Vattenanknuten recipientkontroll

Havs- och vattenmyndighetens uppdrag var att analysera och föreslå hur verksamhetsutövares egenkontroll av vattenrecipienter bättre kan samordnas med den regionala och nationella miljöövervakningen.

Samordningen ska bidra till uppföljningen av de vattenanknutna miljökvalitetsmålen, och rapporteringen enligt relevanta EU-direktiv och internationell rapportering. I uppdraget ingick att utreda om även de verksamhetsutövare som idag inte omfattas av recipientkontrollen bör omfattas samt konsekvenserna av detta.

I Sverige genomförs i dag en tämligen omfattande kontroll och övervakning av akvatiska miljöer. Det finns i databasen VattenInformationSystem Sverige (VISS) registrerat ungefär 400 pågående övervakningsprogram och närmare 28 000 övervakningsstationer, varav 1 250 i grundvatten. Trots detta saknas det i många områden underlag för att uppfylla behovet av övervakning av de svenska miljömålen och för att leva upp till krav ställda i ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) och havsmiljödirektivet (2008/56/EG). Andra relevanta direktiv är bland annat  art- och habitatdirektivet, badvattendirektivet samt nitratdirektivet. Det ställs även krav på ytterligare rapportering från Europeiska miljöbyrån samt en rad internationella konventioner så som Ospar och Helcom.

Bristen på data är ett problem framförallt då övervakningen är grunden för förvaltningen av våra vatten. Vi vet idag inte med tillräcklig tillförlitlighet hur många vatten som inte uppfyller fastställda krav på kvalitet och kvantitet. Det gäller bland annat vattenförvaltningens krav på god kemisk och ekologisk status för ytvatten samt kemisk och kvantitativ status för grundvatten, och havsmiljöförvaltningens krav på god havsmiljö. Detta påverkar i sin tur även möjligheten att uppfylla de svenska vattenanknutna miljökvalitetsmålen. Ytterligare en brist i dagens system för kontroll och övervakning av vatten är att all data som samlas in inte alltid görs tillgängligt.

Sammanfattningsvis konstateras att det i nuläget saknas tydliga och enhetliga riktlinjer för den process som styr kontroll och övervakning av våra vatten. Med anledning av detta presenterar Havs- och vattenmyndigheten därför ett antal förslag och åtgärder till förbättringar.

  • Öka datatillgängligheten - både en fråga om finansiering och om organisation.
  • Tydliggöra kvalitetskraven för hur kontrollen ska göras – att beskriva vad som ska mätas, hur det ska göras för att få ett enhetligt system i hela landet. En uppgift för Havs- och vattenmyndigheten och andra berörda myndigheter.
  • Havs- och vattenmyndigheten och andra berörda myndigheter ska utveckla ny vägledning för egenkontroll för verksamhetsutövare.
  • Att regeringen uppdrar åt Naturvårdsverket att - i samråd med Havs- och vattenmyndigheten- se över behovet av utökade krav på exempelvis miljörapporter.
  • Att regeringen utreder frågan om en vattenkontrollavgift. Syftet är att få ett system där fler bidrar ekonomiskt till kontrollen av hur våra vatten mår, såväl yt- som grundvatten.

Regeringsuppdrag

I juli 2014 fick Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag av regeringen att analysera och föreslå hur verksamhetsutövares egenkontroll av vattenrecipienter bättre kan samordnas med miljöövervakningen, och hur data från kontrollprogrammen ska bli tillgängliga, samt utreda om fler verksamhetsutövare bör omfattas.

Arbetet med regeringsuppdraget vattenanknuten recipientkontroll har bedrivits i nära samarbete med Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk och Sveriges geologiska undersökning. Livsmedelsverket och vattenmyndigheterna har getts tillfälle att yttra sig.

Redovisning

Uppdraget redovisades till Regeringskansliet (Miljödepartementet) den 31 mars 2015.

Publicerad: 2014-09-17
Uppdaterad: 2016-04-06
Sidansvarig: Webbredaktion