Fiskar och skaldjur i södra Östersjön och Öresund
På den här sidan hittar du ett urval av de fiskar och skaldjur som lever längs den svenska sydkusten i Öresund och södra Östersjön. Här redovisar vi några av våra allra vanligaste vattenlevande arter, men också hotade och fredade arter.
-
Art
Den blåfenade tonfisken ( Thunnus thynnus ) är den största arten i släktet tonfiskar och förekommer sporadiskt i svenska vatten. Arten är fredad.
-
Art
Brugden ( Cetorhinus maximus ) är världens näst största fisk. Den är sällsynt men regelbunden vid den svenska västkusten. Simmar långsamt och ofta nära vattenytan. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.
-
Art
Havsnejonöga ( Petromyzon marinus ) är en urtidsfisk som vandrar mellan sött och salt vatten. Som vuxen lever det parasitiskt på andra fiskar i havet. Under sommaren vandrar det upp i vattendragen för att leka varefter de dör. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.
-
Art
Knaggrockan ( Raja clavata ) förekommer längs västkusten och är en art som växer långsamt. Honorna blir könsmogna först efter 10 år. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.
-
Art
Sjurygg ( Cyclopterus lumpus ), även kallad stenbit (hane) eller kvabbso (hona), finns längs kusten från västkusten upp till Norrbottens skärgård. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.
-
Art
Skärkniv ( Pelecus cultratus ) är en karpfisk som förekommer sporadiskt längs östkusten. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.
-
Art
Slätrockan ( Dipturus batis ) är den största av Europas rockor. Tidigare var den vanlig i svenska vatten, nu är den i det närmaste utrotad. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.
-
Art
Staksill ( Alosa fallax ) är en storväxt sillfisk som liknar majfisk, men har fler mörka fläckar på kroppssidan. Majfisk förekommer sällsynt i svenska vatten. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.
-
Art
Den europeiska ålen (Anguilla anguilla) utgör ett enda bestånd, och dess utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Europa. Rekryteringen av ål har under de senaste femtio åren minskat med 90–95 procent och ligger fortfarande på en kritiskt låg nivå, mycket långt ifrån nivåer som skulle indikera ett hållbart bestånd. Ålbeståndet är bedömt som Akut hotad (CR).