Remiss om ny vägledning för inrättande och förvaltning av vattenskyddsområden

Havs- och vattenmyndigheten har under 2019 arbetat fram ett förslag till ny vägledning för vattenskyddsområden. Vägledningen kommer att ersätta Naturvårdsverkets allmänna råd 2003:16 om vattenskyddsområden och Handbok 2010:5 om vattenskyddsområde som båda planeras att upphävas vid årsskiftet 2019/2020.

Förslaget till ny vägledning tar avstamp i de genomlysningar av vattenskyddsprocessen som genomförts i olika sammanhang under senare år. Dels genom Havs- och vattenmyndighetens utvärdering av rådens aktualitet som publicerades i myndighetens rapport 2014:25, Bättre Rådlös än rådvill, dels i dricksvattenutredningens analys av vattenskyddsprocessen vilken redovisas i SOU 2016:32, En trygg dricksvattenförsörjning. Dessutom behöver nuvarande vägledning om avgränsning och zonindelning om vattenskyddsområden ändras med hänsyn till ett förändrat försvarspolitiskt läge. Slutligen kan konstateras att mycket ny lagstiftning tillkommit sedan de allmänna råden om vattenskyddsområden publicerades år 2003. Bland annat har den svenska vattenförvaltningen utvecklats och implementeringen av vattendirektivet har ökat fokus på övervakning och skydd av vatten, däribland de vattentillgångar som används för dricksvattenproduktion. I det sammanhanget är det därför viktigt att framhålla att möjligheten att inrätta formella områdesskydd i form av vattenskyddsområde ska ses som ett komplement till grundläggande lagstiftning på området.

Genom att ändra inriktningen i arbetet och göra det mer riskbaserat bedömer Havs- och vattenmyndigheten att de vattenskyddsområden som inrättas kommer att bli mer träffsäkra och ändamålsenliga och att skyddet av våra vattentäkter kommer att förstärkas.

Remissmaterial

• Vägledning om vattenskyddsområde Pdf, 496.4 kB. ger vägledning kring tillämpliga lagrum, 7 kap §§ 21, 22 samt i tillämpliga delar 7 kap §§ 25, 26, och 30 när dessa lagrum tillämpas i förhållande till vattenskyddsområde och
• Principer för riskbedömning i arbetet med vattenskyddsområde Pdf, 1.3 MB. ger fördjupad vägledning kring hur inventering och bedömning av risker kan genomföras inom ramen för arbetet. Syftet är att en riskbedömning ska göras av kända föroreningskällor och potentiella risker kopplade till pågående och framtida mark- och vattenanvändning. Slutsatserna från riskbedömningen bör ligga till grund för områdets avgränsning och motivera förslag till vattenskyddsföreskrifter.

Svara senast 13 december

Remissen har skickats ut till ett antal remissinstanser Pdf, 590 kB. via e-post. Även andra som vill lämna synpunkter på materialet är välkomna att lämna sina synpunkter.

Synpunkterna ska skickas till havochvatten@havochvatten.se, alternativt till Havs- och vattenmyndigheten, Box 11 930, 404 39 Göteborg. Ange ärendenummer 3271-2019.

På begäran från ett flertal remissinstanser har svarstiden förlängts till den 13 december 2019.

Kontakt

Kontakta Susanna Hogdin på Havs- och vattenmyndigheten, telefon 010-698 60 28 eller susanna.hogdin@havochvatten.se

Närmare beskrivning av förändringar och konsekvenser av arbetet

Den nya vägledningen föreslår några förändringar i inriktningen för arbetet jämfört med tidigare;

• För alla allmänna vattentäkter, med uttag större än 10 m3 eller som försörjer fler än 50 personer, ska behovet av inrätta ett vattenskyddsområde utredas. Vattenskyddsområde bör inrättas om riskbedömningen i utredningen pekar på att det finns ett behov.
• Det kommer inte att finnas någon vägledande metodik för hur ett vattenskyddsområde ska avgränsas. Hur avgränsningen genomförts ska redovisas i underlaget till ärendet.
• Ett vattenskyddsområde kan delas in i olika zoner om det finns ett behov av att differentiera föreskrifterna inom området. Det bör dock alltid övervägas om vattenskyddsområdet kan uppnå sitt syfte med en zon.
• Inrättande av vattentäktzoner bör undvikas eftersom en sådan zon också kommer att medföra att känslig information om vattenförsörjningssystemet sprids öppet.
• Om underlaget i ett vattenskyddsärende visar att det inte behövs några föreskrifter för hela eller delar av området så bör utgångspunkten vara att dessa områden heller inte ska pekas ut som vattenskyddsområde.
• Föreskrifter med krav på tillstånd bör meddelas med
  återhållsamhet.

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) föreslår ett nytt upplägg på vägledning kring vattenskydd. Allmänna råd utgår och ersätts av en övergripande vägledning för tolkning och tillämpning kring 7 kap. 21-22 §§ miljöbalken (MB) samt 7 kap. 25, 26 och 30 §§ MB, när dessa bestämmelser tillämpas i förhållande till vattenskyddsområde.

Någon ny handbok med fördjupad handbok om alla tänkbara frågor kring vattenskyddsområden kommer inte tas fram. Däremot kommer att fördjupad vägledning om centrala frågeställningar kopplade till vattenskyddsprocessen att tas fram successivt och publiceras separat. Ett första exempel på detta är dokumentet Principer för riskbedömning som bifogas remissen och som ger fördjupad vägledning till den riskbedömning som bör göras inom ramen för ett vattenskyddsärende och ligga till grund för områdets avgränsning och motivera dess föreskrifter.

Sedan tidigare finns också rapporterna Besluta om vattenskyddsområde - Checklista med vägledning som tagits fram som stöd till själva handläggningsprocessen och rapporten Identifiering av vattenskyddsområden med låg risk för påverkan av växtskyddsmedel som ger vägledning kring behov av särregler för hantering av växtskyddsmedel inom nya vattenskyddsområden.

HaV kommer också att i ökad omfattning arbeta med att publicera och referera avgöranden från regeringen och mark- och miljööverdomstolen som berör vattenskyddsområden på vår webbplats.

Det huvudsakliga arbetet med att ta fram förslag till vägledning har genomförts av en arbetsgrupp på HaV under 2019. Till arbetet knöts en referensgrupp bestående av SMHI, SGU, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Trafikverket, Länsstyrelserna, SKL, Svenskt vatten, LRF, Sveaskog, Södra skogsägarna och företrädare för forskningsprogrammet Dricks på Chalmers. Två referensgruppsmöten och en hearing med några av de konsultfirmor som är aktiva inom området, har genomförts.

Bakgrund

Naturvårdsverkets allmänna råd publicerades år 2003. Upplägget är en mycket kortfattad och distinkt vägledning kopplat till lagrummen 7 kap. 21, 22 och 25 §§ MB samt med förslag till 15 föreskrifter som bör vara utgångspunkt vid inrättande av vattenskyddsområden. Ett problem med nuvarande allmänna råd är att råden tillsammans med exemplen på föreskrifter riskerar medföra att beslut om vattenskyddsföreskrifter hanteras för generellt. Detta kan i vissa fall leda till en överreglering av verksamheter och ökar risken för dubbelreglering med annan lagstiftning. Dessutom har det visat sig att viktiga risker, som inte finns omnämnda i de allmänna råden, riskerar att förbises i det enskilda fallet.

Lagstiftaren har medvetet valt en modell för unika och lokala beslut om vattenskyddsområden. Lagstiftaren kunde istället valt generella bestämmelser (jämför med t.ex. strandskydd) men valde att inte göra det. Det finns därför anledning att se över vägledningen och peka på de unika beslut som vattenskyddsområden ska vara. Några av de föreskrifter som de allmänna råden föreslår har också visat sig vara felaktiga och behöver tas bort.

Nuvarande vägledning till 7 kap. 25 § MB består av enbart en mening. Under senare år har några ersättningsdomar kopplade till vattenskyddsområden hanterats av mark- och miljödomstol. Dessa mål har visat på behov av ny vägledning inom området. HaV ser angeläget att utveckla vägledningen kring 7 kap 25 § MB och kopplingen till den riskbedömning som ligger till grund för beslutet om vattenskyddsområde med föreskrifter. Även kopplingen till ersättningsrätten behöver förtydligas då det är kopplingen till ersättningsbestämmelserna i 31 kap MB som möjliggör att mycket ingripande beslut gentemot den enskilde kan fattas med stöd av 7 kap 22 § MB.

Handbok 2010:5 om vattenskyddsområde togs fram i en första version i samband med att de allmänna råden publicerades år 2003. Handboken har därefter reviderats en gång till nuvarande upplaga. Delar av handbokens innehåll är bra, men eftersom den i vissa avseenden helt bygger resonemang utifrån de allmänna råden behöver även innehållet i handboken som helhet omarbetas. T.ex. har även handboken en svag koppling mellan avgränsning av vattenskyddsområdet, indelning i zoner, riskanalys och den slutliga produkten i form av ett beslut om vattenskyddsområde med föreskrifter. Genom att t.ex. ange en specifik avgränsningsmetodik som alltid förväntas tillämpas för avgränsning och zonindelning av ett vattenskyddsområde, oavsett hur risk- och påverkan ser ut för den aktuella vattentäkten riskerar den röda tråden gå förlorad mellan den identifierade riskbilden och områdets avgränsning.

Sveriges säkerhetspolitiska läge och synen på känslig data har förändrats under senare år. Handboken är ett tydligt exempel på detta och det är tydligt att den är skriven i en annan tid. Känslig data måste beaktas och uppgifter som tidigare redovisades öppet är idag sekretessbelagda. Detta har även konsekvenser i utformningen av zoner varför HaV nu rekommenderar att inte längre vattentäktszon används samt att det alltid bör övervägas om syftet med skyddet nås genom med bara en zon.