Om akvatisk övervakning

Varför övervakar vi?

Den akvatiska övervakningens syfte är att ge underlag för att och dess förändringar, Kunskap behövs om såväl tillstånd som påverkan för att kunna förvalta våra akvatiska miljöer på ett hållbart sätt.

Den akvatiska övervakningen av miljötillståndet är långsiktig. Ofta behövs mätningar över långa tidsperioder för att kunna se om en förändring orsakas av mänsklig påverkan eller är en naturlig variation.

I de miljöpolitiska propositionerna (1990/91:90 och 1997/98:145) beskrivs regeringens krav på en effektiv miljöövervakning genom att den ska

• beskriva tillståndet i miljön,
• bedöma hotbilder,
• lämna underlag för åtgärder,
• följa upp beslutade åtgärder,
• samt ge underlag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan.

Vem gör vad inom övervakningen?

Bland de aktörer som beställer, utför eller på annat sätt bidrar till den akvatiska övervakningen finns myndigheter på nationell (såsom Havs- och vattenmyndigheten, HaV), regional och lokal nivå, universitet och högskolor, konsultbolag, forskningsinstitut och allmänheten genom så kallad medborgarforskning. Dessutom samlas data in via den egenkontroll och recipientkontroll som verksamhetsutövare är ålagda att utföra när de bedriver en potentiellt miljöstörande verksamhet. Eftersom det finns många aktörer lägger HaV stor vikt vid samordning av exempelvis de metoder som används för övervakning, allt för att säkra att kvaliteten på data blir tillräckligt bra och jämförbar

Insamlade data behöver också förvaltas och tillgängliggöras. Några utförare tar emot, granskar, lagrar och tillhandahåller data från övervakningen samt rapporterar data till internationella databaser.

Nationell nivå

Den nationella akvatiska övervakningen ska ge en representativ bild av miljötillståndet i Sverige och identifiera påverkansfaktorer och potentiella problem med miljötillståndet. Den bedrivs i långsiktiga program, huvudsakligen finansierade av HaV. Nationell övervakning samordnas ofta internationellt genom regionala konventioner som Helsingforskommissionen (Helcom) och Oslo-Pariskommissionen (Ospar). Den resursövervakning av fiskbestånd som sker genom den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) utförs nationellt men samordnas inom hela EU i programmet Data Collection Framework (DCF).

Regional nivå (inom Sverige)

Länsstyrelsen bedriver regional övervakning med samma syfte och upplägg som övervakningen på nationell nivå, men där man kan utnyttja länsstyrelsernas lokalkännedom vid utformning av programmenDe fem regionala v, knutna till var sin Länsstyrelse, samordnar och tar fram program för att uppfylla vattenförvaltningens behov.

Egenkontroll

Alla som driver en verksamhet ska enligt miljöbalken planera och kontrollera sin verksamhet för att motverka eller förebygga olägenheter för människors hälsa eller miljön. I ansvaret ingår en skyldighet att skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda omgivningen. För verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt miljöbalken gäller mer preciserade krav på egenkontroll som omfattar att undersöka de utsläpp de orsakar och hur dessa påverkar miljön. Om verksamheten riskerar att påverka vattenmiljö ska det ingå recipientkontroll i egenkontrollprogrammet. Detta beskrivs i miljöbalken om tillsyn och krav på kontroll och rapportering (26 kap. 19 §). Med regelbunden kontroll, provtagning och analys av vatten, sediment och biologiska parametrar från utvalda platser i recipient kan potentiella miljöproblem upptäckas i tid. Recipientkontrollen, som kan bedrivas som så kallad samordnad recipientkontroll (SRK) av en grupp verksamhetsutövare, säkerställer att lagstiftning efterlevs och att vattenkvaliteten är säker för de akvatiska ekosystemen och för mänsklig användning. Den data som samlas in kan användas för att komplettera den övervakning som bedrivs på nationell eller regional nivå.

Medborgarforskning

Det finns också exempel på att allmänheten bidrar till insamlandet av data. Ett gott exempel är spridningen av främmande arter där allmänhetens observationer ofta utgör en väsentlig del av det dataunderlag som samlas in.

• Medborgarforskning gällande främmande arter

Vad är det för övervakning som HaV beställer?

HaV övervakar tillståndet i grundvatten, sjöar, vattendrag, kust och öppet hav. Exempel på vad vi övervakar är:

• vattnets kemiska tillstånd,
• bottenlevande djur,
• vegetation,
• förekomst av främmande arter
• och annan biologi.

Insamlade marina däggdjur, fisk, kräft- och blötdjur undersöks för att bestämma genetik, hälsotillstånd och sjukdomar. Fiskbestånden övervakas i inlandsvatten, kust och öppet hav. Dessutom övervakar vi påverkan, exempelvis genom att undersöka föroreningar som tillförs havet via floderna, undervattensbuller som genereras av mänskliga verksamheter och hur mycket skräp som samlas på stränderna.

Myndigheten utför systematiska kartläggningar av den fysiska miljön, såsom kartering av livsmiljöer (habitat) och fysisk påverkan (vandringshinder för fisk muddring, hamnanläggningar och så vidare).

Program och metoder

Sveriges akvatiska övervakning beskrivs närmare i ett antal övervakningsprogram (delprogram) som beskriver vad som övervakas, var, när, hur och varför, samt vem som ansvarar för att genomföra övervakningen. Hur övervakningen ska utföras rent tekniskt beskrivs i metodbeskrivningar som exempelvis övervakningsmanualer.

• Såhär övervakar vi akvatisk miljö

Vad används resultaten till?

Miljöarbetet i stort, inklusive alla åtgärder som sätts in för att förbättra miljön, grundar sig på de många resultaten från miljöövervakningen .

Resultaten från den akvatiska övervakningen används vid utformning av miljökvalitetsmål, miljökvalitetsnormer och indikatorer/bedömningsgrunder. Med hjälp av indikatorer och bedömningsgrunder för miljökvalitet kan vi avgöra om de data vi samlar in genom övervakningen visar på risk för att ekosystemet eller människors hälsa kan skadas.

Genom att bedriva en långsiktig, löpande övervakning och ta fram tidsserier kan förändringar i miljön upptäckas. På så vis blir det möjligt att identifiera problem och sätta in åtgärder för att motverka dessa. Även om övervakningen inte i första hand är avsedd att följa upp direkta åtgärder i miljön kan resultaten ofta användas som ett komplement för att följa åtgärders effekter.

Insamlade data ligger till grund för miljömålsuppföljning, internationell rapportering och officiell statistik om miljötillståndet. Den information som behövs för att kunna följa upp miljötillståndet, såsom beskrivet i miljökvalitetsmålen, krav i miljölagstiftningen, internationella förordningar och direktiv samt konventioner avgör vad som undersöks. EU:s miljö- och fiskepolitik ställer krav på internationell rapportering som också måste lösas genom övervakningen.

Några andra centrala och viktiga övervakningsinsatser är den övervakning av fiskbestånden som ligger till grund för internationella förhandlingar om fiskekvoter, samt även sådant som egenkontroll, uppföljning av kalkning av mark och sjöar samt olika naturinventeringar av livsmiljöers utbredning och tillstånd.

Även om den akvatiska övervakningens huvudsyfte är att ge underlag för förvaltning av den akvatiska miljön genom att beskriva miljötillståndet och hur det påverkas, är användningsområdet bredare än så. De data som samlas in är som huvudregel öppet tillgängliga för alla, och används exempelvis av forskare för forskningsändamål och för mer populärvetenskapliga beskrivningar av tillståndet till exempelvis politiker och allmänhet.