Framtidens akvatiska övervakning
Akvatisk övervakning och miljöforskning kompletterar varandra och är beroende av ett nära samarbete. Genom gemensam användning av resurser och data kan nya miljöproblem identifieras, metoder utvecklas och resultaten tolkas mer träffsäkert.
Ett nära samarbete mellan akvatisk övervakning och miljöforskning är av ömsesidigt intresse. Samarbetet sker bland annat genom gemensamma forskningslokaler, forskningsfartyg och miljöövervakningsstationer. Samlade data ger möjligheter till en skarpare, mer korrekt tolkning av olika resultat.
Akvatisk övervakning följer i huvudsak kända miljöproblem med etablerade metoder och indikatorer. Samtidigt är övervakningen i stor utsträckning beroende av forskning för att kunna identifiera nya miljöproblem och utveckla förbättrade mätsystem, analysmetoder och modeller. Nya teorier prövas inom forskningsprojekt och kan i vissa fall leda till förslag på nya eller förändrade övervakningsinsatser. I sådana fall finansieras utvecklingsprojekt för att testa nya metoder, som sen kan implementeras i den löpande övervakningen. Nya variabler kan också läggas till om nya hot identifieras. Till exempel genomförs så kallade screeningprogram för att identifiera nya miljöfarliga ämnen i miljön.
Utvecklingsprojekt som syftar till att ta fram, testa eller förbättra övervakningsmetoder upphandlas oftast från samma utförare som ansvarar för den långsiktiga övervakningen. Forskningsmedel fördelas i samarbete med Naturvårdsverket och Formas genom årliga forskningsutlysningar. Utvecklingsprojekt kan också ges till utförare av den nationella miljöövervakningen.
Övervakningsprogram utvärderas vid behov för att kunna anpassas så att data blir mer användningsbara för förvaltningen. Det kan till exempel handla om att utöka eller justera stationsnätet för en bättre geografisk täckning, eller att justera provtagningsfrekvens för att bättre fånga upp tidstrender.
