Lagstiftning som rör fritidsfisket
Det är fiskerilagstiftningen som styr vilka regler som gäller för fritidsfisket. Där står det var, när och hur det är tillåtet att fiska.
Sök fiskeregler via karta
På svenskafiskeregler.se kan du söka fiskeregler via karta.
Här kan du också hitta information om fredningsområden och regler för olika redskap för just det område där du ska fiska.
Regler
För närmare information om vilka fiskeregler som gäller i ditt område där du tänker fiska finns en sida med fiskeregler.
För fiske med handredskap gäller samma regler för utländska som svenska medborgare. För övrigt fritidsfiske utan stöd av enskild fiskerätt krävs stadigvarande bosättning här i landet.
De bestämmelser som i huvudsak reglerar fiskevården med avseende på fritidsfisket längs kusterna och i de stora sjöarna finns i två författningar, Fiskeriverkets föreskrifter om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön samt Fiskeriverkets föreskrifter om fiske i sötvattensområdena.
Förbud mot att sälja fisk fångad i havet
Sedan den 7 maj 2011 gäller bestämmelser som gör att bara licensierade yrkesfiskare har rätt att sälja sina fångster från havet.
Det är alltså numera förbjudet för fritidsfiskare att sälja fångst från havet.
Bestämmelsen gäller inte fångst från sjöar och vattendrag.
Sök fiskevårdsområden via karta
På fiskekartan.se hittar du information om alla Sveriges fiskevårdsområden.
Du kan se vilka fiskarter som finns i olika områden och hitta information om fiskekort och föreningar.
Regler för märkning och utmärkning av fiskeredskap återfinns i Fiskeriverkets föreskrifter om märkning och utmärkning av fiskeredskap och vattenbruksanläggningar.
Författningar
Fritidsfisket regleras i följande författningar:
De senare omfattar i huvudsak havet och de fem stora sjöarna samt i dessa vattenområden mynnande vattendrag upp till första vandringshindret.
Vissa bestämmelser om artskydd och förbjudna fiskemetoder gäller dock i hela landet. Dessutom tillkommer speciell reglering av fisket ovanför odlingsgränsen (renbeteslandet).
Rätten att fiska
Fiskelagen innehåller de grundläggande bestämmelserna om rätten att fiska. När det gäller var man får fiska skiljer man på allmänt vatten, enskilt vatten och så kallat enskilt frivatten.
Allmänt är sådant vatten som inte ingår i fastighet och finns utmed kusterna och i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön.
Mälaren har en särställning i och med att staten har betalat fiskerättsägarna där för det intrång det innebär att allmänheten får fiska med rörliga redskap – enskilt frivatten.
Enligt lagen om gräns mot allmänt vattenområde är allmänt vatten i princip allt kustvatten och vatten i de stora sjöarna, som finns 300 meter utanför fastlandet eller öar som är minst 100 meter långa.
Understiger vattendjupet tre meter vid 300-metersgränsen sträcker sig det enskilda vattnet i stället ut till tre meters djupkurva. Dessutom gäller på vissa platser de så kallade enklav- och kilometerreglerna.
Läs förklaringar och se illustrationer av enklav- och kilometerreglerna på svenskafiskeregler.se
Redskapsanvändning
I fiskelagen har regeringen begränsat redskapsanvändningen för fritidsfisket till vissa uppräknade redskap och redskapsmängder. Begränsningen gäller dock inte dem som fiskar med stöd av enskild rätt.
Föreskrifter för att skydda fisken
Havs- och vattenmyndighetens författningssamling (HVMFS) innehåller föreskrifter som tillkommit av fiskevårdsskäl. Dessa föreskrifter ändras ibland på grund av den rådande beståndssituationen och rör bland annat fredningsområden, fredningstider, minimimått och redskapsbegränsningar.
Vilda fiskbestånd skyddas också genom regler för odling, utplantering och flyttning av fisk. Det krävs alltid tillstånd av länsstyrelsen om man tänker plantera ut fisk. Sådant tillstånd får inte ges för arter eller stammar som är olämpliga med hänsyn till vattnets särart eller om det finns risk för spridning av smittsamma sjukdomar.
Fiskevårdsområden
I inlandsvatten bestäms merparten av de restriktioner som behövs för fiskevården av fiskerättsägarna själva. Ofta sker förvaltningen genom en fiskevårdsområdesförening enligt lagen om fiskevårdsområden (LOFO).
EU:s gemensamma fiskeripolitik
Den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) består av tre delar:
- bevara och förvalta fiskresurserna
- strukturåtgärder för fiskenäringen och
- marknadsreglering av fisk och fiskprodukter.
EU har ensamrätt att stifta lagar inom den gemensamma fiskeripolitiken för att bevara havets biologiska resurser. Medlemsstaterna kan under vissa förutsättningar införa egna regleringar som kompletterar och även skärper lagstiftningen. Medlemsstaternas handlingsutrymme är större för fritidsfisket eftersom det inte regleras i lika hög grad av EU-lagstiftning som yrkesfisket. Detsamma gäller för arter och bestånd som inte är långvandrande utan i hög grad uppehåller sig nära kusterna som gädda, gös, sik och havsöring.
Regelverket omfattar främst yrkesfisket men det finns även ett uttryckligt förbud i kontrollförordningen mot att fritidsfiskare säljer sin fångst.
Genom EU-lagstiftningen beslutas årligen om fiskemöjligheter för fiske i bland annat Skagerrak, Kattegatt och Öresund genom den totala tillåtna fångstmängden(TAC) och kvotförordningen. Fram tills för några år sedan reglerades främst yrkesfisket genom denna. I takt med att statusen för flera fiskbestånd försämrats och när yrkesfiskets kvoter reducerats har för vissa fiskarter fritidsfiskets fångstandel ökat. Detta har inneburit att den vetenskapliga rådgivningen föreslagit reglering av även fritidsfisket.
Exempel är havsaborre för Engelska kanalen och Nordsjön, torsk och lax i Östersjön samt ål inom hela utbredningsområdet. EU-kommissionen har då föreslagit att detta fritidsfiske ska regleras genom EU-lagstiftning vilket främst skett genom TAC och kvotförordningen men också genom kontrollförordningen.
Fritidsfiske av torsk och lax för Östersjön
Rådets förordning (EU) 2021/1888 av den 27 oktober 2021 fastställer fiskemöjligheterna för 2022 i Östersjön och vissa andra vatten. Se särskilt artikel 8 och artikel 9 med bestämmelser för fritidsfiske efter torsk respektive lax.