Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Skyddade områden

Marina nationalparker

Nationalparker inrättas för att skydda områden med natur- och kulturarv som annars riskerar att försvinna. Sedan 2009 har även nationalparker i marina områden bildats i Sverige. Syftet är att skydda havsmiljöer och arter som är unika för landet.

Nationalparker

En nationalpark är ett mark- eller vattenområde som ägs av staten. Syftet med nationalparken är enligt miljöbalken (7 kap. § miljöbalken 1998:808) att skydda ett stycke värdefullt sammanhängande naturområde. Riksdagen fattar beslut om bildande av nationalparker efter förslag från regeringen som även fastställer syfte och avgränsning av parken. Naturvårdsverket meddelar föreskrifter och vem som förvaltar nationalparken efter samråd med länsstyrelser, HaV och kommuner. Föreskrifter kan variera för varje nationalpark då de är anpassade utefter områdets naturtyper, friluftsliv och de boende i närheten som tar del av områdets ekosystemtjänster. Föreskrifter som reglerar fiske kan vara inkluderade bland föreskrifterna för nationalparksbeslutet för respektive nationalpark men de kan också stå i fiskerilagstiftningen och i vissa fall både bland nationalparkens föreskrifter och i fiskerilagstiftningen.

Nationalparker i marin miljö

Av Sveriges 29 nationalparker omfattar sju marina miljöer. Inom rapport 5739 och vägledning: Skydd av marina miljöer med höga naturvärden, beskrivs de kriterier som ett skyddat område inom marin miljö bör uppfylla för att bli kallat marint reservat eller marin nationalpark:

  • Marint syfte och beskrivning av hur syftet ska nås
  • Beskrivning av marina naturvärden
  • Marint anpassade föreskrifter
  • Marina skötselområden med mätbara bevarandemål
  • Uppföljning som anpassas till syfte och bevarandemålen
  • Tillsyn

För närvarande uppfyller endast en nationalpark dessa kriterier vilket är Kosterhavets nationalpark, som således är Sveriges enda renodlade marina nationalpark. Därutöver omfattar Gotska Sandön, Haparanda skärgård, Skuleskogen, Gotska Sandön, Stenshuvud, Blå Jungfrun samt Ängsö marina miljöer.

Kosterhavets nationalpark

Koster.

Kosterhavet. Foto: Bengt Nyman CC BY 2.0

Kosterhavets nationalpark invigdes 2009 och är Sveriges enda marina nationalpark. Nationalparken ligger i Strömstads och Tanums kommuner och täcker ett nästan 400 kvadratkilometer stort havsområde i norra Bohuslän. Syftet med nationalparken är att bevara det mycket speciella och artrika havs- och skärgårdsområdet och de landområden som ligger i närheten i väsentligen oförändrat skick. I syftet ingår även en möjlighet att hållbart nyttja de biologiska resurserna, att gynna det rörliga friluftslivet samt att underlätta forskning och utbildning om hur man bäst bevarar och på ett hållbart sätt använder marina och landbaserade ekosystem.

De unika havsmiljöerna

Runt 98 procent av nationalparken, ca 380 kvadratkilometer, består av är marina miljöer och utgörs av en stor variation av naturtyper som tillsammans bildar ett mosaikartat havs-och skärgårdslandskap. Här finns runt 6000 marina arter varav närmare 300 av dessa är unika för Sverige. Området kännetecknas av en rik mångfald av marina undervattensmiljöer typiska för svenska västkusten såsom hård- och mjukbottnar på olika djup, tångskogar, sandstränder samt grunda lerbottnar med bland annat musselbankar och ålgräsängar. Här finns också unika och ovanliga miljöer såsom djupa hårdbottnar och revbildande stenkoraller samt exponerade grundområden med fina tareskogar.

Kosterhavets havsmiljö kännetecknas framförallt av Kosterfjorden som är en cirka en kilometer bred och 200 meter djup förkastningsspricka där man finner de artrikaste områdena i parken. De djupa och brant sluttande klippväggarna i Kosterfjorden liknar miljöerna långt ute i Atlanten, vilket gör att många arter som annars bara finns där även lever i Kosterfjordens djup. Den unika artrikedomen beror även på införsel av oceaniskt salt och kallt djupvatten som transporterar in oceaniska arter in i nationalparken. Vattnet är tillräckligt salt för att många havslevande djur, växter och alger ska trivas i området. Här finns en rik biologisk mångfald med en specifik fauna bestående av stora Lima musslor, svampdjur och armfotingar vilka är associerade till hårdbottnar eller rev av ögonkorall.

Anemoner.

Anemoner. Foto: Lisbeth Jonsson

Limamusslor.

Limamusslor. Foto: Lisbeth Jonsson

Inom nationalparken finns ett av två levande rev av ögonkorall (Lophelia pertusa) som man känner till i Sverige. Det andra levande revet finns i Väderöarnas marina naturreservat, strax söder om nationalparken. Det levande revet i Kosterhavet finns i Säcken, vid den nordöstra delen av nationalparken och ligger på 85 m djup. Ögonkorallrev är mycket artrika miljöer. Inom nationalparken finns också fyra döda rev av ögonkorall, även döda rev har en hög biologisk mångfald och är viktiga att bevara.

Ögonkorall.

Ögonkorall. Foto: Tomas Lundälv och Lisbeth Jonsson

Ögonkorall är en revbildande, djupvattenslevande stenkorall som främst finns på kontinentalsockeln i nordöstra Atlanten, vanligtvis på djup mellan ca 200 m och 1800 m. Ögonkoraller växer mycket långsamt och kräver en hög salthalt och låg temperatur vilket gör Koster-Väderöfjorden i stort sett det enda område i Sverige där de kan leva.

Djupvattnets låga temperatur och höga salthalt i Kosterfjorden medför även att området har en artrik fisk- och skaldjurs fauna. De små skären och öarna är också välbesökta av fåglar och utgör övervintringsplats, rastplats eller häckningsplats för runt hundra fågelarter. Flera arter av marina däggdjur finns också i Kosterhavet; här finns gott om knubbsäl och tumlare ses regelbundet i parken men även andra valar såsom delfiner, späckhuggare, grindval, och vikval besöker området ibland.

Gråsäl.

Gråsäl. Foto: Charlotta Moreus CC BY 2.0

Reglering av fiske

Kosterhavets nationalpark omfattas dels av fiskereglerna (FIFS, 2004:36) som gäller innanför trålgränsen i Västerhavet, och dels av mer specifika regleringar som kopplar till bevarandeåtgärder för områdets marina naturvärden. Bottentrålning efter nordhavsräka får endast bedrivas med artsorterande rist på djup större än 60 meter och är reglerat med tillståndsplikt som kräver utbildning av Havs- och vattenmyndigheten. Inom nationalparken finns även åtta stängda områden där trålfiske är förbjudet under hela året, vilket avser skydda sällsynta och utrotningshotade djurarter. Läs mer om reglering av fiske i Sveriges Nationalparker att klicka på länken till information om reglering av fiske i skyddade områden.

Skillnad mellan nationalparker och naturreservat

När ett område klassats som nationalpark har det fått det starkaste skyddet ett naturområde kan ha och kraven för att ett område ska klassas som nationalpark är betydligt högre än för ett naturreservat. Därför är det bara områden som anses vara särskilt viktiga att bevara, ur natur- eller kultursynpunkt, som kan få skyddet som en nationalpark har.

All mark inom nationalparker i Sverige ägs av staten, till skillnad från Naturreservat där markägare även kan äga marken. Det är länsstyrelsen i det berörda området som tillsammans med Naturvårdsverket planerar och tar fram beslutsunderlag om en ny nationalpark ska inrättas.

11,5 procent, varav 0,5 procent vatten, av jordens yta har skydd i form av naturreservat. Det är den mest vanliga formen av skydd för värdefulla naturområden. I Sverige kan både kommuner och länsstyrelser ta beslut om ett område ska klassas som naturreservat efter samråd med Naturvårdsverket och HaV.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Skyddade områden