Bifångst

Datainsamlingen skiljer sig mellan den reguljära provtagningen och den riktade provtagningen av bifångst av känsliga arter.

Reguljär provtagning av fångst och bifångst

Den reguljära provtagningen genomförs i fisken med trål, burar och demersala nät. Syftet är att beskriva den totala fångsten och samla in biologiska data som används bland annat i beståndsbedömningar. Vid denna provtagning gås hela fångsten igenom, inklusive den del som kastas tillbaka.

• total vikt och antal per art för landad fångst
• total vikt och antal per art för utkast
• längdfördelning för fiskarter
• biologisk provtagning av utvalda arter
  • individvikt
  • ålder
  • längd

Riktad provtagning av känsliga arter

Den riktade provtagningen avser bifångst av marina däggdjur, sjöfåglar och andra känsliga arter, framför allt i garn- och grimgarnsfiske. Syftet är att upptäcka och dokumentera bifångst av dessa arter. Vid denna provtagning ligger fokus på att observera näten - inte på att gå igenom hela fångsten eller att kvantifiera utkast.

För denna provtagning samlas bland annat följande uppgifter in:

• antal bifångade individer per art
• om individen tas ombord eller faller ur redskapet under halning
• om möjligt biologisk provtagning
  • a) individvikt
  • b) längd
• i möjligaste mån även genetisk provtagning av bifångade tumlare för att säkerställa populationstillhörighet, se Hälso- och sjukdomstillstånd hos marina däggdjur.

Uppgifter om utkast och övrig fångst kan samlas in i mån av tid vid observatörsresor, men detta är inte huvudsyftet med provtagningen. Vid resor med kameraövervakning samlas sådana uppgifter i stället in genom självrapportering i särskilda protokoll som fiskaren fyller i.

Stödvariabler

I båda typerna av provtagning registreras också uppgifter som behövs för analys av resultaten, till exempel

• redskapstyp, maskstorlek och eventuella selektionsanordningar
• användning av pingers
• bottendjup och vid behov även fiskedjup
• hur länge redskapet fiskat

Övervakning av bifångst av fisk, sjöfåglar och däggdjur sker genom provtagning ombord på kommersiella fiskefartyg i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Östersjön.

Provtagningen genomförs kvartalsvis på slumpmässigt utvalda fiskeresor och omfattar flera fisken och redskapstyper.

Den reguljära provtagningen med observatörer ombord har genomförts på fartyg som trålar efter bottenlevande arter i Östersjön (1999–2019), Kattegatt (1999–) och Skagerrak (2002–), samt vid pelagisk trålning i Östersjön (2021–). Därutöver sker provtagning i burfiske efter havskräfta i Skagerrak och Kattegatt (2008–) samt i garn- och grimgarnsfiske i Öresund och Kattegatt (2020–).

Som komplement har pilotstudier genomförts för att utveckla övervakningen av bifångst i passiva nätredskap (2017–2019) samt med kameraövervakning (2020–2021). Dessa studier har legat till grund för det nuvarande övervakningsprogrammet för garn- och grimgarnsfiske (2022-), som har utformats för att följa fiske i områden där tumlare från populationerna i Bälthavet och egentliga Östersjön förekommer. Programmet omfattade ursprungligen Kattegatt, Öresund och Östersjön upp till Åland, det vill säga ICES-delområden 21–29, men har från och med 2025 utvidgats till att även omfatta Skagerrak (ICES-delområde 20).

Därmed omfattar programmet nu ICES-delområden 20–29. Utvidgningen till Skagerrak har skett för att stärka underlaget för bedömning av bifångstens påverkan på tumlare från nordsjöpopulationen samt på andra känsliga arter, särskilt sjöfågel. Trots att programmets geografiska avgränsning i huvudsak bygger på tumlarnas utbredning, avser övervakningen av passiva nätredskap bifångst av samtliga känsliga arter. Programmet ger därför även underlag för bedömning av bifångst av andra marina däggdjur, sjöfåglar samt andra skyddade, hotade och sårbara arter (ETP-arter).

Fångster och bifångster i den reguljära provtagningen övervakas genom provtagning ombord på kommersiella fiskefartyg med hjälp av observatörer. Denna provtagning syftar till att dokumentera den totala fångsten, inklusive utkast (discard), samt att samla in biologiska data, såsom storlek, ålder och andra parametrar som används i beståndsbedömningar. Provtagningen är uppdelad efter område, fiskerier och kvartal, vilket innebär att observationer genomförs varje kvartal i olika typer av bottentrålsfiske, burfiske och demersalt nätfiske. Täckningsgraden varierar mellan olika fisken, men omfattar vanligtvis cirka 0,5–2 procent av yrkesfiskets resor. Inom den pelagiska trålprovtagningen är syftet, utöver att skatta bifångster, även att undersöka fångstsammansättningen av sill och skarpsill för att förbättra rapporteringens precision.

Övervakning av bifångster av marina däggdjur, sjöfågel och andra känsliga arter sker i enlighet med Sveriges nationella arbetsplan för datainsamling (National Programs and Annual Reports - Data Collection Framework - Swedish Agency for Marine and Water Management). Bifångst av dessa arter sker framför allt i passiva nätredskap. Sådana bifångster är relativt sällsynta och därför krävs en högre täckningsgrad än i den reguljära provtagningen.

Pilotstudierna som genomfördes i Öresund, Kattegatt och Skagerrak mellan 2020 och 2021 visade att provtagning med hjälp av kamera är möjlig att använda som komplement till den provtagning som görs ombord, och att den har möjlighet att generera ett större antal observationer än den traditionella ombordprovtagningen. Fångster och bifångster i nätfisket provtas därför dels med hjälp av observatörer ombord, dels med hjälp av kamera.

Målet är att övervakningen av bifångst av marina däggdjur, sjöfågel och andra känsliga arter sammantaget ska omfatta i genomsnitt 5 procent av den totala fiskeansträngningen, varav 3 procent med hjälp av kamera.

Fiskeresorna som observeras ombord väljs ut slumpmässigt. Yrkesfiskare som deltar i kameraprovtagningen, gör det på frivillig basis, varför slumpmässig provtagning inte är möjlig. Observatörerna granskar hela det förlopp under vilket fiskeredskapen halas så att även bifångster som inte följer med ombord utan faller ur näten kan registreras. Vidare granskar observatörerna hela uppsorteringen av fångsten. Observatörerna mäter och väger sedan fångsten och tar prover för biologisk analys. Resor som observeras med hjälp av kamera analyseras av utbildade videoanalytiker enligt samma protokoll som observatörsprogrammet, men mätning, vägning och biologisk provtagning kan inte genomföras vid videoanalys.

Observatörerna har tillgång till en manual för artbestämning av fågel och fotograferar, i så stor utsträckning som möjligt, bifångade fåglar för att möjliggöra kvalitetssäkring av artbestämningen. Taxonomisk identifiering utifrån videomaterial kan vara utmanande, särskilt för sälar, där artbestämningen ofta är beroende av yttre kännetecken som inte alltid är synliga i materialet. För att stärka datakvaliteten ingår en sekundär taxonomisk granskning av utbildad personal i kvalitetssäkringen. Trots detta kan vissa bifångster endast identifieras till klass- eller familjenivå.

Data registreras i den nationella databasen FD2 enligt uppdaterad manual. Data granskas och kontrolleras i flera avseenden. Kvalitetssäkringen innefattar kontrolläsningsrutiner av inmatade data mot protokoll, automatisk kvalitetskontroll av data inom databasen samt manuell kvalitetskontroll av data (identifiering av outliers).

Data lagras i SLU Aquas databas FD2 och kan göras tillgänglig vid förfrågan till registrator@slu.se.

Bifångstprovtagningen har utvecklats genom ökad användning av kameraövervakning, förbättrad datahantering och stärkt kvalitetssäkring. Eftersom videomaterialet kan innehålla personuppgifter krävs pseudonymisering enligt GDPR innan materialet lagras och hanteras vidare. Arbetet med pseudonymisering har därför utvecklats genom förbättrade maskningsrutiner och bättre metoder. Under 2025 har även övervakningsområdet utvidgats till Skagerrak, samtidigt som arbetet med taxonomisk kvalitetssäkring och modellbaserade bifångstskattningar har utvecklats vidare.

Kameraövervakning blir en allt mer erkänd provtagningsmetod, och flera länder har, eller håller på att införa kameror som komplement till den traditionella fiskeriövervakningen. Just nu arbetas det aktivt med att samordna bifångstprovtagning av känsliga arter på ett internationellt plan. Samordningen är en viktig del för att möjliggöra förvaltning av bestånd och populationer över nationsgränser.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets bilaga III, tabell 1.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

• Geografisk och tidsmässig variation per art eller population
• reproduktionsförmåga, överlevnadstal och dödlighet/skadefrekvens

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s kommissionsbeslut pdf, 580.1 kB. bland annat att fastställa kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde.

I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (obligatoriska) eller kan (kompletterande) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De kompletterande kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de obligatoriska kriterierna.

Bifångst ingår främst i deskriptor 1 och

• Det obligatoriska kriteriet D1C1: Dödligheten per art till följd av oavsiktliga bifångster ligger under nivåer som hotar arten, så att artens långsiktiga livskraft är säkerställd.
• I nuläget ger övervakningen underlag för att bedöma status utifrån bifångst av tumlare, gråsäl, knubbsäl och vikaresäl.
  

Bedömning

Det finns fyra svenska indikatorer framtagna för att bedöma bifångst enligt HVMFS 2012:18.

• 1.1A Dödlighet av tumlare orsakad av mänsklig aktivitet
• 1.1B Dödlighet av gråsäl orsakad av mänsklig aktivitet
• 1.1C Dödlighet av knubbsäl orsakad av mänsklig aktivitet
• 1.1D Dödlighet av vikaresäl orsakad av mänsklig aktivitet

Indikatorer saknas för att kunna bedöma bifångst av sjöfåglar, fiskarter och andra marina däggdjur.

Det finns även två miljökvalitetsnormer, en för utkast av fisk (C3) och en för bifångst (C.5) med tillhörande indikatorer C.3.5 respektive C.5.1 och C.5.2.

Miljökvalitetsnormen C.3 lyder: Populationerna av alla naturligt förekommande fiskarter och skaldjur som påverkas av fiske har en ålders- och storleksstruktur samt beståndsstorlek som garanterar deras långsiktiga hållbarhet

• C.3.5 Orapporterat och olagligt utkast av fisk

Miljökvalitetsnormen C.5 lyder: Bifångst av marina däggdjur och sjöfåglar ska vara på en nivå som inte hotar populationens långsiktiga överlevnad.

• C.5.1 Bifångst av tumlare
• C.5.2 Bifångst av knubbsäl

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

Bifångst påverkar i första hand de marina däggdjuren (gråsäl, knubbsäl, vikare och tumlare), genom att de fastnar i fiskeredskap och drunknar. Bifångst ökar dödligheten (påverkar populationsparametrarna) och omfattningen av fiske med metoder som kan leda till bifångst utgör därmed också både ett påverkanstryck och ett potentiellt hot mot arterna. Tillförlitliga data från bifångst är därför avgörande viktiga för bedömning av (gynnsam) bevarandestatus.

Bedömning

Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet.

Rapporten för den senaste bedömningsperioden (2019–2024) lämnades in i augusti 2025.

Bevarandestatus för de arter som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar: utbredningsområde, populationsparametrar, tillståndet för artens livsmiljö samt artens framtidsutsikter (inklusive hot och påverkan). Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, det vill säga, det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en art ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, populationsparametrar, livsmiljö och framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.

Bedömningen av effekterna från bifångst varierar beroende på olika faktorer. Bifångst utgör i dagsläget ett betydande hot mot det kritiskt hotade beståndet av tumlare i Östersjön (uppskattningsvis 500 individer). Samtidigt utgör effekterna av bifångst inget reellt hot mot gråsäl (som i den senaste rapporteringen bedömts ha gynnsam bevarandestatus), eftersom gråsälens population har fortsatt växa i dess naturliga förekomstområde.

Medlemsländerna i EU är enligt den gemensamma fiskeripolitiken (1380/2013) skyldiga att samla in, förvalta och tillgängliggöra data som är nödvändiga för fiskeriförvaltning och för viss uppföljning av fiskeriförvaltningens mål. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004 (DCF) och kommissionens beslut (EU) 2021/1167 och (EU) 2021/1168, är de regelverk som anger vilka typer av data som ska samlas in och utifrån vilka principer detta ska ske. Även data insamlade under Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2842 (Kontrollförordningen) nyttjas.

Medlemsländerna beskriver utifrån EU:s regelverk för datainsamling detaljerna för sina datainsamlingsprogram i fleråriga arbetsplaner som antas av kommissionen. De uppgifter som Sverige samlar in under EU:s datainsamlingsförordning är kopplat till slutanvändares behov.

Förvaltningen av många ekonomiskt viktiga fiskarter sker på internationell nivå. Eftersom dessa arter rör sig över stora havsområden och inte är bundna av nationella gränser krävs ett välfungerande internationellt samarbete. Datainsamling in enlighet med DCF och en ändamålsenlig fiskerikontroll en grundförutsättning för effektivt genomförande av EU:s gemensamma fiskeripolitik.

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Övervakningen av bifångst är relevant för havsplaneringen och data kan ingå i underlag för konsekvensbedömning i havsplaneringen.

Förordning (EU) 2024/1991 om restaurering av natur och om ändring av förordning (EU) 2022/869.

Bedömning

Tillståndet och trenden för tillståndet i livsmiljötyperna och kvaliteten och trenden i kvalitet hos livsmiljöerna för de arter som avses i artiklarna 4 och 5 i de områden som är föremål för restaureringsåtgärder på grundval av den övervakning som avses i artikel 15.3.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Bifångst ingår i Helcoms övervakningsprogram Fisheries by-catch

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på bifångst till att följa upp mål under tema biodiversitet: Viable populations of all native species och tema Sea-based activities: No or minimal disturbance to biodiversity and the ecosystem.

Bedömning

• Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators). För bifångst finns indikatorn Bycatch.
• Kunskapsläget kring bifångst beskrevs senast i State of the Baltic Sea – Third HELCOM holistic assessment 2016-2021, i avsnittet Bycatch.
  

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av bifångst av marina däggdjur ingår i Ospar Cemp som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP) tema B - Biodiversity and Ecosystems.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål inom Ospar är att genom ekosystemansatsen förvalta mänskliga aktiviteter så att den biologiska mångfalden bevaras.

Bedömning

• Inom Ospar används data på bifångst av tumlare, delfin och gråsäl för att beskriva påverkan på marina däggdjur. Det har även gjorts en pilotbedömning av bifångst av fågel.
• Detta gjorde senast för att beskriva Nordsjöns status i OSPAR Quality Status Report 2023.
• Resultatet finns att läsa här: Marine Mammal By-catch och Pilot assessment of marine bird By-catch
  

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av bifångst ger underlag till preciseringar om god miljöstatus, ekosystemtjänster och gynnsam bevarandestatus i

• Hav i balans samt levande kust och skärgård
• Ett rikt växt och djurliv.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Mer information om miljökvalitetsmålen

• HaV:s miljömålssida
• Naturvårdsverkets miljömålssida
• Sveriges miljömål.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan bifångstdata användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser. Data på bifångst tillsammans med andra miljödata kan användas för att följa upp delmålet 14.4:

• Senast 2020 införa en effektiv fångstreglering och stoppa överfiske, olagligt, orapporterat och oreglerat fiske liksom destruktiva fiskemetoder samt genomföra vetenskapligt baserade förvaltningsplaner i syfte att återställa fiskbestånden så snabbt som möjligt, åtminstone till de nivåer som kan producera maximalt hållbart uttag, fastställt utifrån deras biologiska egenskaper
  

Agenda 2030 på HaV:s webb