Fiskar och skaldjur i södra Östersjön och Öresund

Abborren ( Perca fluviatilis ) finns allmänt över hela Sverige med undantag för fjällregionen. Den förekommer i kustområdet i hela Östersjön och Bottniska viken.

Benlöjan ( Alburnus alburnus ) är en liten, max 20 cm, karpfisk som uppträder i stora stim tätt under ytan i varma och näringsrika vatten. Det är den kanske vanligaste fisken man ser i lugnflytande, breda åar när den rör sig ytligt och letar föda.

Braxen ( Abramis brama ) är allmänt förekommande i södra och mellersta Sverige, men saknas utmed Bohuskusten. Nordgränsen går genom Värmland, Dalarna och Hälsingland och den finns längs hela Norrlandkusten. Den förekommer även i Östersjöns skärgårdar.

Flodnejonöga ( Lampetra fluviatilis ), även kallad nätting, var förr en viktig art för fisket i Norrland. Men när de större norrlandsälvarna byggdes ut, försvann viktiga livsmiljöer för arten och bestånden minskade. Under 2000-talet har de stabiliserat sig.

Gärsen ( Gymnocephalus cernuus ) finns över hela Sverige undantaget några få platser, i både sötvatten och längs Östersjöns kust. Det är den sötvattensfisk i Östersjön som förekommer längst bort från kustlinjen. Tillväxten varierar beroende på födotillgång och temperatur.

Mört ( Rutilus rutilus ) tillhör familjen karpfiskar och är en av Sveriges vanligaste sötvattensfiskar. Den lever i söt- och brackvatten i hela Sverige och simmar i stim. Det är ovanligt att mört förekommer i sjöar som ligger mer än 350 meter över havet, men enstaka förekomster finns upp till 800 meter över havet.

I Sverige förekommer nissöga ( Cobitis taenia ) längs södra östkusten och i Mälardalens, Vänerns och Vätterns vatten. Den trivs i ganska klart och kyligt vatten med fin sand eller slambotten där den kan gräva ner sig under dagen.

Nors ( Osmerus eperlanus ) är en vanligtvis decimeterlång, silverglänsande, tunnfjällig och halvt genomskinlig fisk med fettfena, stort huvud, stora ögon, stor mun och kraftigt underbett – ett rovdjur som är anpassat till pelagisk jakt.

Sik ( Coregonus maraena ) förekommer i Bottenviken, Bottenhavet och Egentliga Östersjön, samt i anslutning till sötvatten längs västkusten. Den finns även i sötvattensområden i Norrland, Svealand och Götaland.

Skärkniv ( Pelecus cultratus ) är en karpfisk som förekommer sporadiskt längs östkusten. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Storspigg ( Gasterosteus aculeatus aculeatus ) finns allmänt i södra och mellersta Sverige och längs Norrlandkusten. Den finns både i sötvatten, bräckt vatten och saltvatten. Det finns både stationära bestånd och vandrande bestånd. Arten är cirkumpolär, vilket innebär att den finns i norra Europa, norra Asien och Nordamerika. Den har utplanterats i stora delar av centrala och södra Europa.

Den europeiska ålen (Anguilla anguilla) utgör ett enda bestånd, och dess utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Europa. Rekryteringen av ål har under de senaste femtio åren minskat med 90–95 procent och ligger fortfarande på en kritiskt låg nivå, mycket långt ifrån nivåer som skulle indikera ett hållbart bestånd. Ålbeståndet är bedömt som Akut hotad (CR).

Öringen ( Salmo trutta ) föds i rinnande vattendrag där de vuxna öringarna placerat sina ägg i gropar under lekperioden på hösten. Arten finns i hela Sverige och lever både i hav, insjöar och vattendrag.