Sök

Främmande arter sprider sig i sötvattensmiljön genom avsiktliga utsättningar och oavsiktligt genom till exempel sjöfartstrafikens barlastvatten, rymningar från odlingar och akvarier samt användning av levande agn. Fiskutsättningar utförs för att bevara hotade arter och stammar och för att förbättra fisket. Detta är en omfattande verksamhet, både i Sverige och i övriga världen. 

Oskarshamnsverket vid svenska östersjökusten har producerat elektricitet sedan början av 1970-talet. Etableringen föregicks av biologiska basundersökningar från 1962 och sedan 1990 har den biologiska övervakningen haft en stark inriktning mot effekter på fisk. Dessutom övervakas bottendjurssamhällen och vegetation.

Under de senaste decennierna har fiskare, lokala myndigheter och forskare uppmärksammat minskande bestånd på grund av försämrad yngelproduktion (rekrytering) av framför allt gädda och abborre längs flera kustområden i Egentliga Östersjön.

Återutsättning av fisk i samband med fiske kan ske av flera olika skäl. Inom sportfisket har utsättning blivit vanligare när fiskeaktivitetens enda syfte är att fånga fisken för att därefter återutsätta den levande. Någon vedertagen svensk beteckning för detta specifika sätt att fiska finns inte och vi använder därför den engelska termen catch and release, förkortat c&r.

Ålpopulationerna i Europa har minskat kraftigt de senaste 20-30 åren. Detta har lett till att man satt ut stora mängder ålyngel för att upprätthålla ålpopulationen och ålfisket. Detta har i sin tur lett till misstankar att den utsatta ålen, när de nått lekmogen ålder (blankål), inte hittar ut ur Östersjön för vidare färd till lekplatserna i Sargassohavet.

Denna undersökning är ett led i att få en nationell helhetsbild av aspens reproduktionslokaler i landet. Studien har utförts upp till första vandringshindret i de vattendrag som mynnar i Göta älv, Vänern och Hjälmaren.

En telefonintervju utfördes år 2002 om bifångster av sälar, tumlare och fåglar i det svenska yrkesfisket. Undersökningen omfattade 220 slumpvis utvalda yrkesfiskare, som tillsammans stod för 16,6 procent av den svenska yrkesfiskeflottan som varit aktiva och registrerat fångster i loggbokssystemet under 2001.

Bottenfisksamhället längs den svenska västkusten har genomgått stora förändringar. Sammanställning av provtrålningar i kustnära områden mellan 2001 och 2003 ger en samstämmig bild av ett utarmat tillstånd. Endast i Öresund, där ett något lägre fisketryck råder på grund av förbud mot trålfiske sedan 1932, kunde förekomsten av vuxna bottenfiskar konstateras vara något högre.

En nationell inventering i form av en enkätundersökning utfördes 1996 för att uppskatta utbredning, förekomst och mänsklig påverkan på fiskbestånd i sjöar.

Ål är en mycket viktig resurs för det svenska kustfisket. Fisket med ålryssjor introducerades i början på 1900 talet och är det fiske längst västkusten som drabbats hårdast av sälskador. Skadefrekvensen varierar mycket från år till år i flera områden längs kusten. De senaste åren har dock skadefrekvensen ökat i de områden där det bedrivs mest fiske. 1999-2000 blev det obligatoriskt att anmäla skador till loggboken för att kunna erhålla sälskadeersättning vilket i sin tur kan ha påverkat rapporteringen nämnvärt.