Sök

Fakta Latinskt namn: Neodexiospira brasiliensis Organism: ringmaskar Livsmiljö: Marin Första fynd i Europa: Storbritannien, 1974 Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): Ej tillämpbar/ ej riskklassificerad Ansvarig myndighet: Havs- och

Fakta Latinskt namn: Alopochen aegyptiaca Svenskt namn: nilgås Organism: fåglar Livsmiljö: Landlevande Förekommer i Sverige: Ja Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): Mycket hög risk Ansvarig myndighet: Naturvårdsverket Artfakta: Om Nilgås

Fakta Latinskt namn: Castor canadensis Svenskt namn: Nordamerikansk bäver Andra namn: Engelskt namn: North American beaver Organism: däggdjur Livsmiljö: Landlevande Ursprung: Nordamerika Förekommer i Sverige: Dörrknackare Ansvarig myndighet:

Fakta Latinskt namn: Channa argus Svenskt namn: nordlig ormhuvudsfisk Organism: fiskar Livsmiljö: Sötvatten Ursprung: Asien Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): Hög risk Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten Artfakta: Om Nordlig

Fakta Latinskt namn: Carassius auratus Svenskt namn: Guldfisk Organism: fiskar Livsmiljö: Sötvatten, Brackvatten Ursprung: Östra Asien (Kina, Japan, Laos, Myanmar) Första fynd i Sverige: Aktivt införd efter år 1800 Risk för att vara invasiv i Sverige

Fakta Latinskt namn: Urva javanica Svenskt namn: guldfläckig mangust Organism: däggdjur Livsmiljö: Landlevande Förekommer i Sverige: Nej Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): Ingen känd risk Ansvarig myndighet: Naturvårdsverket Artfakta:

Fakta Latinskt namn: Orontium aquaticum Svenskt namn: guldkolv Organism: växter Livsmiljö: Sötvatten Ursprung: Nordamerika Första fynd i Sverige: 1975 Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): Låg risk Ansvarig myndighet: Havs- och

Trots att elritsan ( Phoxinus phoxinus ) till utseendet kan förväxlas med en öringunge är den ingen laxfisk. Elritsa har bara en ryggfena och saknar den bakre fettfenan som är karaktäristisk för lax. Elritsa hör istället till familjen cyprinider, där arter som mört, braxen, sarv och sutare också ingår.

Faren ( Abramis ballerus ) finns i Eurasien, österut i Ryssland till Urals vattensystem. I söder Donaus, Dons, och Volgas vattensystem. Den trivs i långsamt rinnande vattendrag och sjöar, men även i bräckt vatten. Den har bland annat påträffats i Stockholms skärgård.

Sill ( Clupea harengus ) förekommer i alla av Sveriges omgivande hav. Beteckningen strömming används för sill som fångas i Östersjön norr om Kalmar.