Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Havs- och vattenmyndigheten: Flera rapporter om fynd av klängmaneter på västkusten

Havs- och vattenmyndigheten: Flera rapporter om fynd av klängmaneter på västkusten

Senaste veckorna har allmänheten rapporterat in flera fynd av arten Gonionemus vertens, ett nässeldjur som är nära släkting till vanliga maneter.

De första fynden gjordes i en badvik på Tjörn i juli men arten har sedan hittats på flera andra ställen i närområdet.

- Arten har tidigare förekommit sporadiskt i svenska vatten, framför allt på 1920- och 30-talen, men det är först i sommar som den verkar finnas i riklig mängd. Det är en invasiv främmande art och det är viktigt att vi får allmänhetens hjälp att se var den finns för att förstå hur spridningen ser ut, säger Erland Lettevall på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.

På engelska kallas arten för ”clinging jellyfish” och på svenska kallas den vardagligt för klängmanet. Den har sitt ursprung i de norra och västra delarna av Stilla havet men har spridit sig till Atlanten och hittas numera i de flesta av Europas havsområden, förutom i Östersjön.

Djuren har en manetliknande kropp, en så kallad medusa, och "klänger" sig fast på ålgräs, tång och även på andra djur som musslor och ostron. De är genomskinliga, endast två till tre centimeter stora utan tentakler och kan vara svåra att upptäcka. De trivs bäst i kustnära vatten i tempererade områden och äter främst små kräftdjur.

- Vi har de senaste veckorna fått in ett 20-tal rapporter till Rappen om fynd av den här arten, framförallt lokala förekomster vid Tjörn. Dels har människor skickat in bilder, dels vittnar också om att de bränt sig vid bad, säger Erland Lettevall, utredare vid enheten för miljöövervakning på HaV.

- Men, spridningen är troligtvis inte begränsad till det här området. Arten kan finnas på fler ställen längs västkusten och kan överleva ända ner till södra Östersjön. Vi har bland annat fått in en rapport om ett möjligt fynd i Göteborgs södra skärgård.

Nässelcellerna hos Gonionemus vertens fungerar som motsvarande celler hos brännmaneter. Att komma i kontakt med djurets tentakler är mycket smärtsamt och kan orsaka starka reaktioner som frossbrytningar, hjärtrusning, kramper och stora kraftiga rodnader på huden.

- Djuren lever nära kusten, gärna vid stranden bland tång och ålgräs och kan vara svåra att upptäcka då de är väldigt små och genomskinliga. Vi avråder inte från bad i nuläget men manar ändå till försiktighet, särskilt barn och känsliga personer, säger Erland Lettevall.

Det är troligtvis den varma sommaren och höga vattentemperaturer som gör att klängmaneter nu förökar sig snabbt i svenska vatten. 

Flera personer har hört av sig till Havs- och vattenmyndigheten för att höra hur man ska agera om man hittar klängmaneter. Här är våra råd:

  • Undvik att komma i kontakt med klängmaneter.
  • Får du upp en klängmanet så ska du inte släppa tillbaka den i havet. Lägg upp den på land på ett ställe där den kan torka och där människor inte riskerar att komma i kontakt med den. Tänk på att klängmaneter kan fortsätta brännas även efter att de tagits upp ur havet.
  • Rapportera in ditt fynd till Rappen, gärna med foton uppifrån så att man kan avgöra om det syns ett tydligt kors eller inte. Alla rapporter kontrolleras av experter och hamnar i Sveriges största databas för arter, Artportalen.
  • När du rapporterar, ange var du hittat djuren så att vi kan få en bild av spridningen i svenska vatten.

I dag ingår inte maneter och andra nässeldjur i den nationella miljöövervakningen för att bestämma om vattnet har god kvalitet. Det finns också lite kunskap om hur dessa djur påverkar ekosystemen genom konkurrerens med andra arter om mat och utrymme i vår havsmiljö.

- Maneter och nässeldjur ingår inte i vårt nationella övervakningsprogram av haven, samma gäller för de flesta EU-länder i dag. Men, data samlas ändå in, i Sverige rapporterar exempelvis SMHI in förekomst av maneter och nässeldjur som observeras vid deras vattenprovtagningar. Det är möjligt att övervakningen anpassas för att bättre täcka maneter och nässeldjur  i framtiden, säger Mikael Krysell, chef för enheten för miljöövervakning på HaV.

- Vi är väldigt glada över att allmänheten engagerar sig så här starkt och hjälper oss att få en bild av spridningen av klängmaneter och andra främmande arter.

FAKTA OM KLÄNGMANETER (Gonionemus vertens)

  • Klängmanet är en så kallad medusa som tillhör gruppen hydromedusa. Djuret har två livsfaser som vuxen och kan leva både som en fastsittande polyp (likt en anemon) och som en frisimmande medusa i form av en geléaktig ”klocka” (likt en manet). Som medusa kan den också sätta sig fast på ett underlag med hjälp av specialiserade ”klibbplattor” på en växt eller djurdel eller annan hård yta. Det är känt att den fäster sig på fartygsskrov eller kommer in barlastvattentankar och kan spridas som fripassagerare till nya områden.
  • Som medusa är den genomskinlig och man kan lätt känna igen den genom ett rött, orange, brunt eller gult kors tvärs över klockan som utgör könsorganen. På kanten av medusan sitter upp till 80 giftiga tentakler. Över klockan är arten cirka 20-25 mm i diameter och den kan bli cirka 35 mm hög. Tentaklerna är cirka 10 mm långa och ljusbruna
  • I polypstadiet är arten bara någon millimeter stor men och har också små tentakler. Den lever då helt på botten eller fastsittande på tång, växter och djur. Som polyp kan den också spridas som fripassagerare på fartygsskrov.
  • Med hjälp av tentaklerna, som både är känselorgan och har giftceller, fångar den sina byten som främst är små kräftdjur. Den äter med en munöppning som sitter på undersidan av klockan eller som polyp mellan tentaklerna som är vända ut från sitt fäste. I medusastadiet simmar den upp och ner med dygnsrytmens ljus och mörker, vilket är ett typiskt beteende för djur- och växtplankton. På natten simmar den upp mot vattenytan för att fånga kräftdjur och på dagen ner mot djupet.
  • Arten är tålig och anpassningsbar men trivs bäst i tempererade havsområden nära kusten. Den klara även brackvattenmiljöer och det finns därför risk att den sprider sig till sin yttre anpassningsgräns som är södra Östersjön.
  • En hydromedusa växlar i sin livscykel mellan att fortplanta sig sexuellt som medusor och asexuellt som polyper (självkloning). Den sexuella fortplantningen gynnas under sommaren då vattnet är varmt.

Om du bränner du dig – länk till vårdguiden 1177

Läs mer om arten Gonionemus vertens

Läs mer om Rappen

Läs mer om nationell miljöövervakning

För mer information kontakta Havs- och vattenmyndigheten

Kontaktpersoner: Erland Lettevall, utredare, enheten för miljöövervakning, Havs- och vattenmyndigheten, tfn 010-698 6219, mobil 0702-486 695, e-post erland.lettewall@havochvatten.se , Mikael Krysell, chef, enheten för miljöövervakning, tfn 010-698 60 15, mobil 076-5386015, e-post mikael.krysell@havochvatten.se

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Sidansvarig: Webbredaktionen