FINFO 2005:5 Rekryteringsproblem hos Östersjöns kustfiskbestånd

Under de senaste decennierna har fiskare, lokala myndigheter och forskare uppmärksammat minskande bestånd på grund av försämrad yngelproduktion (rekrytering) av framför allt gädda och abborre längs flera kustområden i Egentliga Östersjön.

Författare

Lars Ljunggren, Alfred Sandström, Gustav Johansson, Göran Sundblad och Peter Karås

Sammanfattning

Under de senaste decennierna har fiskare, lokala myndigheter och forskare uppmärksammat minskande bestånd på grund av försämrad yngelproduktion (rekrytering) av framför allt gädda och abborre längs flera kustområden i Egentliga Östersjön. Med anledning av detta hölls en workshop i Öregrund i oktober 2002 där forskare tillhörande olika arbetsfält från länderna runt Östersjön samlades för att sammanfatta det aktuella kunskapsläget.

Med utgångspunkt från denna workshop, inledde Fiskeriverket våren 2003 fältstudier i problemområdena, samt i ett antal andra kustområden för att få en uppfattning om problemens omfattning och geografiska utbredning. Undersökningarna inriktades på att besvara följande frågeställningar:

  1. Vilken är den geografiska utbredningen av rekryteringsproblemen?
  2. Vilket livsstadium är det som drabbas?
  3. Finns något samband mellan rekryteringsframgång och:
  • förekomst av påväxtalger? 
  • bottenvegetationens sammansättning och täckningsgrad?
  • födotillgång för nykläckta fisklarver? 
  • förekomst av spigg?

Förutom de data som samlades in under våren/sommaren 2003 har även ett antal äldre studier nyttjats, framförallt för att beskriva den geografiska utbredningen av problemen. Studierna kunde påvisa ett storskaligt geografiskt mönster i rekryteringsframgång för Östersjöns bestånd av gädda och abborre. Skillnader förelåg mellan Östersjön och Bottenhavet samt mellan inner- och ytterskärgårdar. De områden som har studerats i Bottenhavet visade inte på störningar i produktionen av yngel.

Så var även fallet i de mest skyddade, inre delarna av de större skärgårdsområdena i Egentliga Östersjön. Söder om Ålands hav, från Stockholms skärgård till Kalmarsund, var rekryteringen av gädda och abborre däremot svag eller obefintlig i stora delar av ytterskärgårdsområdena. Problemen framträdde tydligast i Kalmarsund, vid Gotland och i Stockholms skärgård. Rekryteringen av abborre i Östersjökustens ytterskärgårdar var svag eller obefintlig i 80% av de undersökta lokalerna. Resultaten visade också att lyckad rekrytering i Östersjöns ytterskärgårdar endast förekommer i de allra mest skyddade/avsnörda vikarna. Mönstret är detsamma men mindre tydligt för gädda.

Rekryteringsstörningarna i dessa områden omfattade också andra arter än gädda och abborre, i stort sett samtliga vårlekande sötvattensfiskar såsom mört, braxen, björkna m fl drabbades på ett likartat sätt. Undantaget var stor- och småspigg, vilka var mycket vanliga i de värst drabbade områdena. Ofta bestod därför yngelsamhället i dessa områden i huvudsak av spiggar. I Kalmarsund, som är det mest väldokumenterade området med rekryteringsproblem, tyder mycket på att den största förändringen inträffade under 90-talet. Fångstdata från yrkesfisket, samt en enkätundersökning riktad mot kustbaserade yrkesfiskare, visar på samma mönster. Således har fångsterna inom yrkesfisket av abborre och gädda längs Egentliga Östersjön minskat kraftigt under 90-talet. Däremot finns inga tecken på minskande fångster i Bottenhavet.

Den fältstudie som genomfördes under 2003 bekräftade tidigare iakttagelser, att problemen uppstår under det första levnadsåret och indikerar att det är perioden strax efter att fiskens embryon kläcker och resorberar sin gulesäck som är mest kritisk. Det gick inte att påvisa några samband mellan rekryteringsproblemen och vegetationssammansättning eller förekomst av fintrådiga alger. Tätheten av spiggar var relativt hög i många av områdena med rekryteringsstörningar. Detta till trots förefaller predation från spigg inte vara huvudorsaken till problemen. Anledningen till denna tolkning är främst att tätheterna av spigg inte ökat över tiden i Kalmarsund, att förekomsten av spigg ofta är betydligt högre i Bottenhavet, samt att tätheten av årsungar av storspigg var som högst i de delar av Östergötlands skärgårdar där rekryteringen av abborre och gädda fortfarande fungerar.

Däremot är det intressant att notera att spigg inte påverkas på samma sätt som de övriga arterna. Gemensamt för lokaler med utslagen fiskrekrytering var mycket låga tätheter av zooplankton. De låga tätheterna av föda i form av zooplankton under ynglens kritiska första levnadsveckor förefaller vara en starkt bidragande orsak till problemen. Studien tyder på att rekryteringsproblemen är storskaliga och att de kan kopplas till situationen i Egentliga Östersjöns utsjöområden. De trender som finns i de pelagiala delarna av dessa områden stödjer misstanken om att orsaken kan kopplas till förändringar i zooplanktonsamhället.

Att vissa områden har drabbats hårdare än andra beror antagligen på kombination av sådana storskaliga förändringar och lokal avsaknad/utslagning av de viktigaste lek- och uppväxtområdena i tillrinnande sötvatten och avsnörda vikar. Lokalt kan således andra ekologiska faktorer, som t ex habitatförändringar eller andra miljöförändringar har bidragit till den uppkomna situationen.