Fiskar och skaldjur i södra Östersjön och Öresund

Benlöjan ( Alburnus alburnus ) är en liten, max 20 cm, karpfisk som uppträder i stora stim tätt under ytan i varma och näringsrika vatten. Det är den kanske vanligaste fisken man ser i lugnflytande, breda åar när den rör sig ytligt och letar föda.

Björknan ( Abramis bjoerkna ) tillhör familjen karpfiskar och kan betraktas som en av våra svåraste sötvattensfiskar att artbestämma eftersom den är så lik sin nära släkting braxen.

Id ( Leuciscus idus ) är en karpfisk som lever både i sött och bräckt vatten. I Sverige finns arten längs kusterna i Öresund, Östersjön, Bottenhavet och i många av inlandets stora sjöar och vattendrag.

Mört ( Rutilus rutilus ) tillhör familjen karpfiskar och är en av Sveriges vanligaste sötvattensfiskar. Den lever i söt- och brackvatten i hela Sverige och simmar i stim. Det är ovanligt att mört förekommer i sjöar som ligger mer än 350 meter över havet, men enstaka förekomster finns upp till 800 meter över havet.

I Sverige förekommer nissöga ( Cobitis taenia ) längs södra östkusten och i Mälardalens, Vänerns och Vätterns vatten. Den trivs i ganska klart och kyligt vatten med fin sand eller slambotten där den kan gräva ner sig under dagen.

Skärkniv ( Pelecus cultratus ) är en karpfisk som förekommer sporadiskt längs östkusten. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Stäm ( Leuciscus leuciscus ) är en mörtlik karpfisk med stora silvriga fjäll, bred rygg, smal stjärtspole, grå eller svagt rödaktiga fenor samt gult öga.

Sutare ( Tinca tinca ) är vanlig i sjöar i södra och mellersta Sverige, och den påträffas också i utsötade vikar i Östersjön. Den finns också på flera håll längs nästan hela norrlandskusten och en bra bit in i Norrlands inland.

Vimma och id är två av våra största mörtfiskar. De är ändå relativt okända för många, och det saknas kunskap om deras fullständiga livscykler. Ett nytt åtgärdsprogram sammanfattar vad som behövs för att bevara arterna i Sverige.