Att ta vägledning i havsplaner

Havsplanerna vägleder på en strategisk nivå

Havsplanen ger uttryck för statens samlade syn på hur havsområdena bör förvaltas. Havsplanen anger, i enlighet med havsplaneringsförordningen, inriktningen för användning av havsområdet samt anger och beskriver riksintresseanspråk enligt
3 kapitlet miljöbalken och andra allmänna intressen av väsentlig betydelse. Havsplanen anger också hur samexistens bör fungera och hur frågor om oförenliga ändamål bör lösas. Till skillnad från sektorsmyndigheternas underlag och anspråk, till exempel riksintresseanspråk enligt 3 kapitlet miljöbalken, så är havsplanen tänkt att ge uttryck för statens syn på hur havsområdena bör förvaltas genom en samlad och genomtänkt statlig uppfattning. Regeringens beslut om havsplan innebär ställningstaganden till hur olika allmänna intressen inklusive riksintresseanspråk enligt 3 kapitlet miljöbalken ska redovisas i havsplanen. Regeringens beslut kan därför avvika från de anspråk och de underlag som de olika sektorsmyndigheterna har redovisat (Prop. 2013/14:186 s.19). Havsplanens vägledning innebär inte att ett riksintresse avgörs eller beslutas utan ger en övergripande bedömning för ett sådant avgörande och regeringens syn. Vad som är riksintresse avgörs först vid tillämpning av 3 kapitlet miljöbalken, exempelvis vid tillståndsprövning. Anspråken från riksintressemyndigheterna finns kvar tills dess att sektorsmyndigheten uppdaterar sina riksintresseanspråk, även efter att havsplanen beslutats.

Lagbestämmelsen om havsplaneringen är placerad i 4 kapitlet miljöbalken för att samlas med de övriga hushållningsbestämmelserna då havsplaneringen avser den hushållning för hållbar utveckling som regleras i 3 och 4 kapitlet miljöbalken. Genom havsplaneringens placering i 4 kapitlet blir det även tydligt att havsplanerna är ett sådant planeringsunderlag som behövs för att belysa frågor om hushållning med vatten och de ska utgöra underlag vid avgörande av mål och ärenden enligt miljöbalken (Prop. 2013/14:186 s.17). Havsplanernas överväganden är strategiska och långsiktiga. Det innebär att havsplanerna anger inriktningen för användningen av havet. I havsplaneringsprocessen bedöms lämpligheten för olika användningar övergripande och utifrån de planeringsunderlag som finns eller tas fram inom havsplaneringsprocessen.

Baserat på denna bedömning vägleder havsplanen om företräden för användningar. Vid en eventuell efterföljande tillståndsprövning genomförs en mer detaljerad projekt- och platsspecifik prövning av användningen i ett område. Exempelvis prövas om en exploatering medför risk för olyckor, fara för människors hälsa och säkerhet, risk för påverkan på kulturmiljö, risk för erosion, risk för påtaglig skada på ett riksintresse, eller risk att miljökvalitetsnormer inte kan efterlevas.

För att planens syfte om en långsiktigt hållbar utveckling ska uppnås krävs i vissa fall att havsförvaltningen med tillhörande regelverk utvecklas, eller att regeringen meddelar föreskrifter om förbud eller begränsningar av vissa verksamheter eller åtgärder. Det kan exempelvis handla om reglering eller andra åtgärder som underlättar samexistens mellan olika intressen. När det gäller åtgärder som rör yrkesfisket eller sjöfarten krävs i många fall överenskommelser eller beslut inom EU eller Internationella sjöfartsorganisationen (International Maritime Organization, IMO).

Havsplanerna vid tillståndsprövning och planering

Havsplanerna är ett vägledande underlag såväl vid tillståndsprövningar som vid andra ärenden enligt miljöbalken. Varje myndighet eller kommun som tillämpar miljöbalken ska se till att havsplanerna är tillgängliga i målet eller ärendet vid prövning av en verksamhet eller åtgärd inom havsplaneområdet. Vid frågor som rör ny eller ändrad användning av ett havsområde ska miljöbalken tillämpas. Vid tolkningen av vad som är mest lämplig användning enligt dessa bestämmelser är havsplanerna vägledande. Havsplanerna är även ett vägledande underlag vid vissa tillståndsprövningar enligt andra lagar där miljöbalkens hushållningsbestämmelser är tillämpliga, exempelvis lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, kontinentalsockellagen (1966:314) samt lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn. Detta eftersom bestämmelserna i bland annat 3 och 4 kapitlen miljöbalken ska tillämpas även vid prövningar i mål och ärenden enligt ovan nämnda lagar.

Länsstyrelsen har en viktig roll eftersom den är ansvarig för de initiativ som behövs för att det i planerings- och beslutsprocesser tas hänsyn till 3 och 4 kapitlen miljöbalken. När 3 och 4 kapitlen miljöbalken ska tillämpas vid prövningen av ett mål eller ärende, ska länsstyrelsen särskilt verka för att riksintressena tillgodoses. I områden som omfattas av en beslutad havsplan ska länsstyrelsens arbete grundas på havsplanen enligt 3 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden. Således är det beslutad havsplan som är utgångspunkt för den del av en prövning eller planering där riksintresseanspråk och god hushållning spelar in.

Havsplanernas roll i kommunal och regional planering

Kommuner ska enligt plan- och bygglagen (2010:900) ta fram en översiktsplan som anger inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön för hela kommunen. Vissa regioner ska ta fram en regionplan som bland annat anger de grunddrag för användningen av mark- och vattenområden som har betydelse för länet. Plan- och bygglagen, liksom kommunens och regionens område, omfattar territorialhavet.

Havsplanen är vägledande för den kommunala och regionala planeringen. Av översiktsplanen ska det enligt plan-och bygglagen framgå hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för en hållbar utveckling inom kommunen. Havsplanen är också vägledande i fråga om hur riksintressena ska tillgodoses i planeringen, se tidigare hänvisning till 3 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden. Motsvarande gäller i relation till regionplaner.

I området i territorialhavet där de nationella, regionala och kommunala planerna överlappar gäller samtliga planer, i svensk ekonomisk zon gäller endast havsplanen och i kustområdet gäller den kommunala översiktsplanen och regionplanen där den finns.

Samspelet mellan havsplaner, regionplaner och översiktsplaner är viktigt för att kopplingen mellan hav och land ska fungera bra. Regionplaner och översiktsplaner är betydelsefulla för att visa regionala och lokala och överväganden och anspråk som kan vara av relevans för havsplaneringen. I de fall en kommun har redovisat tydliga avsikter i fråga om den framtida användningen av de havsområden som omfattas både av en översiktsplan och en havsplan, vägs de in vid beslutet om havsplan. Vid kommunala omprövningar och fördjupningar av översiktsplaner blir havsplanerna en samlad källa till information om statens syn på den framtida mark- och vattenanvändningen inom området. Är havsplanens ställningstaganden inaktuella, exempelvis om nytt kunskapsunderlag framkommit sedan planen beslutades, kan det finnas anledning för kommunen att i översiktsplanen avvika från havsplanen. Motsvarande gäller i relation till regionplaner.

Länsstyrelsen har en viktig roll i att uppmärksamma kommunen i översiktsplanearbetet på om kommunens ställningstaganden inte överensstämmer med havsplanen. Länsstyrelsen ska redovisa statliga och mellankommunala intressen för kommunen och lämna granskningsyttrande på förslag till översiktsplan.