningen förändra riskbilden?
• Vad sker med materialet efter att anläggningen tjänat ut?