Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Bakgrund

  • Varför införs spårbarhetskrav?

    EU har infört krav på spårbarhet för fiskeri- och vattenbruksprodukter utöver de krav som idag redan finns för livsmedel generellt. Orsaken till de ökade kraven är både behovet av en förbättrad kontroll av upptaget av fisk och konsumenternas behov av säkrare information om fångsten och dess ursprung.

    En av bristerna som identifierades i samband med att EU ändrade fiskerikontrollen var problemen med korrekta uppgifter om fångst av fisk i haven.  Spårbarhetskraven infördes därför som komplement till fiskarens och fångstmottagarnas rapportering så att även uppgifter i senare led kan användas för att kontrollera fångsterna.

  • Hur skapas spårbarhet?

    Spårbarhet möjliggörs genom att fiskeri- och vattenbruksprodukter indelas i partier inför första saluföringen och att dessa partier sedan följs i efterföljande led fram till detaljhandelsledet.

    Aktörerna är skyldiga att ha ett system för att förmedla information mellan sig med uppgifter om partierna och försäljningarna. De flesta av uppgifterna ska framgå av den märkning som den levererande företaget är skyldig  att göra.

    I Sverige har Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i samråd med representanter från näringen valt att realisera spårbarheten genom att införa ett centralt IT-system med vilket förstahandsmottagare och grossister som är ägare till partierna ges möjlighet att utbyta information om partier mellan sig.

    Genom IT-systemet uppfylls också kravet som EU ställer på att den behöriga myndigheten, dvs. HaV, har ständig tillgång till spårbarhetsinformationen. Systemet ger även visst stöd för att uppfylla de särskilda krav på spårbarhet inklusive märkning som följer av livsmedelslagstiftningen.

  • Vad menar vi med spårbarhetsystemet?

    I all vår dokumentation används genomgående uttrycket ”spårbarhetssystemet”. Spårbarhetssystemet innefattar indelning av fiskeriprodukter i partier, fysisk märkning av partier samt den informationsöverföring som ska ske mellan företagen via det centrala IT-system som tillhandahålls av Havs- och vattenmyndigheten, HaV.

  • Vilka förordningar och föreskrifter kan jag läsa som reglerar kraven på spårbarhet?

    Här följer en kortfattad beskrivning av de förordningar och föreskrifter som reglerar kraven på spårbarhet.

    1. Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om spårbarhet för vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter, HVMFS 2017:14
      Föreskrifterna innehåller bestämmelser kring hur EU:s krav på spårbarheten av vissa fiskeri- och vattenbruks­produkter ska säkerställas i Sverige. Bestämmelserna riktar sig främst till aktörer i handelskedjan från de som köper av fiskare eller vattenbrukare och fram till de som säljer till detaljhandelsledet. Vissa bestämmelser berör även fiskare, vattenbrukare och detaljhandelsföretag.

      Föreskrifterna reglerar bland annat:
      - Spårbarhetsaktörers registrering till spårbarhets­databasen
      - Hur informationsöverföring ska ske mellan aktörer och till HaV, och vad den ska innehålla
      - Vilka händelser som aktören ska lämna uppgifter om och hur partier ska märkas vid leverans.
      - Hur anslutning av aktörers IT-system till HaV:s spårbarhets­databas ska ske
      - Vilka aktörer och vilka fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas
    2. Förordning (EG) nr 1224/2009 (kontrollförordningen)
      Kontrollförordningen ger de grundläggande bestämmelserna om kontrollen av saluföringen inklusive kraven på spårbarhet för fiskeri- och vattenbruksprodukter. Artikel 58 reglerar att fiskeri- och vattenbruksprodukter från havet ska vara spårbara i alla led från fångst/skörd till detaljhandelsledet. Fisk fångad eller odlad i sötvatten omfattas inte. Vidare gäller att produkter som säljs på marknaden ska vara lämpligt och synligt märkta. För att garantera spårbarhet gäller även att partier med fiskeri- och vattenbruksprodukter endast får slås ihop eller delas efter första försäljning, om det är möjligt att spåra dem tillbaka till fångst- eller skördestadiet.  Varje medlemsstat får ha sina egna system för spårbarhet men medlemsstaterna ska samarbeta med varandra för att inte spårbarhetsinformation förloras när handel över landsgränser sker. 
    3. Genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 (genomförandeförordningen).
      För att tydliggöra kontrollförordningens krav finns en genomförandeförordning. Förordningen reglerar utförligt och praktiskt hur spårbarhet ska säkerställas och anger tidsgränser för när vissa fiskeriprodukter ska vara spårbara. Från och med den 1 januari 2015 ska alla berörda fiskeri- och vattenbruksprodukter vara spårbara i enlighet med kontrollförordningens krav
    4. Förordning (EG) nr 178/2002
      Förordningen omfattar allmänna principer och krav för livsmedel och foder inklusive krav på spårbarhet. Förordningen reglerar i artikel 18 att livsmedel ska kunna spåras genom produk¬tions-, bearbetnings- och distributionskedjan. Företagarna ska kunna ange från vem de har köpt ett livsmedel respektive till vem de själva har levererat sina produkter. Vidare ska livsmedel som säljs på marknaden vara märkta eller identifierade för att underlätta spårbarhet.
    5. Genomförandeförordning (EU) nr 931/2011
      Förordningen är en genomförandeförordning till förordning 178/2002 och avser detaljerade bestämmelser om spårbarhetsinformation för livsmedel av animaliskt ursprung.
    6. Förordning (EU) nr 1379/2013 (marknadsordningen)
      Den nya marknadsordningen för fisk ersätter rådets förordning (EG) nr 104/2000 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter. Jämfört med gällande regler utökas reglerna om konsumentinformation och märkning. Dessutom gäller reglerna även för sjögräs och alger. Reglerna om konsumentinformation finns i artiklarna 35-39.

    Övriga bestämmelser som rör livsmedel generellt finns på Livsmedelsverkets hemsida.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Publicerad: 2016-03-11
Uppdaterad: 2018-09-19

Sidansvarig: Webbredaktionen