Småsvalting
Småsvalting (Alisma wahlenbergii) finns endast i områden runt Östersjön. Den är en sällsynt och hotad representant för ovanliga miljöer som Mälarens rullstensåsstränder och Bottenvikens landhöjningsstränder.
Om arten
Småsvalting är en vattenväxt som är endemisk för Östersjön. Det verkar vara en relativt ung art som uppstått i Östersjön efter den senaste istiden.
Småsvalting är den minsta arten i sitt släkte. Den blir 10 till 45 centimeter hög med ett 15-tal långsmala blad i rosett och små, vita blommor.
Den blommar nästan enbart under vattnet med stängda blommor som självbefruktas. I sällsynta fall kan småsvalting bilda förkrympta landformer.
Foto: Anders Jacobson
Utbredning och status
Småsvalting finns endast i Östersjöområdet och utbredningen är uppsplittrad i tre regioner: Mälaren, Bottenviken och Finska viken.
Den största regionala populationen finns i Bottenviken där arten är känd från ett 70-tal lokaler varav de flesta på den finska sidan. På den svenska sidan finns omkring 13 lokaler, och i Mälaren finns ett 10-tal lokaler.
Småsvalting är ansedd som hotad i hela sitt utbredningsområde, och klassas i Sverige som sårbar (VU) i Artdatabankens rödlista 2015. Den är fridlyst och omfattas av EU:s Art- och habitatdirektiv.
Småsvalting förekommer ofta i täta bestånd där miljön är lämplig. Den verkar ha svårigheter att sprida sig längre sträckor då fröna inte flyter utan sjunker till botten nära moderplantan. Man antar att fåglar kan sprida frön längre sträckor.
Den lever i sött och bräckt vatten med en salthalt på mellan tre och fyra promille, och på djup grundare än två meter. Småsvalting är känslig för störningar som vågor, tramp av djur och växlande vattenstånd, och även för konkurrens från storvuxna vattenväxter som vass.
Bladen och blomställningarna vissnar ner ganska tidigt på hösten och resten av växten övervintrar i bottensedimentet.
Hotbild
Alltför stor tillförsel av näringsämnen till vattnet har lett till övergödning, algblomning och igenväxning som resulterat i att småsvaltingen minskat och försvunnit. Upphörd vasslåtter, minskat strandbete och exploatering av stränderna har också spelat stor roll.
I Mälaren påverkas lokaler med småsvalting även av båttrafikens svallvågor och av konkurrens från introducerade arter som smal vattenpest.
Åtgärder
En åtgärd är att sprida mer kunskap om arten till allmänhet, lantbrukare, markägare och personer som sköter badplatser, bryggor och hamnar. Biotopvårdande insatser som vassröjning och återupptaget strandbete och restaureringar kan öka antalet lämpliga växtplatser. Utplantering av småsvalting kan vara aktuellt, i första hand där arten tidigare funnits.
Åtgärdsprogram
Åtgärdsprogram för för småsvalting
Åtgärdsprogram för småsvalting omfattas av Havs- och vattenmyndighetens Åtgärdsprogram för hotade arter.
Åtgärder bör vidtas för att minska övergödningen i de regioner där småsvalting förekommer, liksom att utreda behoven av naturreservat och Natura 2000-områden för att utöka skyddet av arten. Inventeringar bör genomföras regelbundet.
