Ska bevarandemålen och bevarandestatus för ett N2000 område fastställas för N2000 området eller blir det ett resultat av statusen för naturtypen inom den biogeografiska regionen?

Bevarandemålen bestäms för det enskilda området. Bevarandemålen för det enskilda området är en beskrivning av hur området ska bidra till att gynnsam bevarandestatus bibehålls eller återställs på biogeografisk nivå. I 16 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. framgår vad som avses med bevarandestatus och när den är gynnsam. Av detta framgår att bevarandestatusen i ett område både avgörs av de ingående naturtypernas kvalité och området som helhet betraktat, bland annat strukturer och funktioner samt typiska arter för naturtyperna.

"Med bevarandestatus för en livsmiljö avses summan av de faktorer som påverkar en livsmiljö och dess typiska arter och som på lång sikt kan påverka dess naturliga utbredning, struktur och funktion samt de typiska arternas överlevnad på lång sikt. En livsmiljös bevarandestatus anses gynnsam när
  1. dess naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde och de ytor den täcker inom detta område är stabila eller ökande,
  2. den särskilda struktur och de särskilda funktioner som är nödvändiga för att den ska kunna bibehållas på lång sikt finns och sannolikt kommer att finnas under en överskådlig framtid, och
  3. bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam."

Gynnsam bevarandestatus ska uppnås på biogeografisk nivå. För att veta vad detta innebär, ska det av bevarandeplanerna – som tas fram för varje enskilt område – framgå vilka bevarandemål som behöver uppnås just i det enskilda området, i syfte att nå gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå.

I Naturvårdsverkets handbok ”Förutsättningar för prövningar och tillsyn i Natura 2000 områden” (2017:1 s 29 f.) framgår bl.a. följande. Utvecklingen rörande ovanstående sex element – tre för naturtyper respektive tre för arter – kan sägas vara grunden för att bedöma den aggregerade bevarandestatusen. Det är dessa mått man måste följa och på sikt försöka avgöra om förhållandena/utvecklingen är sådan att naturtypen och arten upprätthålls i gynnsam bevarandestatus. Det är därför nödvändigt att i varje Natura 2000-område utveckla – med utgångspunkt i relevanta delar av definitionen och måtten ovan – och lägga fast operativa mål som syftar till att bidra till att upprätthålla gynnsam bevarandestatus för de förekommande Natura 2000-naturtyperna och arterna på biogeografisk nivå. Dessa mål – bevarandemålen – är också grund för bedömningen om det särskilda Natura 2000-tillståndet kan lämnas.

Publicerad: 2020-06-15
Sidansvarig: Webbredaktion