Områden av riksintresse

Hitta på sidan

När ett område pekas ut som riksintresse får det ett skydd mot åtgärder som påtagligt kan skada riksintressets syfte eller värden. Graden av skydd är reglerat i miljöbalken.

I tredje och fjärde kapitlet av miljöbalken finns bestämmelser om både bevarande och exploatering och här anges allmänt om ett område kan vara ett riksintresse utifrån ett ändamål, exempelvis för naturvård och friluftsliv. Myndigheternas beslut att peka ut ett område som riksintressant är endast vägledande för senare beslut. Frågan om ett område är av riksintresse eller inte ska därför bedömas i varje enskilt ärende, till exempel vid en tillståndsprövning.

Hushållningsbestämmelser

Dessa så kallade hushållningsbestämmelser har emellertid direkt verkan enbart vid prövning av exploateringsföretag som i lagens mening innebär ändrad markanvändning, till exempel att skogsmark ersätts av tätortsbebyggelse. Vid fortsatt markanvändning av hittillsvarande slag har bestämmelserna endast en rådgivande funktion. Miljöbalkens 1 kapitel 2 § anger i vilka fall hushållningsbestämmelserna är tillämpliga.

I en del fall räcker varken dessa bestämmelser eller andra generella regler för att tillgodose skyddsbehovet i ett område som förklarats vara av riksintresse. I sådana fall kan det bli aktuellt att skydda området med stöd av 7 kapitlet miljöbalken, det vill säga att avsätta området som exempelvis naturreservat.

Exploatering

Naturmiljön i ett visst område kan i en del fall ta skada av exploatering, arbetsföretag och andra verksamheter som äger rum utanför områdets gränser. Framför allt våtmarker, sjöar och vattendrag kan påverkas av ingrepp högre upp i tillrinningsområdet. Även i ett sådant fall kan hushållningsbestämmelserna vara tillämpliga.

Genom Länsstyrelsen kan staten ingripa om en exploateringsplan innebär att ett riksintresse inte tillgodoses, oavsett om exploateringen är tänkt att äga rum utanför eller inom det riksintressanta området. Det avgörande är om naturvärdena som gjort området till riksintresse riskerar att ta skada.

Riksintressen i miljöbalken

Möjligheten att utse områden av riksintresse framgår av 3 och 4 kapitlet i miljöbalken. Bestämmelserna ska tolkas mot bakgrund av balkens inledande kapitel om mål och hänsynsregler. Avsikten är att betona miljöfrågornas betydelse i planeringen och vikten av hushållning med mark- och vattenområden. De ekologiska förutsättningarna ska beaktas vid alla beslut som rör användning av mark- och vattenområden.

Större kust-, skärgårds- och fjällområden samt älvar

I 4 kap miljöbalken namnges ett antal större kust-, skärgårds- och fjällområden samt älvar som har så stora natur- och kulturvärden att de i sin helhet är av riksintresse. Dessa områden får inte utsättas för exploatering som påtagligt skadar dessa värden. De namngivna älvarna och älvsträckorna får inte byggas ut eller regleras för vattenkraftändamål. Samtidigt hindrar bestämmelserna inte att tätorterna och det lokala näringslivet utvecklas i de här områdena, om andra lämpliga alternativ saknas.

Kartverktyget Skyddad natur

Du kan se vilka områden som är utpekade som riksintressen för naturvården och friluftslivet i kartverktyget Skyddad natur.

Myndigheter och kommuners ansvar

Det finns tolv olika myndigheter som ansvarar för riksintressena enligt 3 kap miljöbalken. Myndigheterna finns angivna i hushållningsförordningen (1998:896) liksom vilka sektorer de ansvarar för. En riksintressemyndighet tar fram områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse utifrån uppsatta kriterier. Efter samråd med berörda länsstyrelser, Boverket och andra berörda riksintressemyndigheter, beslutar myndigheten vilka områden den bedömer vara av  riksintresse för sin sektor.

Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för områden av riksintresse för

Områden av riksintresse ska redovisas i kommunernas översiktsplaner, vilka i sin tur utgör underlag för bedömningar i enskilda ärenden. Länsstyrelsen har ett ansvar att bevaka att riksintressena tillgodoses i den kommunala planeringen. Boverkets roll är att samordna de centrala riksintressemyndigheternas arbete med kunskapsunderlag och att ha en allmän överblick över hur bestämmelserna tillämpas.

Publicerad: 2014-09-25
Uppdaterad: 2020-04-01
Sidansvarig: Webbredaktion