Havsförsurning

När koldioxid ökar i atmosfären som en följd av mänskliga aktiviteter, absorberas cirka 25 procent av havet. Genom att ta bort en del av koldioxiden från atmosfären gör havet oss en bra tjänst eftersom det begränsar klimatförändringarna, men det medför också en kostnad. När koldioxid ökar i havsvatten förändras stärkt dess kemi, vilket leder till en ökning av surhetsgraden, ett fenomen som kallas havsförsurning.

Havsförsurning

Havförsurning påverkar marina arter, ekosystem och deras tillhörande tjänster starkt. Den ökande mängden vetenskapliga bevis leder till ökad medvetenhet bland beslutsfattare på internationell nivå. Till exempel är minskning av havsförsurning och att åtgärda dess effekter ett av målen för FN:s 2030-agenda för hållbar utveckling.

Människans koldioxidutsläpp och havets försurning

Koldioxidkoncentrationen i atmosfären har ökat med 40 procent sedan början av den industriella revolutionen, ett skifte från 280 till över 400 ppm idag. Denna trend förväntas fortsätta i en takt som främst beror på befolkningstillväxt, teknologi- och näringsutveckling samt politiska förhållanden. Koldioxidökningen har väl dokumenterade konsekvenser för jordens klimat, men den har också dramatiska konsekvenser på havet, då den ökar havsförsurningen.

När koldioxiden absorberas av havet, blir det en grundläggande förändring av havsvattenskemin. Då koldioxid reagerar med vatten bildas kolsyra som också kallas divätekarbonat. Detta leder till en följd av kemiska förändringar i havsvattnet. Dels blir det en generell ökning av surhetsgraden (eller en minskning i pH, ett mått på havsvattensurheten). Dels förändras tillgängligheten för olika viktiga komponenter i havsvattnet (karbonat, bikarbonat). Denna störning av havets karbonatkemi kallas havsförsurning.

De kemiska förändringarna associerade med havsförsurning observeras över hela världen, inklusive i svenska vatten. Som dokumenterats av Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) har den genomsnittliga surhetsgraden i havets ytvatten redan ökat med 30 procent och förväntas fördubblas i slutet av detta århundrade under “business as usual” - scenario.

Karbonatkemin är väl upplöst i det öppna havet där surheten (pH) är relativt konstant. Detta är dock inte fallet för kustzonerna. I dessa regioner modifieras havsvattensurheten av flera andra faktorer, såsom biologi, sötvattentillförsel, uppvärmning, issmältning och föroreningar, vilket gör att komplicerade och stora fluktuationer av pH observeras över tid. Försurning av havet spelar emellertid fortfarande en roll genom en generell ökning av surhet och variation i kustzonerna.

Sidor utvecklat med bidrag från Sam Dupont, Göteborg Universitet.