Fritidsfiske
Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och våra marina ekosystem.

Kvällsfiske i Billdal. Foto: Gustav Enhol Blomqvist
Övergripande information
Fritidsfiske i Sverige är definierat som allt fiske som inte sker med stöd av en yrkesfiskelicens. Fritidsfiske innefattar både fiske med handredskap (exempelvis spö) och mängdfångande redskap (till exempel nät och tinor).
Fritidsfisket i Sverige är omfattande och därför behövs det god kunskap om utövarna, var man fiskar och vad som fångas. Som en del i arbetet med att förstå och beskriva omfattning och påverkan har statistik om fritidsfisket samlats in sedan 1970-talet för att ligga till grund för beslut inom förvaltningen. Den första enkätundersökningen var en del i 1973 års fiskevattenutredning vilken även följdes upp under 1990-talet och 2000-talet. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) blev 2011 samordnande myndighet för officiell statistik inom området fiske och fick således ansvar att årligen samla in statistik gällande fritidsfiskets omfattning i Sverige. Denna insamling sker via en nationell enkätundersökning som startade under 2013 och fortskrider i ungefär samma regi och utformning idag.
Utöver den nationella enkäten genomförs även platsbesökande studier löpande. HaV finansierar också SLU Aquas app SpöReg som är en app där fritidsfiskare kan anmäla sig som frivilliga att rapportera fångster inom sitt fritidsfiske. Detta ger värdefull information för förvaltningen på ett kostnadseffektivt sätt samtidigt som ger fritidsfiskare ges möjlighet att bidra till bättre och hållbara fiskbestånd. Detta arbete är del av den färdplan HaV tagit fram tillsammans med SLU Aqua gällande fritidsfiskets datainsamling framöver.
Havs- och vattenmyndigheten
Nationell akvatisk övervakning
Nationell akvatisk övervakning
- Nationell enkät om fritidsfiske: 2013
- Tidigare enkätundersökningar har genomförts under åren: 1973, 1990, 1995, 2000, 2005, 2011
- Platsbesökande studier: 2012
- Datainsamling enligt datainsamlingsförordningen: 2017
Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Vad styr vad som ska övervakas och hur används data?).
Den insamling av data som görs med stöd av EU:s datainsamlingsförordning koordineras internationellt mellan medlemsländerna i regionala koordineringsgrupper för datainsamling. Sverige deltar i två sådana grupper, RCG Baltic och RCG North Sea and Eastern Arctic (till vilken Skagerrak och Kattegatt hör).
Vidare görs mycket internationellt samordnings- och utvecklingsarbete inom ICES (internationella havsforsknings rådets) olika expertgrupper (för fritidsfisket framför allt WGRFS). Sverige deltar aktivt i dessa grupper.
Beskrivning av övervakning
Nationell enkät om fritidsfiske
- Utövaren: kön, ålder, utbildningsnivå, inkomst
- Antal fiskedagar/redskapsdagar per område och månad
- Målart, art man avsåg att fånga
- Var man fiskat
- Hur man fiskar
- Fångst per ansträngning
- Total fångst (behållen och återutsatt)
- Fångstsammansättning
- Utgifter kopplat till fiskeaktiviteten
- Upplevelsen om fisket
Platsbesökande studier
- Viss information om utövaren, oftast samma som för den nationella enkäten
- Antal ansträngningar
- Fångst per ansträngning
- Antal fiskar
- Fångst (behållen och återutsatt)
- Art
- Längd
- Vikt
- Fiskemetod
- Nationalitet
- I vissa fall även biologisk insamling (till exempel otoliter)
Nationell enkät om fritidsfiske
Utskick av enkäter sker tertialvis tre gånger om året. Respondenterna får svara på frågor om deras fiske de fyra senaste månaderna där fisket kan delas in i olika områden:
- Bottenviken och Bottenhavet
- Mellersta Östersjön
- Södra Östersjön
- Öresund
- Kattegatt
- Skagerrak
- Stora sjöarna (från och med 2021 separat information per sjö)
- Götaland och Svealand
- Norrland
Platsbesökande studier
Täckningen för platsbesökande studier skiljer sig åt och anpassas efter designen och målet med studien. Överlag kommer studier att följas upp med viss regelbundenhet, vilket är projektspecifikt och grundas i relevans för förvaltningen och budgetmässiga förutsättningar.
Eftersom det inte finns ett obligatorisk anmälnings- eller rapporteringskrav för fritidsfiske i Sverige finns inte möjligheten till datainsamling på ett kostnadseffektivt sätt. Därför är det viktigt att välja rätt metod(er) för att svara mot de frågor som ställs. Data av intresse kan vara av biologisk eller icke biologisk karaktär. Biologiska data inkluderar till exempel antal och storlekar på fångade fiskar. Icke biologiska data kan till exempel vara olika ansträngningsmått, karaktärisering av utövarna och socioekonomiska aspekter.
Metoderna beskrivs separat nedan, men en föredragen datainsamling är i de flesta fall en kombination av metoderna för att ge en heltäckande kunskapsbild av fiskets struktur, deltagare och deras aktivitet och fångster, inklusive återutsatt fångst. Beroende på vilken eller vilka frågor som ska besvaras kan metoder kombineras flexibelt.
Nationell enkät om fritidsfiske
Enkätundersökningen använder sig av en paneldesign med ett stratifierat slumpmässigt urval. Mer information angående undersökningens utformning finns sammanfattat i
Platsbesökande studier
Platsbesökande studier kräver fältverksamhet vilket inkluderar till exempel inventeringar och intervjuer av fritidsfiskare i hamn eller under pågående fiske. Inventeringar kan ske via båt, i hamn eller i kombination med flyg.
Undersökningsmetodiken skiljer sig åt beroende på vilken art och vilket/vilka fiskesätt som studeras. Provtagning sker slumpmässigt på alla landningsplatser i området (turbåtar, charterbåtar, privata båtar och fiske från land) för att beskriva fritidsfiskets omfattning, antal fiskare och mängden fisk.
Mer information om fritidsfiskeundersökningar, dess metoder och det övergripande arbetet i Sverige finns att läsa i
- Kvalitetssäkringsarbetet bedrivs genom att strikt följa standardiserad metodik. Mer om kvalitetssäkring gällande enkätundersökning finns att läsa i kvalitetsdeklaration och statistikens framställning som länkas under avsnittet metoder. Kvalitetssäkring av platsbesökande studier sker inom de enskilda projekten och följer standardiserad undersökningsmetodik och tillämpar beprövade metoder.
- Detta är mer beskrivet i projektens slutliga rapporter.
- Metoderna i de platsbesökande studier som bedrivs med stöd av EU:s datainsamlingsförordningar, inklusive pilotprojektet, utvärderas också av Ices arbetsgrupp WGRFS.
Samtliga undersökningar syftar till att vara framåtdrivande och adaptiva. Den nationella enkäten utvecklas årligen för att möta nya behov från förvaltningen men även nya förordningskrav. Från och med 2026 finns det ytterligare krav på datainsamling via den reviderade kontrollförordningen, där Sverige är ålagda att samla in data på ett antal ytterligare arter med vald statistisk metod. Dessa krav kommer preliminärt att uppfyllas genom att den nationella enkäten utvecklas och utökas.
Appen SpöReg utvecklas årligen, både gällande funktionalitet men även genom att fler arter läggs till. Målet är att SpöReg på sikt ska vara nästintill heltäckande på arter och områden i Sverige, både för fiske i sjöar och vattendrag men även i havet.
Vidare finns det krav inom den reviderade kontrollförordningen gällande registrering av fritidsfiske och rapportering av fångst. Sverige har valt att ansluta sig till EU-appen RecFishing som syftar till att tillhandahålla både registreringsförfarandet och rapportering av fångst. Detta krav är i dagsläget enbart för torsk och lax i Östersjön, där den förstnämnda arten numera är förbjuden att ha riktat fiske efter. Omfattningen av detta är därmed relativt litet i sammanhanget men kan komma att utökas efter 2030.
Vad styr vad som ska övervakas och hur används data?
Vad Sverige ska övervaka styrs av en rad nationella och internationella lagstiftningar, rapporteringskrav och konventioner. Dessa styr också hur övervakningsdata ska användas för att följa upp och bedöma statusen i den akvatiska miljön.
Om det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.
Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen,
I kap. 7 i förordningen anges det att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets artikel 8 och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. I vattendirektivet artikel 8hänvisas till bilaga V. I denna bilaga beskrivs bland annat vilka kvalitetsfaktorer som ska övervakas samt hur övervakningsprogrammen ska utformas.
I kap 3 i vattenförvaltningsförordningen anges att det ska göras en kartläggning av mänsklig verksamhets påverkan på ytvattnet med hänvisning till artikel 5 och bilaga II i vattendirektivet. Enligt direktivets bilaga II, avsnitt 1.4 och 1.5 ska en påverkansanalys och riskbedömning genomföras ., Resultat från påverkansanalysen och den efterföljande riskbedömningen ska ligga till grund för övervakningsprogrammets riskbaserade utformning (avsnitt 1.3 i bilaga V).
I bilaga II framgår att påverkansanalysen ska omfatta följande:
- information om typ och omfattning av den betydande antropogena påverkan som ytvattenförekomsterna i varje avrinningsdistrikt kan komma att utsättas för, däribland:
- Nyttjande eller bortförande av djur eller växter
Hur ekologisk status definieras och vilka parametrar som används för att bedöma ekologisk status regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25.
beskrivs ett lämpligt tillvägagångssätt för att klassificera ekologisk status och kemisk ytvattenstatus
Bedömning
Statusklassificering och bedömning av påverkan genomförs utifrån föreskrifterna
Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen, . I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1 och 2.
Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:
- Geografisk och tidsmässig variation per art eller population:
- dödlighet/skadefrekvens
- Intensitet och geografisk och tidsmässig variation i
- Uttag av, eller dödlighet/skada hos, vilda arter (genom yrkes- och fritidsfiske och annan verksamhet)
Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18. Föreskrifterna bygger på EU:s kommissionsbeslut
Pdf, 580.1 kB.bland annat att fastställa kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde.
I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (obligatoriska) eller kan (komletterande) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De kompletterande kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de obligatoriska kriterierna.
Uttag av fisk ingår i deskriptor 3 och:
- Det obligatoriska kriteriet: D3C1 - Fiskeridödligheten för populationer av kommersiellt utnyttjade arter ligger på eller under nivåer som kan ge maximalt hållbart uttag (MSY). Berörda vetenskapliga organ ska rådfrågas i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) nr 1380/2013. Måttenhet: Årlig fiskeridödlighet
Bedömning
Data på mängd fisk som fångats ingår i tre indikatorer enligt HVMFS 2012:18:
- 3.1A Fiskeridödlighet (F)för alla kommersiellt nyttjade populationer
- 3.2A Lekbiomassa (SSB) för alla kommersiellt nyttjade populationer
- 3.3A Åldersfördelning för alla kommersiellt nyttjade populationer
Det finns även en miljökvalitetsnorm för fiskeriverksamhet (C.3) med tillhörande indikatorer
C3 – Populationerna av alla naturligt förekommande fiskarter och skaldjur som påverkas av fiske har en ålders- och storleksstruktur samt beståndsstorlek som garanterar deras långsiktiga hållbarhet.
Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.
Fritidsfiske till havs kan påverka både arter och naturtyper både direkt (till exempel att fiske leder till ökad dödlighet) och indirekt (störning som en bieffekt av fiske). Tillförlitliga data från fritidsfiske är därför avgörande viktiga för bedömning av (gynnsam) bevarandestatus för ett flertal marina naturtyper.
Bedömning
Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet.
Bevarandestatus för de arter och naturtyper som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar, av vilka två är de samma för arter och naturtyper: utbredningsområde och framtida utveckling (som också inkluderar påverkan och hot). För arter bedöms också dess populationsparametrar och tillståndet i artens huvudsakliga livsmiljö, medan man för naturtyper istället bedömer naturtypens förekomst (inom utbredningsområdet) samt dess strukturer och funktioner.
Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, det vill säga det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en naturtyp ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, förekomsten av naturtypen inom utbredningsområdet, naturtypens strukturer och funktioner samt dess framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.
Överlag är de negativa effekterna av fritidsfiske antingen av mindre omfattning eller förhållandevis lätta att reglera. Stora rovfiskar utgör en del av den ekologiska strukturen i flera marina naturtyper, i form av predatorer högt uppe i näringskedjan. Undersökningar har kunnat visa att avsaknaden av stora rovfiskar skapar en kaskadeffekt som bidrar till att öka effekterna av näringsbelastningen. Stora rovfiskar har kraftigt minskat eller till och med försvunnit från vissa områden, vilket i sin tur har bidragit till att sänka bevarandestatusen för marina naturtyper (till exempel rev).
Medlemsländerna i EU är enligt den gemensamma fiskeripolitiken (1380/2013) skyldiga att samla in, förvalta och tillgängliggöra data som är nödvändiga för fiskeriförvaltning och för viss uppföljning av fiskeriförvaltningens mål. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004 (DCF) och kommissionens beslut (EU) 2021/1167 och (EU) 2021/1168, är de regelverk som anger vilka typer av data som ska samlas in och utifrån vilka principer detta ska ske. Även data insamlade under Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2842 (Kontrollförordningen) nyttjas.
Medlemsländerna beskriver utifrån EU:s regelverk för datainsamling detaljerna för sina datainsamlingsprogram i fleråriga arbetsplaner som antas av kommissionen. De uppgifter som Sverige samlar in under EU:s datainsamlingsförordning är kopplat till slutanvändares behov.
Förvaltningen av många ekonomiskt viktiga fiskarter sker på internationell nivå. Eftersom dessa arter rör sig över stora havsområden och inte är bundna av nationella gränser krävs ett välfungerande internationellt samarbete. Datainsamling in enlighet med DCF och en ändamålsenlig fiskerikontroll en grundförutsättning för effektivt genomförande av EU:s gemensamma fiskeripolitik
Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.
I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.
HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Övervakningen av fritidsfiske är relevant för havsplaneringen och data kan ingå i underlag för uppdatering av datalager i Symphony.
Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.
Fritidsfiske ingår inte i Helcoms övervakningsprogram men har bedömts vara en relevant belastning som påverkar fiskeridödligheten vilket ingick i senaste bedömningen av Östersjöns tillstånd.
I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar fiskeridödlighet till att bedöma påverkan inom tema Sea-based activities; species No or minimal disturbance to biodiversity and the ecosystem.
Bedömning
Fiskeridödlighet ingick i bedömningen av påverkan på Östersjöns miljötillstånd: State of the Baltic Sea –
För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Data på fiskeridödlighet och fritidsfiskets omfattning ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus, god ekologisk och kemisk status respektive friluftsliv i
De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.
Mer information om miljökvalitetsmålen
Av FN:s 17 globala miljömål kan data om fiskeriverksamhet användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser. Fiskeridata tillsammans med andra miljödata kan användas för att följa upp delmålet 14.4:
Årligen tar svenska myndigheter fram olika statistikprodukter enligt förordning (2001:100) om den officiella statistiken.
Statistik om fritidsfiske tas fram av SCB på uppdrag av HaV.