Kalkningsåret 2017

Sammanfattning

Kalkningsverksamhetens omfattning och utmaningar följer i vissa avseenden väderleken och i synnerhet nederbördsmängderna. SMHI redovisar att 2017 globalt sett var det näst varmaste året, och att det även i Sverige var ett relativt varmt år i det stora hela, dock inte lika varmt som 2016. Sett över hela året redovisar SMHI att 2017 var mer nederbördsrikt än vad det vanligtvis brukar vara, speciellt i norra Norrland, Skåne, Blekinge, och Halland. Årets högsta dygnsnederbörd uppmättes till 130 mm i Söderala i Hälsingland den 4 augusti, medan delar av Svealand och Storjöområdet i Jämtland fick mindre nederbörd än normalt under 2017 (SMHI).

Många verksamhetsberättelser vittnar om en torr vår med låga flöden, men en blöt sensommar/ höst, och delar av vintern med mycket nederbörd som resulterat i höga flöden. Västmanlands län redovisade dock låga flöden under hela året, även Kronobergs och Västerbottens län vittnar om flöden under det normala, medan Jämtlands län rapporterar stora skillnader i nederbörd och avrinning.

Under 2017 spreds närmare 100 000 ton kalk i sjöar, vattendrag och på våtmark vilket var något högre än 2016. Totalt användes 159 mnkr i bidragsmedel till kalkning och knappt 5 mnkr till biologisk återställning. Kostnaden per ton kalk ökade i genomsnitt med 4 %.

Avsaknad av högflödesprover innebar att 12 % av målvattendragen inte kunde bedömas avseende vattenkemisk måluppfyllelse. I 16 % av målvattendragen uppnåddes inte pH-målet. Resterande 72 % hade både en godkänd vattenkemiprovtagning och pH-värden som översteg pH-målet.
Flertalet län bedöms ha en fungerande administration, vattenprovtagning och måluppfyllelse. Den största utmaningen under kommande år för länen blir att öka antalet högflödesprov och samtligt bibehålla måluppfyllelsen. En rimlig målsättning är att måluppfyllelse uppnås i minst 90 % av vattendragen med godkänd provtagning.