Frågor och svar om havsplaner

Sverige har tre havsplaner:

• en för Bottniska viken
• en för Östersjön
• en för Västerhavet

Havsplanerna omfattar Sveriges ekonomiska zon. De omfattar även de områden som inte ingår i fastigheter i svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.

Vi är många som ska samsas om havet. Det finns därför ett stort behov av att samordna olika intressen utifrån en helhetssyn på havet. Havsplanerna vägleder om den mest lämpliga användningen av havet i olika geografiska områden, men beskriver också möjligheter för samerxistens i områden med intressekonflikter. Genom att vägleda om hur havet ska användas bidrar havsplanering till bevarande av miljön och skapar förutsättningar för ett hållbart nyttjande. Havsplanernas övergripande syfte är att havet används på ett hållbart och effektivt sätt. Både nu och i framtiden.

Havsplanerna innehåller vägledning om mest lämplig användning. Den eller de användningar som anges i ett område har företräde framför andra användningar. I stora delar av havet kan olika användningar samsas om de anpassar sig till varandra. Havsplanerna vägleder om vilken eller vilka användningar som har företräde och vilken anpassning som behövs.

Havsplanerna inkluderar tio användningar:

• elöverföring
• energiutvinning
• friluftsliv
• försvar
• generell användning
• kulturmiljö
• natur
• sandutvinning
• sjöfart
• yrkesfiske

Havsplanerna inkluderar också utredningsområden och områden där särskild hänsyn ska tas till totalförsvarets intressen, till höga kulturmiljövärden eller till höga naturvärden.

Havsplanerna visar vilken användning som bedöms vara mest lämplig i olika geografiska områden. Bedömningen baseras på områdets förutsättningar, samhällets behov samt planernas övergripande syfte som är att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.

De geografiska avgränsningarna av användningar i havsplanerna tar sin utgångspunkt i någon av nedanstående tre typer av allmänna intressen:

• Riksintressen enligt 4 kapitlet 8 § miljöbalken, det vill säga Natura 2000-områden.
• Riksintresseanspråk enligt 3 kapitlet miljöbalken.
• Andra allmänna intressen av väsentlig betydelse.

I vissa fall anges utredningsområden i havsplanerna. Det finns utredningsområden kopplade till energiutvining, sandutvinng och sjöfart. Att det är ett utredningsområde innebär att det finns goda förutsättningar för den förseslagna anvädningen men att vidare utredning krävs för att avgöra om det är den mest lämpliga.

Havsplanen är ett vägledande planeringsunderlag för kommunen. Sverige har drygt 80 kustkommuner. 65 av dessa har havsområden som överlappar med de statliga havsplanerna. De flesta av dem har planerat eller planerar redan i dag sina havsområden, i enlighet med plan- och bygglagen. Kommungränsen i havet går vid tolv nautiska mil (cirka 22 kilometer) från baslinjen.

Kustlänsstyrelserna deltar enligt havsplaneringsförordningen (2015:400) aktivt i arbetet med kommunal medverkan och i annat stödjande och samordnande arbete gentemot kommunerna i havsplaneringsfrågor. Detta arbete är en viktig förutsättning så att statliga planeringen i havet kan samverka med den kommunala översiktsplaneringen i havet.

Sveriges behov av el förväntas fördubblas till 2045 som en följd av en elektrifiering av industrin och transportsektorn. Behovet kan komma att uppgå till 300 TWh. Samtidigt behöver även viss befintlig elproduktion förnyas. Havsbaserad vindkraft är en energikälla som bidrar till samlade behovet.

I de befintliga havsplanerna finns utpekade energiområden som bedöms räcka till 20–30 TWh elproduktion från havsbaserad vindkraft per år. Det är inte tillräckligt i relation till samhällets ökade elbehov. HaV har därför fått i uppdrag att ta fram förslag till ändrade havsplaner som skapar förutsättningar för ytterligare 90 TWh.

Läs mer om uppdraget från regeringen här: Havsplanerna ändras för att möta ökat elbehov

Uppdraget som handlar om att ta fram förslag till ändrade havsplaner bidrar till att uppnå de riksdagsbundna klimat- och energimålen, genom att skapa förutsättningar för mer havsbaserad vindkraft. Det handlar bland annat om målet att Sverige ska ha en helt fossilfri elproduktion år 2040.

En ökad fossilfri elproduktion är också en förutsättning för att industrin och transportsektorn ska kunna ställa om från fossila bränslen till el, vilket är en avgörande del i klimatomställningen.

En annan del i havsplaneringen handlar om att säkerställa ekosystemtjänster nu och i framtiden. Bland annat genom att peka ut områden där särskild hänsyn ska tas till höga naturvärden.

Havsplanen innehåller förslag om områden för sandutvinning, bland annat för att möta behovet av sand för strandfodring.

Havsplaneringen är en öppen process som ger möjlighet till medverkan för de som berörs på kommunal, regional, nationell och internationell nivå. Även bransch- och intresseorganisationer, universitet, högskolor och andra forskningsaktörer har möjlighet att medverka och på olika sätt bidra med insikt och kunskap.

Under de skeden som kallas samråd och granskningssamråd görs förslagen offentliga. Då har alla som vill, även privatpersoner, möjlighet att lämna synpunkter på dem.

Projektansökningar om havsbaserad vindkraft och energiområden i havsplanerna är inte samma sak.

Energiområden i havsplanerna
Områden i havsplanerna som har användning energi är områden som Havs- och vattenmyndigheten bedömt som lämpliga för energiutvinning utifrån en helhetssyn på havet. Vindkraftsutvecklare som önskar bygga havsbaserad vindkraft i dessa områden måste ändå genomgå en tillståndsprocess. Det är tillståndsprocessen som i slutändan avgör om en vindkraftspark verkligen kan byggas.

Projektansökan
Innan en vindkraftpark kan byggas måste vindkraftsutvecklaren som vill bygga parken genomföra en projektering och ansöka om olika tillstånd. Ansökan går ut på remiss med bland berörda myndigheter, kommuner och intresseorganisationer. Det är ofta en lång process som tar flera år.

Om vindkraftsparken ligger i Sveriges ekonomiska zon är det regeringen som beslutar om tillstånd. I territorialhavet tas beslutet av mark- och miljödomstolen.

Havsplanerna är vägledande i prövningen av en vindkraftspark. Även vindkraftutvecklare som vill bygga havsbaserad vindkraft får vägledning av havsplanerna, men en projektansökan kan ske var som helst i havet.

I samband med att Havs- och vattenmyndigheten tar fram ett planförslag, tar myndigheten även fram en konsekvensbeskrivning. Där redovisas miljömässiga, ekonomiska och sociala effekter som förslaget kan ge upphov till. Effekternas betydelse (konsekvenser) bedöms utifrån ett miljö- och samhällsperspektiv.

Under arbetet med att ta fram förslag till ändrade havsplaner är utbyggnaden av havsbaserad vindkraft av särskild betydelse i konsekvensbedömningen, med tanke på havsplaneringens målsättning som är att identifiera lämpliga områden för energiutvinning.

Konsekvensbeskrivningen, är tillsammans med planförslaget, ett underlag vid samråd och granskning av förslag till ändrade havsplaner.

Två formella dialoger har genomförts. Under samrådet som pågick mellan den 14 september och den 15 december, 2023, hade olika aktörer och allmänhet möjlighet att lämna synpunkter på förslaget. Granskningssamrådet som pågick mellan den 16 maj och den 30 augusti 2024, var det sista tillfället att lämna synpunkter.

Samråd om gränsöverskridande miljöpåverkan i ett så kallat Esbosamråd med grannländer, har också genomförts. Esbosamrådet pågick mellan 28 november 2023 till 20 februari 2024.

Färdiga förslag till ändrade havsplaner lämnades till regeringen i januari 2025.

I samrådsredogörelsen som publicerades tillsammans med granskningsförslaget den 16 maj, hittar ni HaV:s bemötanden av de synpunkter som kom in under samrådet. Rekommenderat är att använda samrådsredogörelsen, till exempel för att göra sökningar på aktörer eller teman. Till samrådsredogörelsen finns också bilagor med tabeller och kartor över genomförda revideringar av energiområden.

Granskningsredogörelsen publicerades tillsammans med de handlingar som lämnades till regeringen den 20 januari 2025. I redogörelsen redovisas de synpunkter som kom in under granskningen tillsammans med Havs- och vattenmyndighetens kommentarer till dem.

Utifrån de synpunkter som kom in under granskningen, samt annat underlag, reviderades havsplanerna en sista gång. Ett färdigt förslag lämnades till regeringen den 20 januari 2025. Det är regeringen som tar beslut om det slutgiltiga förslaget.

Enligt havsplaneringsförordningen 21 § ska Havs- och vattenmyndigheten följa upp de beslutade planerna och ta fram nya förslag till havsplaner vid behov eller minst vart åttonde år.

Det krävs beredskap för att kontinuerligt ta in, värdera och använda ny kunskap i kommande havsplaner. Enligt miljöbalken 6 kapitlet 16 och 19 §§ ska Havs- och vattenmyndigheten särskilt följa upp och utvärdera den miljöpåverkan som planerna i praktiken medför. Avsikten är att tidigt få kunskap om betydande miljöpåverkan som inte har identifierats tidigare, så att denna påverkan stoppas eller minskas. Uppföljningen syftar också till att bevaka den miljöpåverkan som förväntas och som har beskrivits i planens miljökonsekvensbeskrivning.