Miljökommunikation för miljöinspektörer

Sammanfattning av rapporten

• Hur bemöter man verksamhetsutövare som inte vill lyssna, som har fördomar om myndigheter, som är cyniska, provocerande, manipulativa, aggressiva eller känner sig som offer för myndigheters ”maktmissbruk” och faller i gråt under inspektionstillfället?
• Hur kommunicerar man med verksamhetsutövare som gör sig oåtkomliga, som inte svarar i telefonen och inte öppnar dörren trots avtalad besökstid?
• Vad gör man när man träffar pålästa verksamhetsutövare som kommer med högst relevanta argument för varför de gör som de gör, som ifrågasätter ens kompetens – eller ännu värre – som avslöjar ens kunskapsluckor kring lagstiftning och riktlinjer?
• Visst, demokrati och delaktighet i all ära, men hur mycket tid ska enskilda trasslande verksamhetsutövare egentligen få ta i anspråk när hundra mer samarbetsvilliga står i kö och väntar på besked?

Vägledning till nya förhållningssätt och färdigheter

När man öppnar en handbok i kommunikation, förväntar man sig kanske att få en utförlig lista med metoder, som underlättar ens arbete i situationer som de ovan beskrivna.

Man hoppas på klara besked om hur man ska gå tillväga i mötet med verksamhetsutövare som inte lyssnar, inte vill göra som de förväntas, vägrar att hålla sig till ”fakta” eller bemöter en fråga med en utskällning. Den här boken innehåller inga sådana recept. Vi tror helt enkelt inte att det finns några enkla instruktioner eller patentmetoder för att hantera sådana situationer.

Vi skulle naturligtvis kunna skriva: ”Se till att få en bra dialog med verksamhetsutövare”. Men värdet av en sådan instruktion är inte särskilt högt, för frågan kvarstår ju: ”Hur då?”

Att utveckla sin kommunikativa kompetens, handlar, tror vi, om att utveckla sitt eget förhållningssätt, sitt intresse och sin förståelse för varför människor inte gör som man förväntar sig. Den här handboken består till stor del av modeller eller ”bilder” som ger vägledning i hur man teoretiskt kan förstå kommunikationssituationer. Bilderna svarar på frågor om vad människor generellt kan behöva för att känna sig inkluderade och vilja bidra. De ger också instruktioner om hur man som myndighetsutövare kan försöka förhålla sig till detta.