Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Miljökvalitetsnormer

Hur är miljökvalitetsnormerna uppbyggda?

För att myndigheterna ska kunna ta ställning till hur verksamheten påverkar miljökvalitetnormerna är det viktigt att känna till miljökvalitetsnormernas uppbyggnad och hur statusklassificeringen av vattenkvaliteten går till.

Vid vattenmyndighetens klassificering av aktuell status för ytvatten samt fastställande av miljökvalitetsnormer för ekologisk status eller potential ska vissa principer följas. Det är viktigt att skilja på klassificeringen och själva miljökvalitetsnormen.

Statusklassificeringen är ett viktigt moment som utgör en grund för när  vattenmyndigheten fastställer miljökvalitetsnormer. Klassificeringen visar vilken status vattnet har.

Miljökvalitetsnormen är det krav på vattenkvaliteten som ska uppnås ett visst år. Statusklassificeringen har en nära koppling till ett annat moment inom vattenförvaltningen nämligen övervakningen av våra vatten.

Ekologisk ytvattenstatus

Med ekologisk status avses kvaliteten på strukturen och funktionen hos akvatiska system som är förbundna med ytvatten. Vid statusklassificering av ekologisk status används ett stort antal kvalitetsfaktorer indelad i tre grupper:

  1. biologiska kvalitetsfaktorer
  2. fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer
  3. hydromorfologiska kvalitetsfaktorer
Ostronodling.

Tabell – kvalitetsfaktorer, parametrar och index

Kvalitetsfaktorer

Den ekologiska statusen i en vattenförekomst klassificeras utifrån flera kvalitetsfaktorer som vägs samman i en statusbedömning av vattnet. I tabellerna i faktarutan framgår vilka dessa kvalitetsfaktorer är.

För att bedöma en kvalitetsfaktor finns sedan en rad olika parametrar kopplade till dessa. I vissa fall är flera parametrar inbakade i ett index som klassificeringen istället baseras på. Detta gäller för till exempel bottenfaunan. Provtagning sker exempelvis genom att man registrerar art och antal av en viss organismgrupp, till exempel bottenfauna, fiskar, makroalger. Förekomst eller frånvaro av vissa arter indikerar till exempel på övergödning eller försurning och är då den biologiska responsen på hur vattnet mår.

Större krav på redovisning av kvalitetsfaktorer

På grund av ny lagstiftning från den 1 januari 2019 finns det större krav på redovisning på kvalitetsfaktornivå. Genom den nya lagstiftningen ökar kraven på att verksamheter och åtgärder som påverkar vattenmiljön måste redovisas på kvalitetsfaktornivå.

Myndigheter och kommuner ska ta hänsyn till detta när de prövar eller bedömer verksamheter och åtgärder som påverkar vattenmiljön. Tillsyns- eller prövningsmyndigheten måste se till att verksamhetsutövaren vidtar de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som krävs för att förhindra att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller äventyrar möjligheten att uppnå miljökvalitetsnormen. Bedömningen ska då grunda sig på verksamhetens redovisning av sina utsläpp och dess effekter i vattenmiljön.

Utredningen av en viss verksamhets eller åtgärds påverkan måste ange hur relevanta kvalitetsfaktorer riskerar att påverkas i nutid och om en otillåten försämring kan befaras. Utredningen måste även ange hur vattenförekomstens status eller potential riskerar att påverkas i framtiden och vilken betydelse påverkan från den aktuella verksamheten har för möjligheterna att nå den status eller potential den aktuella vattenförekomsten ska ha enligt en miljökvalitetsnorm.

Vattenkvaliteten får inte försämras

En otillåten försämring på kvalitetsfaktornivå innebär att försämring inte får ske med en klass (exempelvis från god till måttlig), även om denna försämring av kvalitetsfaktorn inte leder till en försämring av klassificeringen av ytvattenförekomsten som helhet. Om den aktuella kvalitetsfaktorn redan befinner sig i den lägsta klassen, dålig status, ska varje försämring av denna kvalitetsfaktor anses innebära ”en försämring av statusen”, alltså en otillåten försämring.

Begreppet äventyrar

Till skillnad från försämrings-förbudet, där bedömningen ska göras med utgångspunkt i den kvalitet som vattenförekomsten redan har, handlar äventyrandet om hur verksamheten eller åtgärden påverkar förutsättningarna att följa en miljökvalitetsnorm som den aktuella vattenförekomsten ska ha vid en viss angiven tidpunkt. Äventyrarbedömningen görs alltså i förhållande till den status eller potential som ska uppnås.

En tillkommande förorening i ett vatten som redan har god ekologisk status och, om verksamheten tillåts, kommer att fortsätta att ha god ekologisk status innebär inget äventyrande. Uttrycket ”äventyra” markerar att det handlar om att se till att verksamheten eller åtgärden inte innebär ett allvarligt hot mot möjligheterna att uppnå rätt kvalitet i vattenmiljön. Att äventyra innebär att man medvetet tar en så stor risk att den inte kan betraktas som acceptabel när det gäller möjligheten att uppnå rätt vattenkvalitet eller tillåter att möjligheten att uppnå rätt vattenkvalitet lämnas åt slumpen.

Förbudet att vattenkvaliteten inte får försämras har även tydliggjorts i den så kallade Weserdomen.

Kemisk ytvattenstatus

Grunden för klassificeringen av kemisk ytvattenstatus utgör de ämnen med gränsvärden som anges i våra föreskrifter. Dessa ämnen är prioriterade på EU-nivå och har EU-gemensamma gränsvärden som ska uppfyllas.

Det kan vara viktigt att notera att vissa gränsvärden gäller för ämnen i vatten, medan andra gränsvärden gäller för biota (levande flora och fauna) eller sediment och kan användas som komplement till de värden som gäller i vatten.

Relaterat

Här hittar du mer information om klassificering och fastställande av miljökvalitetsnormer:

  1. Våra föreskrifter (HVMFS 2013:19) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten
  2. SGU:s föreskrifter (2013:2) om miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten.
  3. Miljögifter i vatten – klassificering av ytvattenstatus
Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Miljökvalitetsnormer