Stöd för myndigheter vid misstanke om kräftpest

Flodkräftor är mycket mottagliga för kräftpestsporer och dödligheten i ett bestånd går ofta fort, från några dagar till ett par veckor. Att hitta många döda flodkräftor eller inte hitta några flodkräftor alls (total avsaknad av tidigare goda bestånd) är det vanligaste sättet som ett utbrott upptäcks på. Då flodkräftorna drabbas av pest eller stress uppkommer olika former av beteendeförändringar. Ett exempel på detta kan vara att flodkräftorna rör sig i vattnet under dagtid. Djuren får även ofta en försämrad koordinationsförmåga som bland annat innefattar skakningar och dålig balans, de kan till exempel ramla över på rygg, få lite ”styltig” gång eller bara stå och vagga fram och tillbaka på stället. Hantera dessa kräftor varsamt och placera dem absolut inte i en annat vattendrag eftersom de sprider 1000-tals pestsporer då de dör.

Idag har flodkräftorna trängts tillbaka till de övre delarna av vattensystemen i Götaland och Svealand (figur 2). Därtill har Gotland och Öland förklarats som skyddsområden för flodkräfta och större delen av Norrland har varit ett mer eller mindre fredat område för flodkräfta. Västra Svealand (som inkluderar framför allt Dalsland och Värmland) har också varit bra områden för livskraftiga bestånd av flodkräfta. På senare år har dock både Västra Svealand och delar av Norrland drabbats av pestutbrott och illegala utsättningar av signalkräftor. Närmare 60% av flodkräftbestånden i Värmland/Dalsland har försvunnit enbart under 2000-talet enligt uppgifter från Kräftdatabasen och flera pestutbrott norr om Dalälven har försvårat situationen i Norrland sedan 2000. Till exempel drabbades Ljungan av pest 2009 och 2017 (vilket slog sönder en tidigare god prognos för återutsättning), Ångermanälven 2011, nedre Umeälven 2011 och 2013, samt Skellefteälven 2022 och 2023. Det enda län där varken kräftpest eller signalkräfta hittills inte har konstaterats är Norrbotten.

Allt sedan utsättningarna 1969 har signalkräftan ökat stadigt i framförallt södra och mellersta Sverige upp till och med Dalälven. Idag uppskattas det finnas över 10 000 bestånd av signalkräfta i hela Sverige. Endast norr om Dalälven samt på Gotland är flodkräftan fortfarande den dominerande kräftarten. Flera illegala signalkräftbestånd har också utrotats på Gotland (1990-talet) och Öland (2023). Få livskraftiga bestånd av signalkräfta överlever de korta somrarna i norra Sverige. Det innebär att illegala utsättningar norr om Dalälven endast riskerar att slå ut kvarvarande flodkräftor utan att generera några större bestånd av signalkräftor

Smittspridning

Störst smittspridning sker då smittan pågår aktivt i ett vatten och under tiden flest individer dör. Antal sporer i vattnet hör ihop med hur många kräftor som finns i vattnet och som insjuknar, då varje individ som dör släpper 1000 till 10 000-tals sporer. Det innebär att det kan finnas miljontals sporer i ett vatten när pesten härjar som värst. Denna period är ofta kortvarig (en eller några veckor). I en sjö kan pestspridningen pågå under en längre tid och med lägre halter av sporer i vattnet, speciellt om sjön är flikig eller har kvarvarande kräftbestånd i isolerade delar. Pesten är, som tidigare nämnts en irreversibel process, vilket innebär att samtliga flodkräftor i vattnet kommer att drabbas av pesten och dö. Då det inte längre finns någon värdkräfta att infektera dör pestsporerna slutligen ut efter några veckor. Finns signalkräftor kvar i området permanentas smittan och kan återigen blomma upp efter några månader eller till och med år om nya flodkräftor sätts in. En återetablering av flodkräfta omöjliggörs då.

Hur snabbt samtliga bestånd i ett vatten drabbas beror på olika faktorer som påverkar pestsporernas spridningsmöjligheter. Spridningen påskyndas till exempel i ett vatten som rör sig kontinuerligt (som i vattendrag) eller när kräftbestånden är nära varandra (ju mer frekvent individer möts på botten desto fortare sker spridningen). Mänsklig aktivitet är en annan faktor som påverkar hur snabbt spridningen sker i ett vatten, då svampsporerna kan spridas genom redskap, båtar, stövlar etcetera till vattnets övriga delar eller till andra vatten. Även utsättning av fisk kan vara en källa för smittspridning.

Det finns exempel på markägare som utan vetskap har fiskat kräftor under pågående pestutbrott och som efter utebliven fångst istället har placerat ut de infekterade burarna i ett angränsande vatten, vilket har lett till att smittan har spridits vidare.

Ansvarsområden och samarbeten

Länsstyrelsen har det övergripande ansvaret för kartläggning och det efterföljande arbetet med kräftpest i länet. Länsstyrelsen kan med fördel samarbeta med den aktuella kommunen/kommunerna samt med berörda fiskerättsägare vilka ofta har god lokalkännedom om de lokala kräftbestånden.

Rekommenderad läsning

• Signalkräftans påverkan på Vätterns ekosystem
• Förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen
• Signalkräfta – regler för fiske och hantering
• Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om hantering av signalkräfta (HVMFS 2019:21)
• Flodkräftan (broschyr) Pdf, 957.2 kB.
• Hanteringsprogram för signalkräfta
• Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten
• Flodkräfta och flodkräftodling i Sverige : en handbok baserad på erfarenheter

Döda kräftor hittas

Ett misstänkt utbrott konfirmeras med PCR-analys som utförs av SVA.

Klicka på varje steg nedan för att läsa mer utförligt om vad som ska göras när smitta misstänks.

Döda kräftor, skalrester eller kräftor som uppträder avvikande kan analyseras. Vid varje provtagningspunkt bör minst ett par kräftor, eller om hela kräftor inte påträffas skalrester och klor, samlas in och analyseras. Döda kräftor som förvaras i rumstemperatur blir snabbt förstörda, vilket egentligen inte påverkar analysen, men luktar väldigt illa. De ska därför förvaras frysta eller läggas i burkar med T-röd som konserveringsmedel.

Kräftpest är en anmälningspliktig sjukdom. Vid ett bekräftat utbrott informeras Jordbruksverket, Havs- och Vattenmyndigheten och Länsstyrelsen utav SVA.

Finns misstanke att smittan kan vara spridd till annat län eller land krävs snabb information och samarbete.

Enbart skaldelar hittas eller flodkräftan har försvunnit från ett vatten

Hittas enbart skaldelar eller ett fåtal levande flodkräftor, där det tidigare funnits många, i ett område kontakta länsstyrelsen först och överlägg då det inte behöver bero på kräftpest. Det kan till exempel vara orsakat av syrebrist, höga vattentemperaturer med mera. Här bör myndigheterna och SLU Aqua samarbeta för att se hur man ska gå vidare. Kräftpest upptäcks oftast i augusti efter att man till exempel inte fångat några flodkräftor överhuvudtaget i tidigare bra kräftvatten.

Rekommenderad läsning

• SNIEF, 2022. Svensk-norsk handlingsplan för sötvattenkräftor. Slutrapport inom SNIEF-projektet

Metoder för inventering

Som regel startar smittan på en specifik plats för att sedan sprida sig nedströms. Smittan kan även sprida sig uppströms genom att kräftorna naturligt förflyttar sig eller att båtar, människor och djur flyttar smittat vatten eller smittade kräftor uppströms. Hinder såsom vattenfall, vägtrummor eller dammar kan utgöra barriärer för spridning uppströms. Den initiala inventeringen bör planeras utifrån både flodkräftans utbredning i vattensystemet samt barriärer som kan utgöra hinder för uppströmsspridning. Generellt kan sägas för planeringen att provtagning ska läggas i nodpunkterna, punkter strax efter där biflödena går in i huvudflödet samt i biflödena (se exempel i figur 5). Ta hjälp av SLU Aqua vid behov. För att inventera hur stort område som smittats av kräftpest kan nedan beskrivna metoder användas.

Visuell inventering från stranden

Med denna metodik går det att få en initial bild av vilket område som drabbats av smitta, speciellt då bra strandnära kräftmiljöer undersöks (till exempel steniga stränder). Inventeraren går längs strandkanten och letar efter döda kräftor (figur 6). Döda kräftor som upptäcks strandnära kan ofta lätt samlas in från olika delar av det misstänkta smittade området och skickas in för provtagning.

Dykning, snorkling eller vattenkikare

Denna metod är effektiv för att hitta redan döda kräftor på lite djupare områden än de som är möjliga att undersöka vid en inventering från stranden. Vattenkikare kan användas både genom att vada från strandkanten eller från båt och hjälper till så att även små kräftor kan ses. Tänk på att alltid behandla utrustningen som om den varit i pestsmittat vatten, det vill säga desinficera ordentligt efteråt.

Miljö-DNA

Miljö-DNA, eller e-DNA, är osynliga DNA-spår som samtliga organismer lämnar ifrån sig till exempel i ett vatten. Att analysera dessa kan därmed vara ett effektivt sätt att spåra kräftpest samt undersöka vilka kräftarter som finns på platsen.

Analys av e-DNA kan vara en bra metod för att bedöma omfattningen av pestsmittan. Här är det viktigt att planera e-DNA-provtagning korrekt. Ta hjälp av SLU Aqua vid behov av sådan provtagning.

Att upptäcka kräftpest eller kräftarter med hjälp av e-DNA är dock ännu inte en hundraprocentig säker metod. Det är främst under själva utbrottet, då pesten är aktiv i vattnet, som pestsporer kan detekteras med hjälp av e-DNA. Vid ett pågående utbrott finns många kräftpestsporer och död vävnad från flodkräftor i vattnet och metoden fungerar då ofta mycket bra. Att med samma metod fastställa om det i ett friskt vatten finns flod- eller signalkräftor har visat sig vara svårare. Detta då levande kräftor avger mycket lite DNA, såvida de inte ömsar skal eller dör. Finns det signalkräftor kvar i vattnet är det inte heller säkert att de sprider större mängder pestsporer. Så även om e-DNA kan detekteras i mycket små mängder kan spormängden tidvis vara nära obefintlig i vissa områden (trots pågående pestutbrott), vilket därmed kan ge negativa resultat. Påvisas en kräftart med e-DNA finns den oftast i vattnet, men ett negativt prov behöver inte betyda att vattnet är tomt på kräftor. Av denna anledning bör provtagning av e-DNA ske på flera strategiska lokaler i området (se figur 5). Om flera lokaler provtas så börjar provtagningen nedströms och går uppströms för att inte kontaminera delproverna. E-DNA- provtagning bör också helst ske under perioden juli till september då kräftorna är som mest aktiva, växer och ömsar skal. E-DNA-provtagningen bör också kompletteras med traditionella undersökningsmetoder som också finns beskriven, till exempel kräftprovfiske med burar eller elfiske. Även sumpning kan utföras för att säkerställa negativa resultat på e-DNA-prov eller då smitta ska spåras.

Det går även att indirekt hitta spår av flod- eller signalkräfta i spillning från mink och maginnehåll från rovfisk (till exempel abborre).

Begränsa smittspridning inom avrinningsområdet

Om smittspridningens status ändrats sedan beslutet togs måste den nya utbredningen ringas in så fort som möjligt. Detta ger en nuläges-bild av var friska respektive sjuka kräftor finns och vilka vandringshinder (framför allt uppströms och till sidovattendrag) som kan identifieras.

Vid behov kan SLU Aqua kontaktas för att få hjälp med hur man ska arbeta med detta.

Om hinder saknas i vattnet så kräftorna enkelt kan förflytta sig kan tillfälliga vandringshinder skapas för att minska risken för spridning. Detta kräver dock tillstånd från länsstyrelsen då det betraktas som vattenverksamhet och nyttan av en eventuell inneslutning av signalkräfta måste ställas mot bland annat kraven i vattendirektivet. Observera att vandringshinder inte betyder att ingen smitta kan spridas, då människan är den största smittspridaren och hålls inte inne av några vandringshinder.

I vissa fall kan det vara motiverade att minska spridningsrisken ytterligare genom att minska tätheten av signalkräfta genom så kallade decimeringsfisken. Det går inte att helt utrota ett signalkräftbestånd med mekaniska metoder (det vill säga med burfiske, elfiske eller handplockning). Istället används decimeringsfisken för att helt enkelt minska antalet individer som kan föra smittan vidare. Tänk på att detta är mycket tidskrävande. Decimeringsfisken kan göras genom upprepade elfisken, handplockning eller fiske med redskap såsom ryssjor och/eller burar. Antal utfisken som måste göras beror på beståndets täthet, bedömd spridningsrisk och hur lämpligt området är för återetablering av kräftor. Kunskap om signalkräftornas utbredning är grunden för att få till så effektiva utfisken som möjligt. I samband med utfiskningarna bör området inventeras med vattenkikare för att bedöma beståndsstatus och antalet kvarvarande individer. Utsträckningen av fisket bör avgöras i samråd med länsstyrelsen.

Om smittan sprids uppströms kan en naturlig kräftfri zon bromsa smittspridningen och med fördel märkas ut som vandringshinder. Detta kan till exempel vara våtmarksområden eller längre sträckor, (> 50 m), av grunda mjukbottnar. Den kräftfria zonen kan även förlängas genom decimeringsfisken i intilliggande områden.

Desinficeringsmetoder vid kräftpest

Tydliga desinficeringsinstruktioner bör finnas på informationsskyltar, men även skickas ut till media och finnas på hemsidor. Informationsmaterial kan med fördel skickas/delas ut till sportfiskeföreningar och andra som regelbundet nyttjar vattnen i närområdet. Exempel kan vara vid campingplatser eller arbetsplatser som samlar mycket folk och där intresse finns för till exempel fiske.

Generellt kan sägas att kräftpestsporer inte klarar sig utan värd längre än två veckor, så har en båt legat på land i tre veckor och inga kräftor finns i båten så är sannolikheten låg att kräftpest sprids. Om annat vatten besöks inom tre veckor så ska badkläder eller annan utrustning desinficeras med hjälp av värme, kyla, torka eller kemiska medel. I dagsläget rekommenderas nedan uppräknade metoder för att desinficera utrustning.

Kemiska metoder:

• Desinficering av rengjorda föremål med Virkon-S. Samtliga föremål som desinficeras ska vara tömda på allt vatten innan desinfektionen påbörjas. Brukslösning (1 % Virkon) blandas genom att tillsätta 10 g pulver eller en dospåse (a 10 g) per liter vatten, det vill säga om man ska göra 5 liter brukslösning tillsätts 50 g/5 dospåsar. Mindre föremål kan sänkas ner eller tvättas med brukslösningen, större föremål kan duschas med brukslösning. Verkningstiden är 20 minuter. Efter avslutad desinfektion ska föremålen sköljas med vatten, då Virkon S har en korrosiv effekt samt för att undvika bildning av vita fläckar efter upptorkning.

Värme:

• Torka föremålet till fullständig torrhet i till exempel bastu eller torkskåp.

Torkning av gummimadrasser, gummibåtar, baddräkter, fiskeflugor, fiskedrag, spön och liknande kan ske i solen. Torktiden bör då vara minst 3 dygn för att säkerställa att skrymslen är fullständigt torra och sporer avdödade.

• Koka föremålet i minst 5 minuter under lock.
• Högtryckstvättning med 80°C vatten. Tänk på att ju längre avstånd från objektet desto kallare blir vattnet (vilket kan leda till att ingen desinficering till slut sker och risk för spridning ökar). Observera att det kan finnas en risk att smittan sprids med aerosoler vi högtryckstvätt. Metoden ska därför användas i slutna utrymmen (exempelvis garage) eller i anslutning till de smittade vattendraget. Inga rena föremål som används i akvatisk miljö och som kan kontamineras av aerosolen bör finnas i anslutning till tvättplatsen.

Kyla:

• Frysa ned föremålet under -15°C i minst ett dygn

Desificeringsstation/er kan behövas sättas upp i närheten av det pestsmittade området. Tänk igenom var de ska sättas upp, vilken metod, vem som ska betala för dem och hur informationen om var de finns ska gå ut.

Risk för smittspridning till Norge

En svensk-norsk handlingsplan för sötvattenskräftor finns framtagen. I denna står beskrivet hur man ska tänka och gå tillväga om det drabbade vattnet delas med Norge. Första kontakt vid misstänkt smitta görs med Statsforvaltaren.

Rekommenderad läsning

• SNIEF, 2022. Svensk-norsk handlingsplan för sötvattenkräftor. Slutrapport inom SNIEF-projektet
• Delrapport 2 Okulärinventering av kräftor - metodik, potential och framtida standardisering - SNIEF
• Kräftpest i Skellefteälven

Provfiske efter flodkräfta och signalkräfta

Provfiske utförs med burar eller med el (se även Provfiske). I första hand genomförs provfiske i utkanten av det område där smitta bekräftats för att undersöka om smittan spridit sig vidare uppströms eller till biflöden. Provfisket bör göras under kräftornas aktiva period, augusti-september. Om misstanke finns att smittan spridit sig vidare från det ursprungliga området bör kan även andra inventeringsmetoder användas, till exempel kräftryssjor.

Provfisken utförs i området där smittan förmodas ha startat för att undersöka om signalkräftor finns i vattensystemet. Grävda dammar, mindre bäckar och sjöar kan vara intressanta att undersöka.

Kräftor som misstänks vara smittade skickas till SVA för analys (se Misstanke om smitta och konfirmering).

Sumpning

För att undersöka om smitta finns kvar i vattendraget kan friska flodkräftor planteras ut i rymningssäkra burar/sumpar. Följande tillvägagångssätt kan användas:

• Placera 2-4 kräftor per bur (om någon kräfta skulle dö av annan anledning än pest) och placera burarna på strategiska platser inom vattensystemet i syfte att kartlägga om smittan finns kvar i vissa delar och var smittkällan/smittkällorna finns. Placera minst lika många gömslen som kräftor i buren. Gömslen kan utgöras av ris, grenar och löv som läggs i buren.
• För att även hitta svaga smittkällor är det nödvändigt att placera ut kräftor på tillräckligt många platser. Om det är för långt mellan smittkällan och de utsatta kräftorna så minskar risken att upptäcka smittan. Vid sumpning i vattendrag rekommenderar SNIEF-projektet att sumparna bör sättas uppströms respektive nedströms ett vandringshinder och/eller placeras var 500 m för att följa spridningen.
• Vid sumpning i sjö måste hänsyn tas till sjöns storlek, strömförhållanden och sjöns karaktär. Detta avgör antal sumpar och avståndet mellan sumparna. Om kunskap finns om varifrån smittan spridits avgörs placeringen av sumparna efter Det bör dock alltid sumpas vid sjöns utlopp då allt vatten någon gång kommer passera där. Burar bör också placeras där man vet var flodkräftor finns. Sumparna bör helst inte flyttas under tiden undersökningen varar. De placeras helst på hårdbotten eller på mindre upphöjda stenar så att syresättningen blir god.
• Kontrollera kräftorna minst 1 gång per vecka och utfodra dem vid behov. För återkommande kontroller och utfodring kan man ta hjälp av till exempel fiskevårdsföreningar som finns i närheten. Kom dock ihåg att informera om smittspridning och desinficering så att all utrustning som vidrör vattnet är rent.
• Kräftorna bör exponeras i burarna minst en hel sommar/höst (juli till september).
• Gör noggranna anteckningar vid tillsynen
• Vid insamling av döda kräftor för analys ska plats och datum för fyndet framgå. Se avsnittet Misstanke om smitta och konfirmering.

Rekommenderad läsning

• eDNA i en droppe vatten. Vattenprovtagning av DNA från fisk, kräftor och musslor - en kunskapssammanställning (slu.se)
• Evans, H. & Edgerton, B. F. 2002. Pathogens, Parasites and Commensals. Pp. 377-438 in: Holdich, D.M. (ed.). Biology of freshwater crayfish. Blackwell Science Ltd.
• Havs och vattenmyndighetens handledning för miljöövervakning, Provfiske efter kräftor i sjöar och vattendrag.
• Delrapport 9 Vad är en beredskapsplan - SNIEF
• Delrapport 2 Okulärinventering av kräftor - metodik, potential och framtida standardisering - SNIEF
• Delrapport 7 Kräftpestens utveckling i Billan 2016-2022 samt en historisk tillbakablick - SNIEF
• FC : Table of Contents (astacology.org) Söderhäll, & Cerenius, L. 1999. The crayfish plague fungus: history and recent advances. Freshwater crayfish 12: 11-35.
• Species info - Nobanis Vrålstad, , Johnsen, S. I. & Taugbøl, T. 2011. NOBANIS – Invasive Alien Species Fact Sheet – Aphanomyces astaci.