Entreprenören uppger att det inte går att få tag på traditionell markbäddssand och vill ersätta den med bergkross, hur hanterar man det i en prövning?
Vi har delat upp vårt svar i tre delar beroende på situation.
1. Det framgår av ansökan att man tänker använda bergkross istället för konventionell markbäddssand. Vi rekommenderar då att man efterfrågar de uppgifter som krävs enligt JTI:s informationsblad Rekommendationer för bergkross som filtermaterial i markbäddar.
Det vill säga :
- Är materialet tvättat?
- Hur ser kornstorlekskurvan ut?
- Hur är vattengenomsläppligheten?
Även om det inte är konventionell markbäddsand så skulle materialet ändå kunna nå upp till kraven men den som säljer det behöver visa vilka egenskaper materialet har. Skulle det ligga utanför rekommendationen i JTI:s rapport på något sätt så får miljöförvaltningen bedöma hur det kommer att påverka risken för hälsa och miljö. Är det för finkornigt så finns risken att det kommer att sätta igen, är det för grovkornigt får man sämre reduktion av mikroorganismer och fosfor.
Om anläggningen är placerad på en plats där riskerna för hälsa och miljö är små så blir en liten avvikelse åt det grövre inte så betydelsefull. Är det en stor avvikelse så måste man fråga sig om anläggningen behöver kompletteras på något sätt, eller om anläggningen inte alls kan tillåtas. Oavsett behöver bedömningen av avvikelsen också utgå ifrån riskerna för miljö och hälsa med den valda lokaliseringen.
2. Om entreprenören lägger markbäddar med ett annat material än vad tillståndet anger. I så fall är det en tillsynsfråga – är det angivet i ansökan att viss typ av material ska användas vid anläggandet av markbädden så är det så man måste utforma bädden, annars bryter man mot tillståndet. Finns materialet inte att tillgå när bädden ska anläggas måste man ansöka om ändring av tillståndet. Görs inte detta utan man anlägger bädden på ett sätt som inte är förenligt med tillståndet är detta skäl för ett föreläggande om rättelse.
3. Den typ av material som behövs för anläggningen finns inte på marknaden. Om miljöförvaltningen vet att så är fallet så är det inte lämpligt att lämna tillstånd. Det material som anges i ansökan är en förutsättning för tillåtligheten – vet man redan från början att tillståndet inte kommer kunna följas så brister en av förutsättningarna för tillståndet.
