Områden av riksintresse
Riksintressen är geografiska områden med särskilda värden för hela samhället. Bestämmelserna i miljöbalken styr hur dessa områden ska hanteras i planering och prövning, för att säkerställa en långsiktigt hållbar användning av mark och vatten. Flera myndigheter, däribland Havs- och vattenmyndigheten, har ansvar för att peka ut, följa upp och hålla riksintresseanspråken aktuella.
Bestämmelserna om riksintressen finns i 3 och 4 kapitlet miljöbalken (1998:808). De syftar till att främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.
Riksintressen gäller geografiska områden som har utpekats därför att de innehåller nationellt viktiga värden och kvaliteter. Områden kan vara av riksintresse för både bevarande och exploatering. Bestämmelserna ska tillämpas vid beslut som rör ändrad användning av mark- och vattenresurserna.
Större kust-, skärgårds- och fjällområden samt älvar
Riksintressen enligt 4 kap. miljöbalken gäller större områden med höga natur- och kulturvärden och värden för friluftslivet. De omfattar delar av våra kuster, fjäll och älvar. Dessa områden anges direkt i lagen och får inte utsättas för exploatering som påtagligt skadar dessa värden. De namngivna älvarna och älvsträckorna får inte byggas ut eller regleras för vattenkraftändamål. Samtidigt hindrar bestämmelserna inte att tätorterna och det lokala näringslivet utvecklas i de här områdena, om andra lämpliga alternativ saknas.
Miljöbalkens bestämmelser för särskilda markanvändningsintressen enligt 3 kap. 6 §
Det finns tolv olika myndigheter som har ansvar att göra sin bedömning av vilka områden som är av riksintresse för olika sektorer enligt 3 kap. miljöbalken. Myndigheterna finns angivna i hushållningsförordningen (1998:896) liksom vilka sektorer de ansvarar för.
En riksintressemyndighet har inom sitt verksamhetsområde uppsikt över hushållningen med mark- och vattenområden och tar fram områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse utifrån uppsatta kriterier. Efter samråd med berörda länsstyrelser, Boverket och andra berörda riksintressemyndigheter, beslutar myndigheten vilka områden den bedömer vara riksintresseanspråk för sin sektor. Myndigheten ska också se till att bedömningen är aktuell och vid behov, eller åtminstone vart åttonde år, lämna uppdaterade uppgifter till länsstyrelserna.
Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för områden av riksintresse för
- yrkesfisket
- naturvården och friluftslivet (delat ansvar med Naturvårdsverket)
- anläggningar för vattenförsörjning
Ansvar och roller
Länsstyrelsen har uppsikt inom länet över hushållningen med mark- och vattenområden och tar även fram förslag till revideringar av riksintressen. Länsstyrelsen ska också verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses i planerings- och prövningsprocesser där dessa ska tillämpas. Länsstyrelsens arbete ska grundas på underlag från riksintressemyndigheterna. För ett område som omfattas av en beslutad havsplan enligt 4 kap. 10 § miljöbalken ska dock länsstyrelsens arbete grundas på planen.
Kommunen ansvarar för att i översiktsplanen ange hur riksintressena ska tillgodoses.
Boverket ansvarar för den allmän uppsikten över hushållningen med mark- och vattenområden och samordnar de statliga myndigheternas riksintressearbete.
Områden som omfattas av en havsplan
Havsplaner beslutas av regeringen och ger vägledning till myndigheter och kommuner vid planläggning och prövning av anspråk på användning av havsområdena, enligt 4 kap. 10 § miljöbalken. En nationell havsplan anger, i enlighet havsplaneringsförordningen (2015:400), inriktningen för användning av havsområdet och anger och beskriver riksintresseanspråk enligt 3 kap. miljöbalken och andra allmänna intressen av väsentlig betydelse. Till skillnad från sektorsmyndigheternas underlag och anspråk, till exempel riksintresseanspråk enligt 3 kap. miljöbalken, så är havsplanen tänkt att ge uttryck för statens syn på hur havsområdena bör förvaltas genom en samlad och genomtänkt statlig uppfattning. Regeringens beslut om havsplan innebär ställningstaganden till hur olika allmänna intressen inklusive riksintresseanspråk enligt 3 kap. miljöbalken ska redovisas i havsplanen. Regeringens beslut kan därför avvika från de anspråk och de underlag som de olika sektorsmyndigheterna har redovisat (Prop. 2013/14:186 s.19). Havsplanens vägledning innebär inte att ett riksintresse avgörs eller beslutas utan ger en övergripande bedömning för ett sådant avgörande och regeringens syn.
