Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Miljökvalitetsnormer

Hur är miljökvalitetsnormerna uppbyggda?

För att myndigheterna ska kunna ta ställning till hur verksamheten påverkar miljökvalitetnormerna är det viktigt att känna till miljökvalitetsnormernas uppbyggnad och hur statusklassificeringen av vattenkvaliteten går till.

Vid vattenmyndighetens klassificering av aktuell status för ytvatten samt fastställande av miljökvalitetsnormer för ekologisk status eller potential ska vissa principer följas. Det är viktigt att skilja på klassificeringen och själva miljökvalitetsnormen.

Statusklassificeringen är ett viktigt moment som utgör en grund för när  vattenmyndigheten fastställer miljökvalitetsnormer. Klassificeringen visar vilken status vattnet har.

Miljökvalitetsnormen är det krav på vattenkvaliteten som ska uppnås ett visst år. Statusklassificeringen har en nära koppling till ett annat moment inom vattenförvaltningen nämligen övervakningen av våra vatten.

Ekologisk ytvattenstatus

Med ekologisk status avses kvaliteten på strukturen och funktionen hos akvatiska system som är förbundna med ytvatten. Vid statusklassificering av ekologisk status används ett stort antal kvalitetsfaktorer indelad i tre grupper:

  1. biologiska kvalitetsfaktorer
  2. fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer
  3. hydromorfologiska kvalitetsfaktorer
Ostronodling.

Tabell – kvalitetsfaktorer, parametrar och index

Kvalitetsfaktorer

Den ekologiska statusen i en vattenförekomst klassificeras utifrån flera kvalitetsfaktorer som vägs samman i en statusbedömning av vattnet. I tabellerna i faktarutan framgår vilka dessa kvalitetsfaktorer är.

För att bedöma en kvalitetsfaktor finns sedan en rad olika parametrar kopplade till dessa. I vissa fall är flera parametrar inbakade i ett index som klassificeringen istället baseras på. Detta gäller för till exempel bottenfaunan. Provtagning sker exempelvis genom att man registrerar art och antal av en viss organismgrupp, till exempel bottenfauna, fiskar, makroalger. Förekomst eller frånvaro av vissa arter indikerar till exempel på övergödning eller försurning och är då den biologiska responsen på hur vattnet mår.

EU-domstolens avgörande från den 1 juli 2015, den så kallade Weserdomen, tar upp och tolkar begreppet försämring. Försämring enligt domstolen tolkas som en försämring till en lägre klass för en enskild kvalitetsfaktor även om den sammanvägda statusen inte försämras.

De biologiska kvalitetsfaktorerna väger tyngst

De biologiska kvalitetsfaktorerna väger tyngst då syftet med vattenförvaltningen är att framförallt biologin ska vara bra. Följt av fysikalisk-kemiska faktorer och slutligen hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Detta innebär att de biologiska kvalitetsfaktorerna ska klassificeras först.

De fysikalisk-kemiska behöver endast klassificeras när status eller potential för de biologiska faktorerna har klassificerats som god eller hög respektive god eller maximal potential.

Läs mer om vad potential betyder i detta sammanhang.

De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna behöver endast klassificeras när status eller potential efter en sammanvägning av såväl de biologiska som de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna har klassificerats som hög eller maximal potential.

Det är den sämsta kvalitetsfaktorn bland de biologiska och fysikalisk-kemiska som styr den samlade övergripande ekologiska statusklassificeringen enligt principen "faller en, faller alla". Om det saknas mätvärden för biologin, eller om de mätvärden som finns bedöms som oriktiga, anges i HaV:s föreskrifter att det då finns anledning att också titta på de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna.

Kvalitetsfaktorerna varierar beroende på om det är en sjö, ett vattendrag, kust- eller grundvatten som bedöms.

Kemisk ytvattenstatus

Grunden för klassificeringen av kemisk ytvattenstatus utgör de ämnen med gränsvärden som anges i våra föreskrifter. Dessa ämnen är prioriterade på EU-nivå och har EU-gemensamma gränsvärden som ska uppfyllas.

Det kan vara viktigt att notera att vissa gränsvärden gäller för ämnen i vatten, medan andra gränsvärden gäller för biota (levande flora och fauna) eller sediment och kan användas som komplement till de värden som gäller i vatten.

Här hittar du mer information om klassificering och fastställande av miljökvalitetsnormer:

  1. Våra föreskrifter (HVMFS 2013:19) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten
  2. SGU:s föreskrifter (2013:2) om miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten.
Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Miljökvalitetsnormer