Frågor och svar om den nationella planen (NAP)

Enligt 11 kap. 28 § miljöbalken ska det finnas en nationell plan för omprövningar av sådana vattenverksamheter som har tillkommit för produktion av vattenkraftsel. Omprövningarna ska innebära att verksamheterna förses med moderna miljövillkor. Det betyder bland annat att tillstånden ska ha villkor som behövs för att kvaliteten på de vatten som verksamheterna påverkar ska kunna uppfylla EU-rättens krav. Planen ska ge en nationell helhetssyn i frågan om att verksamheterna ska förses med moderna miljövillkor på ett samordnat sätt med största möjliga nytta för vattenmiljön och för nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel.

För att skydda och förbättra alla vatten inom EU beslutades år 2000 om ett ramdirektiv för vatten, även kallat Vattendirektivet. I direktivet finns krav på vad EU-länderna minst ska klara av, vad gäller vattenkvalitet och tillgång på vatten. I Sverige infördes vattendirektivet i svensk lagstiftning år 2004 genom miljöbalken och tillhörande förordningar.

I januari 2019 gav regeringen HaV, Energimyndigheten och Svenska Kraftnät i uppgift att ta fram ett förslag till en nationell plan för omprövning av vattenkraften. Planen lämnades till regeringen i oktober 2019. Sommaren 2020 meddelade regeringen sitt beslut. Enligt bestämmelser i förordningen om vattenverksamheter började arbetet med omprövningar i februari 2022 och beräknas pågå under 20 år. Regeringen har under hösten 2022 aviserat att de vill pausa arbetet.

Många av landets vattenkraftverk saknar moderna miljövillkor, det vill säga tillstånden har inte beslutats med stöd av miljöbalken och de är äldre än 40 år. Vattenkraft är viktig för att nå målet om ett helt förnybart, koldioxidsnålt elsystem. Kraftverken påverkar dock vattenmiljöerna samt fisk- och växtarter negativt. Syftet med den nationella planen är att omprövningarna ska leda till både största möjliga nytta för vattenmiljön och en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel.

Samtidigt som bedömningen av nyttan av olika miljöförbättrande åtgärder sker ska myndigheterna ta hänsyn till nyttan av elproduktionen och vattenkraftens förmåga till reglering.

Med moderna miljövillkor menas ett tillstånd vars villkor och andra bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön har bestämts enligt miljöbalken i en dom eller ett beslut som inte är äldre än 40 år.

Den biologiska mångfalden och ekosystemen längs vattendragens stränder gynnas när olika miljöförbättrande åtgärder vidtas vid vattenkraftverken. Den starkt hotade ålen, lax, havsöring och andra fiskarter som behöver fria vandringsvägar och en restaurerad vattenmiljö kan påverkas positivt. Fritidsfisket, som är en mångmiljardaffär i Sverige, är därmed ett exempel på en del av den blå ekonomin som får bättre förutsättningar.

Den som bedriver en tillståndspliktig "vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel" ska se till att verksamheten har moderna miljövillkor. Vad som avses med vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel definieras i 11 kap. 6 § miljöbalken:

”Med vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel avses i detta kapitel en vattenverksamhet som innebär vattenreglering, vattenbortledning, vattenöverledning eller annan påverkan på vattnets flöde och

1. är avsedd för produktion av el genom omvandling av energin i strömmande vatten, eller
2. när verksamheten påbörjades, var avsedd för sådan produktion.”

Avgörande för om en verksamhet omfattas av kravet på moderna miljövillkor är syftet med vattenverksamheten. Verksamheten ska antingen idag bedrivas som ett led i produktion av vattenkraftsel (punkten 1) eller ha haft det syftet när verksamheten påbörjades (punkten 2). Vår tolkning är att det kan avse exempelvis:

• De verksamheter som i dag producerar vattenkraftsel, oavsett vad det ursprungliga syftet med anläggningen var (exempelvis gamla kvarnar eller sågverk).
• De regleringsdammar som reglerar för elproduktion. Även regleringsdammar som används som årsregleringsmagasin för produktion av vattenkraftsel omfattas.
• De anläggningar som byggdes i syfte att producera vattenkraftsel, även om det idag inte produceras någon vattenkraftsel.

Verksamheter som inte omfattas av 11 kap. 6 § miljöbalken

En vattenverksamhet som inte faller in under definitionen i 11 kap. 6 § miljöbalken är exempelvis ”övriga dammar” eller ”mellanliggande dammar”. Även om en vattenverksamhet inte omfattas av kravet på moderna miljövillkor i 11 kap. 27 § miljöbalken, innebär det inte att verksamheten får bedrivas på ett sådant sätt att den påverkar människors hälsa eller miljön negativt. Åtgärder för att möjliggöra fri passage förbi ej naturliga vandringshinder kan behöva vidtas fastän verksamheten inte är en sådan som omfattas av 11 kap. 6 § miljöbalken.

Vår tolkning är att följande verksamheter inte omfattas av 11 kap. 6 § miljöbalken och därmed inte av kravet på moderna miljövillkor enligt 11 kap. 27 § miljöbalken:

• Anläggningar där det idag inte bedrivs någon produktion av vattenkraftsel och som inte heller byggdes i syfte att producera vattenkraftsel.
• Regleringsdammar, andra vattenanläggningar och vattenverksamheter som varken är, eller tillkom i syfte att vara, ett led i produktion av vattenkraftsel. Exempelvis en överfallsdamm som används för att upprätthålla en viss vattennivå i en sjö.
• Anläggningar som vid något tillfälle producerat eller varit ett led i produktion av vattenkraftsel, men där det inte bedrivs någon verksamhet kopplad till produktion av vattenkraftsel idag eller anläggningens syfte vid anläggandet inte var produktion av vattenkraftsel. Till exempel kan det finnas kvarnar som under en tid producerat el men som inte gör det längre. Se exempelvis Mark- och miljööverdomstolens dom den 6 oktober 2022 i mål nr M 516-21.

Avgörande för att få ingå i den nationella planen är kriterierna i 11 kap 6 § miljöbalken, vilka i huvudsak är vattenverksamhet som ”är avsedd för produktion av el, eller när verksamheten påbörjades, var avsedd för att producera el”. Dessutom måste övriga kriterier i 36 § förordningen om vattenverksamheter vara uppfyllda, det vill säga verksamheten ska vara påbörjad före utgången av 2018, inte prövad enligt miljöbalken och senast den 1 juli 2019 vara anmäld till länsstyrelsen.

Vilka tillstånd eller andra äldre rättigheter som finns har ingen betydelse för frågan om man ska omfattas av den nationella planen eller inte. En anmälan kan endast avvisas om någon av förutsättningarna i 36 § inte är uppfyllda (se även 38 § vattenverksamhetförordningen).

För de verksamheter som helt saknar tillstånd eller andra särskilda rättigheter blir det dock fråga om ny tillståndsprövning istället för omprövning.

Till skillnad mot de verksamhetsutövare som har tillstånd eller äldre rättigheter enligt 5 a § lag(1998:811) om införande av miljöbalken, får verksamhetsutövare som helt saknar tillstånd eller äldre rättigheter inte bedriva sin verksamhet i avvaktan på prövning. Det följer av 41 § punkten 1 förordningen om vattenverksamheter.

En prövningsgrupp utgörs av ett antal anläggningar och verksamheter inom ett avgränsat avrinningsområde (geografisk yta).

Alla verksamhetsutövare inom en prövningsgrupp ska ansökan om miljötillstånd hos mark- och miljödomstolen vid samma tidpunkt enligt nationella planens tidplan.

Verksamhetsutövarna inom prövningsgruppen bör samordna sig inför miljöprövningen eftersom de ska prövas i ett sammanhang.

I förslaget till den nationella planen anges ett riktvärde om 1,5 terawattimmar som vägledning till vattenmyndigheterna. Riktvärdet motsvarar vad som, på nationell nivå, kan anses vara betydande negativ påverkan på kraftproduktionen enligt 4 kap 3 § vattenförvaltningsförordningen. Det vill säga ett av kriterierna när vattenmyndigheterna ska förklara kraftigt modifierade vatten. Riktvärdet kan även utgöra vägledning när vattenmyndigheterna beslutar om undantag i form av mindre stränga krav (både i naturliga och kraftigt modifierade vatten) enligt 4 kap 10 § vattenförvaltningsförordningen. I förslaget till den nationella planen har det nationella riktvärdet om 1,5 terawattimmar även brutits ner och fördelats på de 22 huvudavrinningsområden som är mest betydelsefulla för reglerkraften (HARO-värde). Detta för att ge ytterligare vägledning till vattenmyndigheterna. Inom ett avrinningsområde ska hänsyn tas till de kraftverk som bedöms ge störst bidrag till balanseringen av elsystemet (klass 1 kraftverk). På så sätt ger planen vägledning om var en effektiv tillgång till vattenkraftsel har en så samhällsnyttig betydelse att det genom vattenmyndigheternas normsättning, bör inverka på de miljökrav som ställs på berörda vatten och de verksamheter som påverkar dessa vatten.

Resultatet av de individuella prövningarna enligt planen ska, sammantaget i ett nationellt perspektiv, ge största möjliga nytta för effektiv tillgång till vattenkraftsel och bästa möjliga miljönytta. Den nationella planen ersätter inte den individuella prövningen, där hänsyn tas till fler aspekter. Planen vägleder inte om åtgärder i de enskilda prövningarna eller andra insatser som relaterar till vattenmiljön eller elförsörjningen. Riktvärdet 1,5 terawattimmar innebär således inte ett åtgärdstak för miljöåtgärder. Riktvärdet finns inte angivet i någon lagstiftning och inte heller i energiöverenskommelsen. Genom att ange riktvärdet i förslaget till den nationella planen, ges sådan vägledning till vattenmyndigheterna som bland annat avses i 25 § andra punkten vattenverksamhetsförordningen.

Utöver att vara ett riktvärde är 1,5 terawattimmar även ett Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten framtaget planeringsmål för deras respektive arbete. I propositionen Vattenmiljö och vattenkraft (prop. 2017/18:243) hänvisar regeringen till Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndighetens planeringsmål och bedömer att ett sådant produktionsbortfall inte ska ha någon väsentlig påverkan på möjligheterna att nå målet om 100 procent förnybar elproduktion till år 2040. HaV kommer med stöd av Energimyndigheten och Svenska Kraftnät, följa utvecklingen av prövningarna avseende hur beslutade miljökvalitetsnormer och miljöåtgärders inverkar på detta riktvärde.

I en vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel kan det ingå olika vattenanläggningar. Vad som ska anses utgöra en och samma verksamhet framgår av 11 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. En verksamhet utgör en och samma om den bedrivs med vattenanläggningar som direkt eller genom andra vattenanläggningar är

• tekniskt sammankopplade med varandra och
• har ett miljö- och verksamhetsmässigt samband.

Miljömässigt samband

Av förarbetena (prop. 2017/18:243, sida 199) framgår att ett miljömässigt samband finns om miljöbedömningen av den ena verksamheten påverkas av den andra verksamhetens miljöpåverkan. Ett exempel är att bedömningen av en ny vattenkraftturbins miljöpåverkan blir beroende av att det redan finns andra turbiner i samma anläggning eller i samma vattendrag.

En turbin utgör en vattenanläggning, trots att den i sig inte avleder vatten utan avledningen sker högre upp i vattenkraftverket genom en intagstub. Det kan dock inte råda någon tvekan om att turbinen har tillkommit för att hindra vattnets flöde så mycket att den kraft som behövs att försätta turbinen i rörelse kan tas tillvara. En turbin i ett vattenkraftverk kan därför inte anses vara något annat än en del av den vattenverksamhet som bedrivs för att utvinna vattenkraften.

Verksamhetsmässigt samband

Av förarbetena (se prop. 2017/18:243, sida 200) framgår följande. Vattenverksamheter som bedrivs med fysiskt sammankopplade vattenanläggningar men av olika verksamhetsutövare bör betraktas som delverksamheter inom en och samma vattenverksamhet, om verksamheterna har ett sådant ägarsamband eller annat ekonomiskt samband att de bör betraktas som om de bedrivs av en och samma verksamhetsutövare. Avgörande bör vara om ägarkonstruktionen eller skillnaderna mellan verksamhetsutövarna kan anses ha konstruerats för att undgå att verksamheterna ska betraktas som en och samma verksamhet. Verksamheter bör inte anses ha ett verksamhetsmässigt samband, om verksamheterna bedrivs av olika verksamhetsutövare och det saknas grund för antagandet att uppdelningen på olika verksamhetsutövare är motiverad av att undvika en samlad bedömning.

Även anläggningar som har olika ägare kan alltså ses som en och samma verksamhet, så länge som de har ett tekniskt samt miljö- och verksamhetsmässigt samband med varandra, se Mark- och miljööverdomstolens beslut den 30 augusti 2023 i mål nr M 932-22.

De som bedriver "vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel" enligt 11 kap. 6 § kunde fram till den 1 juli 2019 anmäla sig till den nationella planen. Om de uppfyllde vissa kriterier i 36 § vattenverksamhetsförordningen, skulle de omfattas av den nationella planen. Det var länsstyrelsen som bedömde om den anmälda verksamheten uppfyllde angivna kriterier.

Mark- och miljööverdomstolen har i några fall överprövat länsstyrelsens beslut att inte godkänna anmälan till den nationella planen.

Se exempelvis Mark- och miljööverdomstolens dom den 6 oktober 2022 i mål nr M 516-21 samt dom den 10 december 2021 i mål nr M 1532-20 (lägg märke till att det i den andra domen finns en skiljaktig mening).

De som är anmälda till den nationella planen kan avvakta med att lämna in sin ansökan om moderna miljövillkor i enlighet med den tidsplan som framgår av bilagan i förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter.

De som inte anmälde sig till den nationella planen var skyldiga att omgående ansöka om moderna miljövillkor för sin verksamhet.

Omprövningarna startade år 2022 då de första verksamhetsutövarna lämnade in sina ansökningar. Regeringen har därefter vid flera tillfällen beslutat att skjuta fram tiden för inlämning av ansökan för de som är anmälda till den nationella planen. Regeringens målsättning är att det ska ta cirka 20 år innan alla verksamheter har tillstånd med moderna miljövillkor.

Tidplanen för omprövningarna och när respektive prövningsgrupp senast ska lämna in sina ansökningar framgår av bilagan till förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter.

Prövningsgruppernas geografiska utbredning framgår av HaV:s förteckning (HVMFS 2020:25) över prövningsgrupper. Mer information om hur du hittar när verksamheter i en prövningsgrupp senast ska ha lämnat in sin ansökan till domstol kan du hitta på vår sida för Prövningsgrupper.

En vattenverksamhet ska förses med moderna miljövillkor i huvudsak genom omprövning av det befintliga tillståndet eller äldre rättigheten. Prövning för nytt tillstånd (tillståndsprövning) kan bli aktuellt om verksamhetsutövaren vill bygga om eller utöka driften och detta inte ryms inom gällande tillstånd eller äldre rättighet. Tillståndsprövning blir även aktuellt när verksamhetsutövaren vill fortsätta driva sin verksamhet, men det helt eller för delar av verksamheten saknas tidigare tillstånd eller äldre rättigheter.

Om det krävs tillståndsprövning för hela eller delar av verksamheten behöver verksamhetsutövaren genomföra de olika moment som ingår i en ordinarie tillståndsprövning, till exempel samråd och framtagande av miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Om bara delar av verksamheten behöver nytt tillstånd behöver samrådet och ansökans MKB enbart omfatta dessa delar.

Det är fördelaktigt om tillståndsprövningen av eventuella ny- eller utbyggnader görs samlat med omprövningen för moderna miljövillkor, dels för att bidra till den nationella helhetssynen dels för att hålla nere kostnaderna för prövning och möjliggöra en effektivare prövningsprocess för respektive verksamhet. Dessutom kan eventuella ingrepp som behöver göras i miljön genomföras mer samlat, vilket innebär att miljön inte utsätts för mer stress än nödvändigt.

Enligt 11 kap. 27 § miljöbalken innebär ”moderna miljövillkor” att tillståndets villkor eller bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön har bestämts enligt miljöbalken genom en dom eller i ett beslut som inte är äldre än fyrtio år. Omprövningen för moderna miljövillkor ska avse bestämmelser och villkor i den utsträckning som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljö (se 24 kap. 10 § miljöbalken).

Av förarbetena till bestämmelserna om omprövning i 24 kap. 10 § miljöbalken framgår att det vid en omprövning ska beslutas om de begränsningar och ställas de krav som behövs för att miljöanpassa verksamheten. Det bör innebära ett krav på prövningsmyndigheten att ställa de villkor som behövs för att åstadkomma ett tillräckligt skydd för människors hälsa och miljön (prop. 2017/18:243 s. 114 ff.). I princip blir det därför en fullständig prövning av verksamheten och de villkor som ska gälla, med undantag för att det inte görs någon ny lokaliseringsbedömning. Genom att en verksamhet förenas med de villkor som behövs för att uppfylla miljöbalkens krav uppfylls även de krav som följer av exempelvis vattendirektivet samt art- och habitatdirektivet.

Eftersom hela verksamheten ska förses med moderna miljövillkor måste omprövningen omfatta samtliga delar av verksamheten – både damm och kraftverk samt eventuella regleringsmagasin, intag, tunnlar för överledning, utloppskanaler, grund- och spegeldammar, fiskpassager, fiskspärrar eller andra anläggningsdelar (prop. 2017/18:243 s. 131 ff.). Alla delar av en verksamhet som utgör ett led i kraftproduktionen omfattas alltså av kravet på moderna miljövillkor. Vad som anses utgöra en och samma vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel framgår i 11 kap. 6 § andra stycket miljöbalken.

En omprövning för moderna miljövillkor ska omfatta en översyn av tillståndet, tidigare meddelade bestämmelser och villkor, samt en bedömning av vilka nya villkor och bestämmelser som behövs för att följa miljöbalkens krav. Både villkor och övriga bestämmelser samt tillståndet i sig kan alltså omprövas, så länge det behövs för att verksamheten ska få moderna miljövillkor. Omprövningen måste dock hållas inom tillståndets ramar. Det innebär att om till exempel dämnings- och sänkningsgränser finns angivna i tillståndsmeningen eller tillståndets bestämmelser, ska dessa också omprövas i domstolsprövningen. Dessa rättigheter får inskränkas men inte utvidgas. En omprövning kan även omfatta fastställande av exempelvis den rätt till dämning som redan följer av tidigare tillstånd eller den särskilda rättighet som är förknippad med anläggningen. Det har inte heller någon betydelse om tillåtligheten och villkor som rör olika delar av verksamheten har prövats i olika typer av tillstånd eller vid olika tillfällen. Omprövningen ska omfatta samtliga delar av verksamheten som utgör ett led i kraftproduktionen.

Även de delar av ett tillstånd eller de villkor som avser skyddsåtgärder till förmån för enskilda intressen kan omprövas inom ramen för en omprövning enligt 24 kap. 10 § miljöbalken, om det behövs för att tillståndet ska förses med moderna miljövillkor. Om det finns villkor i tillstånd som berör enskilda intressen bör därmed en dialog med de berörda föras inför omprövningen.

Sammanfattningsvis har det ingen betydelse var i ett tillstånd olika villkor/bestämmelser är angivna, eller om verksamheten omfattas av flera villkor/bestämmelser som meddelats vid olika tillfällen och med olika syften. För att uppfylla kraven på en översyn av hur en verksamhet ska få bedrivas behöver samtliga villkor och begränsningar som på något sätt styr hur verksamheten tillåts påverka miljön ses över och vid behov uppdateras.

Slutsatsen och svaret på frågan är därmed att det inte finns några delar av tillståndet eller några särskilda frågor som inte ingår i en omprövning när moderna miljövillkor meddelas. Däremot sätter själva tillståndet en ram för vad omprövningen kan omfatta, tillståndet kan bara inskränkas inom ramen för omprövning, inte utvidgas.

Vid handläggning av frågor gällande äldre rättigheter är det HaV:s bedömning att frågan om rättskraftens omfattning kommer bedömas utifrån samma principer som idag, det vill säga utifrån vilka frågor som har prövats eller när det gäller urminnes hävd, kan visas vara tillåtna i förhållande till hur anläggningen är konstruerad och verksamheten bedrivits. Det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för tillståndets eller rättighetens existens och innehåll. Den verksamhetsutövare som inte kan styrka sin rätt, är inte skyddad mot tillsynsmyndighetens krav på att tillstånd ska sökas eller krav på att vidta skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått (prop. 2017/18:243 sid. 110).

För urminnes hävd finns sällan någon skriftlig dokumentation som kan styrka rättighetens existens och innehåll. Enligt förarbetena får verksamhetsutövaren då istället fullgöra bevisningen genom till exempel en utredning som visar på vilket sätt verksamheten har bedrivits sedan lång tid tillbaka utan invändning från motstående intressen (prop. 2017/18:243 sid. 110). Gällande nivån på bevisningen anges i civilutskottets betänkande (2017/18:CU31 sid. 19) att det är viktigt att beviskraven inte ställs så höga att det i praktiken blir omöjligt att bevisa vad som är rättskraftigt avgjort. Utskottet hänvisar med angivande till vad som angetts i propositionen att det bör räcka att verksamhetsutövaren med hänsyn till omständigheterna kan göra sannolikt att den verksamhet som bedrivs idag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits före införandet av de tillståndskrav som miljöbalken sedan ersatte.

Enligt 26 kap. 9 § tredje stycket miljöbalken får tillsynsmyndigheten inte ingripa beträffande en tillståndsgiven verksamhet på sådant sätt att det inskränker rättskraften enligt 24 kap. 1 § miljöbalken. För det fall förutsättningarna i 26 kap. 9 § fjärde stycket punkt 1 eller 2 miljöbalken är uppfyllda kan ett ingripande ske trots att verksamheten omfattas av ett tillstånd. Bestämmelserna om tillståndsbeslutets rättsverkan innebär enligt förarbetena till miljöbalken att de allmänna hänsynsreglerna inte behöver iakttas mer än som följer av tillståndet (prop. 1997/98:45 del 2 sid. 252). Tillståndsbeslutet kommer att ha rättskraft endast i de frågor som beslutet omfattar. Det bör därför även fortsättningsvis vara möjligt för tillsyns­myndigheten att ingripa med stöd av de allmänna hänsynsreglerna eller de särskilda reglerna i de frågor som inte har blivit föremål för prövning i aktuellt tillstånd enligt miljöbalken eller motsvarande äldre lagstiftning. En verksamhet som inte har tillstånd kan bli föremål för tillsynsingripanden i princip hur ofta som helst och ett föreläggande som har meddelats kan skärpas eller lindras av myndigheten allt efter behov (se 26 kap. 9 § första stycket miljöbalken samt hänvisningen till proportionalitet i lagrummets andra stycke).

Det finns därför enligt HaV:s bedömning inget hinder mot att länsstyrelsen meddelar förelägganden eller förbud gällande sådana delar av verksamheten som inte omfattas av äldre tillstånds rättskraft.

En samlad miljöprövning för verksamheter som bedrivs med stöd av äldre rättigheter, och inte omfattas av 11 kap. 6 § miljöbalken, kommer bara ske om verksamhetsutövaren själv tar initiativ till det, till exempel i samband med en ansökan om tillstånd att ändra verksamheten, eller om en myndighet tar initiativ till omprövning med stöd av den nuvarande omprövningsbestämmelsen i 24 kap. 5 § miljöbalken (prop. 2017/18:243 sid. 102).

Med moderna miljövillkor menas ett tillstånd vars villkor och andra bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön har bestämts enligt miljöbalken - i en dom eller ett beslut som inte är äldre än 40 år. Tillståndets samtliga miljövillkor måste vara beslutade enligt miljöbalken. Det räcker inte att det i ett nyare tillstånd beslutats miljövillkor som resultat av en prövning som varit avgränsad till bara en eller några enstaka miljöaspekter. Det krävs alltså en dom eller ett beslut som meddelats som ett resultat av en fullständig miljöprövning efter miljöbalkens ikraftträdande.

HaV:s vägledning kommer i viss mån att delas upp utifrån omprövning för att förse vattenverksamheter för produktion av vattenkraftsel med moderna miljövillkor (24 kap. 10 § miljöbalken), respektive omprövning av övriga vattenverksamheter som bedrivs med stöd av äldre rättigheter (24 kap. 5 § miljöbalken).

När det gäller hur en omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken går till finns det information om detta bland annat på HaV:s, Naturvårdsverkets, Kammarkollegiets och Miljösamverkan Sveriges hemsidor.

I den mån nya bestämmelser inte har införts gäller äldre vägledningar kring tillsyn och myndigheternas arbete med omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken. Frågan om omfattning av tillsyn och möjligheter att begära omprövning med mera omfattas av Naturvårdsverkets handbok om operativ tillsyn (2001:4, s. 93 och 94). Dessa vägledningar gäller även för vattenverksamhet. Kammarkollegiet har också gett ut information som gäller omprövning. Det finns även handledning på HaV:s hemsida som avser tillsyn. På Länsstyrelsernas samarbetsyta om bland annat vattenverksamhet finns ett nytt handläggarstöd för tillsyn av vattenverksamhet.

I den mån det finns behov av ytterligare fördjupad specifik samlad vägledning när det gäller omprövning av vattenverksamhet är detta något som HaV får överväga allteftersom myndigheten identifierar eller får in specifika frågor.

Frågan om en ansökan kan godtas inom ramen för en omprövning (24 kap 10 § miljöbalken) eller om det krävs ”nyprövning” (11 kap 9 § miljöbalken) avgörs av mark- och miljödomstolen. För att kunna omprövas måste det finnas ett tillstånd eller någon form av äldre rättighet att ompröva (urminnes hävd, privilegiebrev, annan sådan särskild rättighet att förfoga över vatten som avses i 2 kap 41 § äldre vattenlagen).

Om ett kraftverk uppförts utan något som helst tillstånd eller äldre rättighet och man vill fortsätta bedriva sin verksamhet måste tillstånd sökas. Till skillnad mot vid omprövning enligt 24 kap 10 § miljöbalken krävs det vid ”nyprövning” exempelvis en MKB.

Om verksamhetsutövaren inte vill fortsätta bedriva verksamhet, och därmed avvakta den tidpunkt för omprövning för moderna miljövillkor som anges i nationella planen, och inte heller ha kvar underhållsansvaret för vattenanläggningen, har verksamhetsutövaren alltid möjlighet att på eget initiativ tidigare lämna in en ansökan om utrivning av vattenanläggning till domstolen (11 kap 19 § miljöbalken).

Verksamhetsutövaren kan även invänta den tid för omprövning som anges i den nationella planen. Vid en sådan omprövning får domstolen återkalla tillståndet och besluta om utrivningsåtgärder enligt 24 kap 4 § miljöbalken om verksamhetsutövaren medger att tillståndet återkallas (24 kap 10 § 3 stycket punkten 2 miljöbalken).

Det verkar finnas ett tillstånd enligt äldre vattenlagen, som därmed ska omprövas. Inom ramen för en sådan omprövning kan domstolen ”upphäva, ändra och besluta nya bestämmelser och villkor…”. Genom begreppet nya bestämmelser bör även exempelvis vattenhushållningsbestämmelser kunna ändras inom ramen för en omprövning.

Hur omfattande renoveringar av befintliga anläggningar eller förändringar i driften av en befintlig verksamhet som kan beslutas inom ramen för en omprövning enligt 24 kap 10 § miljöbalken avgörs av mark- och miljödomstolen. Troligt är att större ombyggnationer eller utökningar av verksamheten inte kan beslutas inom ramen för en omprövning utan behöver genomgå ny tillståndsprövning.

I samband med att en ansökan om omprövning av befintlig verksamhet görs, har verksamhetsutövaren alltid möjlighet att även ansökan om nytt tillstånd till utökad drift, större ombyggnationer, m.m. För den senare delen krävs dock exempelvis en miljökonsekvensbeskrivning. Mark- och miljödomstolen kan lägga ihop de olika ansökningarna (omprövningen och nyprövningen) så att de handläggs gemensamt i domstolen.