Efterbehandling efter minireningsverk, när krävs efterbehandling och vilka alternativ är då möjliga?

Sammanfattning av rapporten

Reduktionen av smittämnen är ofta låg om inte någon särskild behandlingsenhet finns för detta.

När minireningsverk installeras ställs ibland krav på efterbehandling av avloppsvattnet för att i första hand reducera smittämnen. Naturvårdsverkets allmänna råd ger ingen tydlig vägledning när detta krav är befogad eller inte. Därför varierar tillämpningen mellan olika kommuner, vilket är olyckligt. Det förekommer även krav på efterbehandling som ett säkerhetssteg för de fall som anläggningen skulle få driftstörningar.

Syftet med detta projekt har varit att beskriva i vilka sammanhang som efterbehandling kan vara befogat och vilka tekniska lösningar som då kan användas så att tillverkare och myndigheter får ett gemensamt material som beskriver frågan.

Erfarenheter från myndigheter, tillverkare samt övriga nordiska länder har samlats in via intervjuer och litteratur. Domar på området har studerats. Inga tydliga riktlinjer för i vilka fall efterbehandling ska krävas har funnits varken hos kommuner eller via de domar som studerats.
Tekniska lösningar har beskrivits utifrån uppgifter från leverantörer samt utifrån litteratur.

Krav på efterbehandling måste bedömas från fall till fall. Kravet skulle med fördel kunna kopplas till hög skyddsnivå gällande hälsoskydd. Den teknik som används för efterbehandling måste ha en dokumenterad funktion och den måste anpassas beroende på kvaliteten hos utgående vatten, som kan variera mellan olika fabrikat av minireningsverk.
För att bidra till en mer likvärdig bedömning när det gäller efterbehandling har ett "Verktyg vid tillståndsgivning" utarbetats utifrån slutsatserna i denna studie.