Stöd för verksamhetsutövare vid miljöprövning

Lagstiftning

Information om vilka lagar och EU-förordningar, samt miljökvalitetsnormer, som en verksamhet som påverkar vattenmiljö måste förhålla sig till finns på sidan: Regler, lagar och krav på verksamheter som kan påverka vattenmiljön.

HaV:s roll vid miljöprövning

I HaV:s uppdrag ingår att delta i miljöprövningar för att bevaka vattenanknutna allmänna miljövårdsintressen. Mer information om HaV:s roll finns på sidan Havs- och vattenmyndighetens roll vid miljöprövning.

Information om ansökningsunderlag

Här redovisas översiktligt vad HaV anser att ett underlag i en tillståndsprövning för en verksamhet som påverkar vattenmiljön normalt behöver innehålla. Det kan finnas situationer där helt andra typer av underlag krävs än de som beskrivs här. Den slutliga bedömningen av vilket underlag som ska ingå måste göras av sökanden som också ska uppfylla miljöbalkens kunskapskrav. Länsstyrelsens särskilda synpunkter inom ramen för samrådet är också viktiga att beakta.

Ansökan behöver omfatta:

• En beskrivning av din verksamhet och dess påverkan på miljön samt hur den uppfyller kraven i 2 kap. miljöbalken
• En beskrivning av förutsättningarna i de vattenområden som påverkas av verksamheten
• En beskrivning av hur verksamheten påverkar gällande miljökvalitetsnormer
• En beskrivning av om eller hur verksamheten påverkar särskilt skyddade eller känsliga områden exempelvis naturreservat, Natura 2000-område eller vattenskyddsområde

Verksamheten och dess påverkan

Det är viktigt att ansökan innehåller en tydlig beskrivning av den planerade verksamheten och dess påverkan på vattenmiljön. Det behövs för att ge prövningsmyndighet och remissinstanser en bild av vad verksamheten innebär, hur den är utformad och vilken påverkan på vattenmiljön som kan uppstå.

Börja därför med att beskriva vilken typ av verksamhet som ansökan avser (nyetablering, utökning eller ändring av befintlig verksamhet) samt vilka huvudprocesser som ingår. Redogör för planerad produktion, kapacitet och drifttider samt vilka råvaror, kemikalier, energikällor och andra resurser som används i verksamheten. Förklara hur verksamheten kan påverka vattenmiljön genom exempelvis fysiska ingrepp, vattenanvändning och utsläpp. Redogör även för vilka avfall som kan uppkomma, hur de tas om hand samt vad som gäller för avveckling av verksamheten.

Om ansökan handlar om en befintlig verksamhet som ska ändras eller utökas behöver det, utöver information om framtida påverkan från sökt verksamhet samt föreslagna skyddsåtgärder, av ansökan även framgå hur verksamheten hittills påverkat miljön. Information om tidigare belastning och miljöeffekter kan hämtas från verksamhetens egenkontroll. Denna information kan kompletteras och jämföras med resultat av annan övervakning eller fler egna undersökningar.

Om det handlar om en helt ny verksamhet behöver du ha kunskap om vilken eller vilka tekniker du överväger att använda, om dessa tekniker utgör bästa möjliga teknik samt vilka försiktighets- och skyddsåtgärder som övervägs. Beskrivningen behöver vara tillräckligt detaljerad för att det ska gå att bedöma hur och varför utsläpp eller andra vattenrelaterade effekter uppstår, även om vissa tekniska lösningar inte är slutligt valda. Du behöver redovisa vilken påverkan som kan förväntas på vattenmiljön samt hur du kommit fram till de slutsatser som dras i ansökan.

• Beskriv den planerade verksamhetens tekniska utformning och eventuella vattenanvändning samt vattenuttag. Redovisa olika delströmmar som uppstår, såsom processvatten, kylvatten, dagvatten och lakvatten. Inkludera även förväntade variationer över tid, exempelvis säsongsbetonade skillnader eller eventuella avvikelser som kan uppstå jämfört med normal drift.
• Redovisa förväntade utsläpp till vatten, både i form av punktutsläpp och diffusa utsläpp. Halter och mängder ska beskrivas utifrån fullt utnyttjade villkor. Beskriv även utsläppspunkternas lägen (med koordinater), vilka delvattenströmmar som leds till respektive utsläppspunkt, samt vilka ämnen som förekommer. Även här ska variationer över tid beskrivas och inkludera situationer där avvikande drift kan påverka utsläppen, såsom bräddningar, spill med mera.
• Redovisa vilka halter av föroreningar som kan uppstå i recipient från utsläppspunkt till i vart fall läget för närmsta övervakningsstation. Ibland kan halter i recipient behöver redovisas bortanför närmsta övervakningsstation, exempelvis i en ackumulationsbotten.
• Redovisa vilken fysisk påverkan samt påverkan på strömförhållanden, konnektivitet, grumling, påverkan på vattennivåer med mera som kan uppkomma av verksamheten.
• Redovisa förslag på försiktighetsåtgärder eller andra försiktighetsmått under verksamhetens samtliga faser, det vill säga både under anläggnings- och drifts skedet
• Redovisa övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. samt att kravet på användning av bästa möjliga teknik följs.

Tillämpa försiktighetsprincipen när du beskriver verksamheten och dess påverkan på miljön. Det innebär att du inte ska underskatta den möjliga påverkan på omgivningen. Utsläppsberäkningar ska alltid göras utifrån maximalt tillåten produktion, även om du inte planerar att utnyttja tillståndet fullt ut. Att bedömning av vilka miljökonsekvenser som uppstår till följd av en verksamhets utsläpp ska göras med utgångspunkt i att tillståndet med föreskrivna villkor nyttjas fullt är en princip som framgår av Mark- och miljööverdomstolens dom i mål M 3278-23. Redovisa därför vilka effekter som uppstår om utsläpp sker i enlighet med de villkorsförslag som anges i ansökan.

Redovisa även vilken påverkan som kan uppkomma under anläggningsfas samt vid tillfälliga driftstörningar.

Alla utsläpp av miljöfarliga ämnen som berörs av miljökvalitetsnormer för vatten, antingen om de är utpekade som särskilt förorenade ämnen eller som prioriterade ämnen, behöver beskrivas och bedömas i förhållande till kraven i 5 kap. 4 § miljöbalken. Utsläpp av andra miljöfarliga ämnen behöver också beskrivas men dessa utsläpp behöver istället bedömas utifrån kraven i 2 kap. miljöbalken.

Värstafallsbedömningar inklusive flödesvariationer

Miljöpåverkan är sällan konstant över tid. Den kan variera både på grund av förändringar i verksamheten – till exempel etablering, driftstart, tillfälliga störningar eller variationer i produktion – och på grund av naturliga variationer i vattenmiljön, såsom flöden, temperaturer och biologiska perioder.

Bedömningen behöver därför både beskriva en förväntad normalsituation och hur verksamheten kan påverka vattenmiljön under en rimlig kombination av mer ovanliga förhållanden. Sådana värstafallssituationer kan omfatta låga flöden eller höga temperaturer i vattendrag, perioder då känsliga arter uppehåller sig i området, maximala nivåer av grumling vid schaktning eller muddring, förhöjda bullernivåer vid bullrande arbeten under vatten eller tillfälliga driftsstörningar som leder till utsläppstoppar. Värstafallsbedömningar ger en mer robust bild av riskerna.

Särskilt viktigt för utsläpp till vattendrag är att beskriva variationer i vattenföringen i vattendraget. Vattenföringen varierar naturligt mellan årstider och mellan olika år. Dessa variationer har betydelse för hur verksamhetens påverkan sprids och omsätts i recipienten – till exempel genom förändrade utspädningsförhållanden, syrenivåer eller strömningsmönster. Perioder med låg vattenföring, särskilt när de sammanfaller med höga temperaturer, är ett typiskt ogynnsamt scenario där även måttliga utsläpp kan ge betydande negativa effekter i recipienten.

Åtgärds- och teknikutredning

Oavsett om din verksamhet är belägen inom Sveriges territorium (där miljöbalken alltid gäller) eller inom den svenska ekonomiska zonen så behöver du beskriva hur verksamheten uppfyller kraven i 2 kap. miljöbalken. Detta beror på att även lagen om Sveriges ekonomiska zon anger att den som bedriver tillståndspliktig verksamhet i den ekonomiska zonen ska iaktta bestämmelserna i 2 kap. miljöbalken.

Redovisningen av skyddsåtgärder och tekniska alternativ är ett viktigt underlag för att du ska kunna visa att verksamheten uppfyller 2 kap. 3 § miljöbalkens krav på användning av bästa möjliga teknik. Det är ditt ansvar som verksamhetsutövare att skaffa dig den kunskap som behövs för att visa hur verksamheten uppfyller kravet. Bästa möjliga teknik omfattar inte bara enskild utrustning eller reningsteknik, utan även hur anläggningen utformas, byggs, drivs, underhålls och avvecklas.

Bästa möjliga teknik är utgångspunkten för vilka skyddsåtgärder och försiktighetsmått som ska krävas för att förebygga eller begränsa påverkan på miljö och hälsa. Det är upp till dig att motivera varför föreslagna åtgärder är miljömässigt motiverade, tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga. Den slutliga avvägningen – inklusive hur miljönytta och kostnader ska vägas mot varandra enligt 2 kap. 7 § miljöbalken – görs av prövningsmyndigheten. För de skyddsåtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i 5 kap. 4 § miljöbalken ska dock ingen rimlighetsavvägning mellan kostnader och nytta göras.

För verksamheter som omfattas av industriutsläppsdirektivet (IED) finns branschspecifika referensdokument, så kallade BREF-dokument. De innehåller så kallade BAT-slutsatser som beskriver vad som anses vara bästa tillgängliga teknik inom respektive bransch och utgör ett viktigt stöd i prövningen. BAT-slutsatserna är inte uttömmande och innebär inte ett krav på att exakt de tekniker som beskrivs måste användas, men om andra tekniska lösningar väljs behöver de ge ett minst likvärdigt skydd för miljön. I vissa BAT-slutsatser anges även intervall för begränsningsvärden vid normal drift (BAT-AEL), som ofta används som stöd vid utformning av villkor. Naturvårdsverket har ytterligare information om bästa möjliga teknik (2 kap. 3 §) inklusive vägledning om industriutsläppsdirektivet (IED).

Det påverkade vattenområdet och miljökvalitetsnormer

När du beskrivit din verksamhet behöver du ta reda på vilket eller vilka vattenområden verksamheten riskerar att påverka samt vilka förutsättningar som gäller i dessa områden.

Identifiera vilka vattenförekomster eller havsområden som påverkas

Börja med att klargöra vilka vattenområden som kan påverkas av verksamheten – både direkt och indirekt. Det är viktigt att avgränsningen görs korrekt, då påverkan på miljökvalitetsnormer för vatten bedöms på vattenförekomstnivå och på bedömningsområde när det gäller miljökvalitetsnormer för havsmiljön. Avgör därefter vilken eller vilka vattenförekomster eller bedömningsområden som i så fall påverkas:

• Använd länsstyrelsernas gemensamma hemsida VISS (Vatteninformationssystem Sverige) för att se om en berörd vattenmiljö är klassad som en vattenförekomst.
• Indelningen i bedömningsområden i marin miljö framgår i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön, HVMFS 2012:18. Indelningen finns också tillgänglig på HaV:s hemsida under Data, kartor och rapporter.
• Redovisa vilka vattenförekomster och/eller bedömningsområden som påverkas och på vilket sätt.
• Redovisa vilka övervakningsstationer inom vattenförekomsten som kan komma att beröras av påverkan från verksamheten. Vid utsläpp till vatten behöver redovisningen av verksamhetens påverkan innehålla både påverkan som kan förväntas vid en övervakningsstation samt mellan utsläppspunkt och övervakningsstation samt i kringliggande sediment/ackumulationsbottnar.
• Om påverkan sker i ett mindre biflöde eller lokalt vattenområde som inte är en egen vattenförekomst ska det ändå beskrivas, eftersom påverkan kan fortplanta sig nedströms till en vattenförekomst.

Det påverkade områdets förutsättningar och känslighet för påverkan

Beskriv därefter det påverkade områdets fysiska och hydrologiska förutsättningar – oavsett om det är en utpekad vattenförekomst eller ej – på ett sätt som är relevant för hur påverkan sprids och uppträder. Det kan inkludera:

• Beskrivning av vattenförekomster, kustområde eller havsområde
• Flödesregimer och variationer över året
• Vattenbalans och vattenutbyte med exempelvis utanförliggande kustvatten/havsområden
• Uppehållstider och förutsättningar för retention
• Spridningsförutsättningar
• Strömningar och skiktningar i havet
• Bottenförhållanden
• Interaktioner mellan grundvatten och ytvatten
• Känsliga perioder eller funktioner (till exempel fisklek, lågflöden, isläggning)
• Förekomst av särskilt värdefulla bottenområden, exempelvis ålgräsängar eller lekbottnar

En del av underlaget om recipientens förutsättningar kan hämtas från nationella datakällor. På SMHI:s vattenwebb finns hydrologiska data och modellresultat som ger stöd för att beskriva flöden, variationer och vattenbalans. I VISS kan du se vattenförekomsternas avgränsning, status, miljökvalitetsnormer för vatten och påverkansinformation. Av VISS samt av åtgärdsprogrammet för det vattendistrikt som påverkas framgår oftast vilka åtgärder som behöver vidtas för att normerna ska kunna uppnås. På HaV:s hemsida finns information om bedömning om miljötillståndet i havet samt åtgärdsprogram för havsmiljön. SGU:s kartvisare ger underlag om jordarter och grundvattenförhållanden, vilket är viktigt för att bedöma flödesvägar och interaktionen mellan yt- och grundvatten. SGU:s databas för miljögifter ger underlag om miljöövervakningsdata för miljögifter. För kust- och havsområden finns vattenkemi och ekologiska data via SHARK (Svenskt havsarkiv), medan SLU:s datavärdskap ger motsvarande information för sjöar och vattendrag. För att komplettera recipientbeskrivningen med relevanta naturmiljöer och ekologiska funktioner kan du också använda samma nationella och regionala underlag som beskrivs under rubriken Områden med höga naturvärden utan formellt skydd. Dessa källor ger ofta en första bild av recipientens egenskaper, men räcker inte alltid för bedömningen. I många fall behöver de därför kompletteras med egna fältundersökningar, hydrologiska beräkningar eller hydrodynamisk modellering.

Beskriv även vattenområdets känslighet – alltså hur mottaglig vattenmiljön är för påverkan utifrån sina naturliga förutsättningar, befintliga belastning och nuvarande status. Syftet är att visa hur stor risk din verksamhet har att orsaka negativa effekter och vilka delar som behöver utredas närmare. Hög känslighet kan innebära att mer detaljerade undersökningar eller försiktighetsmått krävs.

Känsligheten kan handla om att vattenmiljön redan är hårt belastad, att den har långsam omsättning, att den är ekologiskt viktig eller att vissa perioder är särskilt sårbara – till exempel under fisklek, lågflöden eller isläggning. Den naturliga vattenkemin kan också ha stor betydelse för effekterna av ett tillkommande utsläpp. Underlaget ska ge en helhetsbild av hur påverkan uppstår, sprids och vilka funktioner i vattenmiljön som kan påverkas.

Om ansökan gäller ändring eller utökning av en befintlig verksamhet kan data från kontrollprogram ge värdefull information om känslighet och variationer över tid. Nya verksamheter behöver oftare genomföra egna undersökningar för att känsligheten ska kunna bedömas tillräckligt väl.

Hur påverkar verksamheten gällande normer?

När du har beskrivit förhållandena för vattenområdet behöver du beskriva hur verksamheten påverkar de normer som gäller i detta område.

Det finns två olika sorters miljökvalitetsnormer som kan bli aktuella för en verksamhet som berör vattenmiljö – miljökvalitetsnormer för vatten och havsmiljönormerna. Miljökvalitetsnormerna för vatten gäller för yt- och grundvatten på Sveriges territorium. Havsmiljönormerna gäller för havet och för havsbotten och omfattar området mellan strandlinjen för Sveriges kust och yttersta gränsen för Sveriges ekonomiska zon.

HaV meddelar föreskrifter och vägleder om miljökvalitetsnormer för ytvatten samt för miljökvalitetsnormer för havsmiljön. Informationen nedan omfattar därför enbart dessa två typer av normer.

SGU meddelar föreskrifter och vägleder om normer för grundvattenförekomster. Här kan du läsa mer om Vattenförvaltning och miljökvalitetsnormer för grundvattenförekomster.

Miljökvalitetsnormer för vatten

De flesta större vattenmiljöer inom Sveriges territorium är utpekade som så kallade vattenförekomster, det kan handla om en sjö eller delar av en sjö, ett vattendrag eller en del av kustvattnet. Dessa vattenförekomster ingår i den svenska vattenförvaltningen.

Miljökvalitetsnormer för ytvattenförekomster, status och åtgärdsprogram för att uppnå normerna fastställs och uppdateras av vattenmyndigheten. Klassificering och fastställande av miljökvalitetsnormer ska göras enligt HaV:s föreskrifter (2019:25) för ytvatten. För att prövningsmyndighetens bedömningar rörande otillåten försämring samt risk för äventyrande av normerna ska bli rätt är det viktigt att bedömningen utgår från korrekta normer och klassificering av status. Om du anser att klassificeringen av status i VISS bygger på bristfälligt eller inaktuellt underlag eller att miljökvalitetsnormen är felaktig behöver du snarast kontakta vattenmyndigheten. Du har då möjlighet att lämna in eventuella nya data eller avvikande bedömningar som du anser behöver beaktas av vattenmyndigheten.

Varken miljökvalitetsnormerna för vatten eller klassificering av status för en vattenförekomst kan ändras av prövningsmyndigheten. Det är bara vattenmyndigheten som kan göra det. Om vattenmyndigheten ändrar en norm eller statusklassificering kan det ändra förutsättningarna för prövningen.

Utförliga beskrivningar av bland annat hur status bedöms och miljökvalitetsnormerna är konstruerade finns i HaV:s vägledning miljökvalitetsnormer för vatten vid tillsyn och prövning, vattenmyndigheternas vägledning om miljökvalitetsnormer för vatten. Beslutade miljökvalitetsnormer, tillsammans med data om påverkan, status, risk, åtgärdsförslag och motiveringstexter som redovisar skälen för gällande kvalitetskrav, redovisas på VISS.

För vattenförekomster gäller två viktiga rättsliga principer som båda framgår av 5 kap. 4 § miljöbalken:

• Verksamheter får inte ge upphov till en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt (försämringsförbudet).
• Verksamheter får inte heller äventyra möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm. Det gäller även om verksamheten inte strider mot försämringsförbudet.

Enligt 5 kap. 4 § miljöbalken får prövningsmyndigheten inte ge tillstånd till en verksamhet som orsakar en otillåten försämring eller äventyrar att rätt vattenkvalitet uppnås. Dessa frågor kan i vissa fall vara komplexa att bedöma och kräver ofta noggranna utredningar. Tänk också på att ta upp de här frågorna under samrådet. Det är inte ovanligt att de leder till skriftväxling och eventuella kompletteringskrav i ärendet.

Om din verksamhet påverkar en vattenförekomst och antingen medför risk för otillåten försämring eller äventyrande av en miljökvalitetsnorm för vatten behöver du anpassa din ansökan och miljökonsekvensbeskrivning efter det och planera för och redovisa de skyddsåtgärder som behövs.

• Checklista inför bedömning av en verksamhets påverkan på miljökvalitetsnormer för vatten

HaV har tagit fram en checklista som kan vara användbar för att säkerställa att du tar upp den information som behövs i din ansökan för att prövningsmyndigheten ska kunna göra en korrekt bedömning av påverkan på miljökvalitetsnormer för vatten. I förklaringarna som hör till checklistan utvecklas vad som avses med otillåten försämring eller äventyrande.

Om din verksamhet påverkar en grundvattenförekomst så hittar du motsvarande checklista på SGU:s hemsida.

Miljökvalitetsnormer för havsmiljön

Verksamheten kan även beröras av miljökvalitetsnormerna för havsmiljön. Dessa normer gäller för havet och havsbotten mellan strandlinjen och den yttersta gränsen för Sveriges ekonomiska zon. Havsmiljöförvaltningen av Sveriges havsområden delas in i två förvaltningsområden som är Nordsjön och Östersjön.

Miljökvalitetsnormerna för vatten och miljökvalitetsnormerna för havsmiljön överlappar varandra i kustvattnet, det vill säga inom det område som finns mellan strandlinjen för Sveriges kust och 1 nautisk mil utanför baslinjen. Därför kan verksamheter som påverkar detta område komma att beröras av båda typerna av normer. En verksamhet som finns på land kan även ha en sådan omfattande påverkan att dess utsläpp både har effekt inom en kustvattenförekomst som omfattas av båda typerna av normer men även det område som ligger utanför kustvattnet och bara omfattas av miljökvalitetsnormer för havsmiljön.

Miljökvalitetsnormerna för havsmiljön har en något annan systematik än miljökvalitetsnormer för vatten. Medan miljökvalitetsnormerna för vatten anger normer och status för enskilda vattenförekomster, beskriver miljökvalitetsnormerna för havsmiljön tillståndet som behöver uppnås i större områden. Miljökvalitetsnormerna för havsmiljön omfattar bland annat belastningar i form av näringsämnen, farliga ämnen, främmande arter, uttag av arter, fysisk påverkan på havsbottnar, skräp och undervattensbuller.

I havsmiljöförordningen (2010:1341) anges två typer av miljökvalitetsnormer. Det finns en övergripande norm som ska ange vad som kännetecknar god miljöstatus för Sveriges förvaltningsområden Nordsjön och Östersjön enligt 17 §. Detta definieras i HVMFS 2012:18 bilaga 2. Det finns också miljökvalitetsnormer med indikatorer som fastställs enligt 19 § havsmiljöförordningen. Dessa finns i HVMFS 2012:18 bilaga 3.

Här finns ett faktablad som redovisar olika indikatorer. I faktabladet redovisas också information om hur indikatorn används i förvaltningsarbetet.

På HaV:s hemsida finns även information om bedömning om miljötillståndet i havet samt åtgärdsprogram för havsmiljön.

En annan skillnad mellan miljökvalitetsnormerna för havsmiljön och miljökvalitetsnormer för vatten är att miljökvalitetsnormerna för havsmiljön är så kallade ”övriga normer”. Miljökvalitetsnormerna för havsmiljön omfattas därför inte av kraven i 5 kap. 4 § miljöbalken. Dessa normer är istället kopplade till de krav som följer av 2 kap. miljöbalken, se Mark- och miljööverdomstolens dom i mål M 6352-23.

En ansökan för en verksamhet som kan komma att påverka miljökvalitetsnormerna för havsmiljön behöver redovisa en bedömning av om och hur verksamheten kan påverka havsmiljön. Om sådan påverkan kan konstateras behöver ansökan beskriva vilket bedömningsområde som berörs och på vilket sätt påverkan kan ske. Identifiera sedan vilka normer och indikatorer enligt HVMFS 2012:18 som kan vara relevanta i det aktuella ärendet och om verksamheten kan påverka möjligheten att uppnå eller bibehålla god miljöstatus i bedömningsområde. Du behöver även bedöma om verksamheten påverkar möjligheten att följa miljökvalitetsnormerna med indikatorer. Avsluta med att beskriva hur de slutsatser som kan dras av påverkan på havsmiljönormerna har beaktats vid utformning av verksamheten och de skyddsåtgärder som föreslås. Redovisa även hur påverkan på dessa normer kan begränsas med utgångspunkt i försiktighetsprincipen och vad som är bästa möjliga teknik.

Skyddade områden och naturvärden

När du beskrivit hur din verksamhet riskera att påverka de normer som gäller för recipienten behöver du gå vidare och kontrollera om din verksamhet berör ett skyddat område.

Det finns många typer av skyddade och utpekade områden som kan omfatta vattenmiljöer, både på land och till havs. Syftet med skyddet varierar, och olika myndigheter ansvarar för att beslut om olika typer av skydd – till exempel beslutar regeringen om nationalparker medan kommuner kan besluta om naturreservat. Ett områdesskydd innebär alltså inte automatiskt att det är förbjudet att bedriva verksamhet inom området. Vad som gäller beror istället på syftet med skyddet och vilken typ av verksamhet du planerar.

Naturvårdsverket har samlat de flesta typer av naturrelaterade områdesskydd i karttjänsten Skyddad natur. Där kan du också klicka dig vidare och läsa områdets beskrivning och föreskrifter. Boverket har en karttjänst med riksintressen. Riksintressen behöver inte handla om miljöskydd utan kan även avse andra samhällsintressen, som energi, infrastruktur eller totalförsvaret. Kommunens planeringsunderlag eller översiktsplaner, där lokala naturvärden och skydd ofta framgår, kan också vara till hjälp.

När du planerar din verksamhet behöver du:

• Ta reda på om verksamheten kan bedrivas inom – eller påverka – ett skyddat eller utpekat område.
• Ta reda på varför området är skyddat och vilka föreskrifter som gäller.
• Bedöma om verksamheten riskerar att motverka syftet med skyddet.

Skyddade områden påverkar hur omfattande underlag som behövs i en tillståndsprövning. De kan påverka lokaliseringen, behovsbedömningen och vilka alternativ som måste jämföras i MKB:n. I vattenmiljöer handlar skyddet ofta om att bevara arter, livsmiljöer, ekologisk status eller värdefulla naturmiljöer.

Kom ihåg att även områden som saknar formellt skydd kan ha höga naturvärden, till exempel i vattenmiljöer eller små vattendrag. Du kan läsa mer om det under rubriken Områden med höga naturvärden utan formellt skydd nedan.

Natura 2000-områden

Natura 2000 är ett europeiskt nätverk av skyddade områden som bygger på två EU-direktiv: fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. Ett område kan vara utpekat med stöd av det ena eller det andra direktivet – eller båda. Regeringen beslutar vilka områden som ingår i nätverket, och skyddet regleras i 7 kap. miljöbalken. Naturvårdsverket har en utförlig vägledning till Natura 2000 i Sverige, som bland annat beskriver hur prövning går till. Havs- och vattenmyndigheten vägleder också om bland annat länsstyrelsernas översyn av bevarandeplaner för Natura 2000.

För varje Natura 2000-område ska det finnas en bevarandeplan. Den beskriver bland annat:

• Vilka arter och naturtyper området ska bevara.
• Vilka hot som kan påverka dem.
• Vilka bevarandeåtgärder som behövs.

Bevarandeplanen är ett viktigt underlag i prövningar, eftersom den hjälper dig att förstå vilka värden som kan påverkas och vad konsekvensbedömningen behöver omfatta.

Många Natura 2000-områden omfattar vattenmiljöer, till exempel vattendrag med viktiga lek- och uppväxtområden för fisk, sjöar, våtmarker och myrkomplex samt kust- och havsområden med känsliga bottnar eller skyddade arter. I sådana områden kan vattenstånd, flöden, strukturer, vattenkvalitet och vandringsmöjligheter vara avgörande för de arter och naturtyper som ska bevaras. Därför behöver det i en ansökan om tillstånd till vattenverksamheter ofta utredas hur förändringar i hydrologi, sediment, buller, grumling eller fysiska ingrepp påverkar dessa värden.

Om det finns risk för att verksamheten på ett betydande sätt kan påverka miljön inom ett Natura 2000-område krävs ett särskilt Natura 2000-tillstånd. Prövningsmyndigheten får tillåta att dessa värden påverkas, men inte att de skadas. Verksamheten får inte heller medföra att den art eller de arter som avses att skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller arterna. För att avgöra detta ställs typiskt sett mycket höga krav på utredningar, både när det gäller påverkan, vilka åtgärder som kan vidtas för att undvika eller mildra påverkan och möjliga alternativa lösningar. En ansökan om tillstånd kräver därför också en miljökonsekvensbeskrivning. Av rättspraxis framgår att det ur ett vetenskapligt perspektiv inte får finnas några rimliga tvivel om att verksamheten inte kan ha en skadlig inverkan, se bland annat EU-domstolens dom i mål nr C-127/02.

Bevarandeplanen är ett viktigt stöd i prövning av påverkan på ett Natura 2000-område. Om den är aktuell och påverkan bedöms som begränsad kan den ge tillräcklig information för prövningen. I andra fall kan du behöva ta fram kompletterande utredningar, till exempel inventeringar, analyser eller modelleringar av hur olika alternativ påverkar de arter och naturtyper som ska skyddas. Även åtgärder utanför ett Natura 2000-område kan behöva ett Natura 2000-tillstånd, om åtgärden riskerar att påverka vattenmiljön eller andra värden inom området på ett betydande sätt.

Ansökan behöver därför innehålla:

• En beskrivning som visar om och hur verksamheten kan påverka bevarandemålen.
• Redovisning av alternativ lokalisering och teknik.
• Beskrivning av vilka åtgärder som kan undvika eller minimera påverkan.

Prövningsmyndigheten får bara ge tillstånd om påverkan inte medför skada på livsmiljöer i området. Inte heller får tillstånd ges om de arter som avses att skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller arterna. I särskilda fall finns det möjlighet för regeringen att ändå medge tillstånd för verksamheter som medför skada, men det ställer ännu högre krav på att visa att verksamheten måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och att skadan inte kan undvikas på annat sätt. Det krävs även att åtgärder vidtas som behövs för att kompensera för förlorade miljövärden så att syftet med att skydda det berörda området ändå kan tillgodoses.

Vattenskyddsområden

Dricksvattentäkter är en av samhällets mest skyddsvärda resurser. Ett vattenskyddsområde är ett geografiskt avgränsat område som skyddar en dricksvattentäkt, antingen grundvatten eller ytvatten. Skyddet beslutas av kommunen eller länsstyrelsen och regleras i 7 kap. miljöbalken. För varje vattenskyddsområde finns föreskrifter som anger vilka åtgärder som är begränsade eller förbjudna, till exempel hantering av kemikalier, schaktning, markarbeten eller transporter av farligt gods. Föreskrifterna styr vad du får och inte får göra och kan påverka både teknikval, arbetsmoment och lokalisering, eftersom riskerna för påverkan på dricksvattentäkter ofta innebär att alternativen behöver utredas mer ingående än i andra miljöprövningar.

Syftet med skyddet är att minska risken för olyckor eller andra händelser som kan förorena vattentäkten. För vattenverksamheter kan även indirekta effekter vara viktiga att bedöma, till exempel förändrade flöden, dränering och infiltration eller vibrationer som kan påverka ledningar, brunnar eller täckskikt. Sådana förändringar kan skapa nya transportvägar för föroreningar eller öka sårbarheten i skyddszonerna.

Om din verksamhet ligger inom eller nära ett vattenskyddsområde behöver du:

• Kontrollera vilka föreskrifter som gäller.
• Utreda om verksamheten kan innebära risker för råvattenkvaliteten eller om påverkan på råvattenkvantiteten kan uppkomma.
• Beskriva hur risker kan undvikas eller minimeras.
• Redovisa alternativ lokalisering om påverkan inte kan undvikas.
• Visa hur hantering av kemikalier, bränslen, avfall och spillvatten sker säkert.

Föreskrifterna kan begränsa eller helt förbjuda vissa åtgärder inom ett vattenskyddsområde. Det kan därför bli aktuellt att komplettera ansökan med ett yrkande om tillstånd i enlighet med en föreskrift eller ansöka om dispens från ett sådant förbud. I många fall behövs utökade riskbedömningar, till exempel om markarbeten kan förändra grundvattenströmningen, om borrning eller vibrationer kan skada skyddszoner eller om spill och utsläpp kan nå vattentäkten via dagvatten eller infiltrationsvägar. Om föreskrifterna inte ger tillräckligt underlag för att bedöma riskerna kan prövningsmyndigheten begära kompletterande utredningar, som hydrogeologiska analyser eller detaljerade riskhanteringsplaner.

Prövningen fokuserar på om verksamheten kan bedrivas utan att påverka dricksvattentäkten negativt. Det innebär ofta höga krav på försiktighetsmått, tekniska lösningar och kontrollsystem.

Riksintresseområden

Riksintressen är geografiska områden med särskilda värden för hela samhället och regleras i 3 och 4 kap. miljöbalken. De fungerar som planeringsunderlag för att säkerställa en långsiktigt hållbar användning av mark och vatten. Mer information finns på vår sida om områden av riksintresse.

I en miljöprövning aktualiseras riksintressen främst i frågor om lokalisering. Områdena är ofta stora i förhållande till en enskild åtgärd eller verksamhet och innebär inte automatiska förbud eller begränsningar. Verksamheten får däremot inte påtagligt skada de värden som riksintresset ska skydda. Värdebeskrivningen för riksintresset är ett viktigt underlag eftersom den visar vilka värden som ska bevaras och vad som kan påverkas. I många fall överlappar olika riksintressen varandra. Det innebär att en planerad verksamhet kan vara förenlig med ett riksintresse – till exempel gruvverksamhet inom ett riksintresse för värdefulla ämnen eller material, eller vindkraft inom ett riksintresse för vindbruk – men ändå bedömas som otillåtlig. I en så kallad riksintresseavvägning kan prövningsmyndigheten komma fram till att ett konkurrerande riksintresse ska ges företräde.

För verksamheter som påverkar vattenmiljön är vissa riksintressen särskilt relevanta:

• Riksintresse för yrkesfisket lyfter områden som är viktiga för lek, uppväxt och vandring, eller där fiskbeståndet har stor betydelse för yrkesfisket. Påverkan på strömförhållanden, bottnar, grumling, undervattensbuller eller yrkesfiskets tillgänglighet till fiskeområden kan därför behöva utredas. För verksamheter som vattenbruk, muddring, anläggning av bryggor, ledningsdragningar eller andra ingrepp i kust- och havsområden kan riksintresset vara avgörande för lokaliseringen och hur åtgärderna utformas.
• Riksintresse för naturvård är också vanligt i vattennära miljöer. Det kan omfatta värdefulla vattendrag, våtmarker, sjöar, deltaområden eller kustmiljöer. I sådana områden kan naturvärden och ekologiska funktioner vara känsliga för förändringar i hydrologi, vattenkvalitet, fragmentering eller buller. Vilka utredningar som krävs beror på vilka värden som finns beskrivna i riksintresset och vilken typ av påverkan verksamheten kan medföra.
• Riksintresse för vattenförsörjning omfattar särskilt viktiga anläggningar för dricksvattenproduktion. Syftet är att trygga en robust dricksvattenförsörjning. Det kan till exempel vara olämpligt att bygga nära en sådan anläggning om byggandet hindrar framtida expandering av anläggningen.

Andra riksintressen kan också förekomma i anslutning till vatten, till exempel riksintresse för friluftsliv, obruten kust, kulturmiljö eller sjöfart. De påverkar sällan miljöprövningen på samma sätt som riksintressena för fisk och naturvård, men kan vara viktiga att känna till vid beskrivning av lokaliseringen.

Naturreservat, strandskydd och biotopskydd

Naturreservat, strandskydd och biotopskydd är områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken som syftar till att bevara värdefulla naturmiljöer och ekologiska funktioner på land och i vatten. Skydden kan omfatta allt från sjöar, vattendrag och våtmarker till kustområden och små biotoper som bäckar, källor eller småvatten. Strandskyddet gäller både vid havet, sjöar och vattendrag, och är därför ofta relevant även för åtgärder långt från kusten. Biotopskydd finns både som generellt skydd för vissa typer av biotoper – där till exempel källor, småvatten och våtmarker i jordbruksmark är skyddade i hela landet – och som särskilt beslutade biotopskyddsområden som kommunen eller länsstyrelsen pekar ut i det enskilda fallet.

Naturvårdsverket har information både om naturreservat, strandskydd – så fungerar det och vägledning om biotopskyddsområden. För limniska naturreservat finns mer information på våra sidor om skyddade områden.

Tänk på att strandskydd och generellt biotopskydd inte visas i Naturvårdsverkets karttjänst ”Skyddad natur”. För att ta reda på om skyddet gäller på platsen behöver du kombinera lokal kartinformation med en bedömning av platsens faktiska förhållanden och vid behov kontakta kommunen eller länsstyrelsen.

Gemensamt för naturreservat, strandskydd och biotopskydd är att de innehåller föreskrifter eller förbud som reglerar vad som är tillåtet inom området. Om din verksamhet kan beröra något av dessa skydd behöver du tidigt ta reda på vilka föreskrifter eller förbud som gäller. Om en planerad verksamhet strider mot dessa bestämmelser för ett naturreservat eller riskerar att skada en skyddad biotop krävs dispens från förbudet. I en tillståndsprövning behövs dock ingen strandskyddsdispens, istället beaktas strandskyddets intressen i lokaliseringsbedömningen. Ett samråd med den myndighet som ansvarar för skyddet underlättar planeringen och minskar risken för sena kompletteringar i prövningen. Om dispens behövs så prövas den som en del av det samlade ärendet.

Utöver själva dispenskraven signalerar områdesskydden att området har höga naturvärden. Det har betydelse för lokaliseringsprövningen, eftersom prövningsmyndigheten måste bedöma om verksamheten är lämpligt placerad och om det finns alternativ som innebär mindre påverkan. I ansökan behöver därför både direkt och indirekt påverkan beskrivas och vid behov hur påverkan ska undvikas eller minimeras. Även åtgärder utanför ett skyddat område kan vara relevanta om de riskerar att påverka vattenmiljön eller andra värden skyddet avser att bevara.

Många naturreservat är också utpekade som Natura 2000-områden. Det kan vara olika syften med vad som ska skyddas så påverkan på båda dessa skydd behöver beskrivas.

Naturrestaureringsförordningen

Naturrestaureringsförordningen är en ny EU-förordning som gäller som lag i Sverige. Den innehåller tidsatta och bindande mål för olika naturtyper. Naturrestaureringsförordningen omfattar yt- och kustvatten inom svenskt territorium och men även havet och havsbotten inom den svenska ekonomiska zonen.

Om du ska söka tillstånd till miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet är det bra att alltid kontrollera om din verksamhet kan komma att påverkan en livsmiljötyp eller livsmiljö för arter som omfattas av naturrestaureringsförordningen.

Du hittar mer information om de olika livsmiljötyperna och behov av restaurering på Naturvårdsverkets hemsida. Det är ännu inte helt klart vad som gäller för en verksamhet som riskerar att påverka ett område som berörs av naturrestaureringsförordningen. Praxis håller fortfarande på att utvecklas på detta område.

Områden med höga naturvärden utan formellt skydd

Alla värdefulla naturmiljöer är inte formellt skyddade. Det kan finnas höga naturvärden i skogsmark, längs vattendrag, i våtmarker, på stränder eller i kulturlandskapet utan att området är utpekat som naturreservat, Natura 2000 eller biotopskydd. Sådana miljöer kan ändå vara känsliga för påverkan och behöver därför beskrivas i en miljöprövning. Naturvärden utan formellt skydd kan också påverka vilka utredningar som krävs, hur lokaliseringen bedöms och vilka försiktighetsmått som behövs.

För att identifiera naturvärden behöver du börja med en översiktlig kartläggning av platsen. Det ger en tidig bild av vilka frågor som kan bli viktiga i prövningen och hjälper dig att planera eventuellt fältarbete. En sådan kartläggning kan omfatta flera typer av underlag:

• Nationella datakällor som visar markanvändning och vattenmiljöer, till exempel marktäckedata, våtmarksinformation samt SGU:s kartvisare över jordarter och grundvatten. De kan ge en första uppfattning om våtmarker, känsliga bottentyper, grundvattenberoende miljöer och andra naturmiljöer som kan påverkas av verksamheten.
• Artportalen, som visar fynd av arter i området. Det kräver tolkning, men kan ge tidiga signaler om skyddsvärda miljöer eller behov av vidare utredningar. Artportalen är ett system för observationer av Sveriges vilda växter, djur och svampar som drivs av SLU Artdatabanken.
• Skogsstyrelsens data, till exempel skogliga nyckelbiotoper och andra kända värdekärnor i skogsmark. De är inte ett formellt områdesskydd enligt miljöbalken, men de signalerar mycket höga naturvärden och finns redovisade i karttjänsten Skogens pärlor.
• Kommunens översiktsplan eller tematiska tillägg, där lokala naturvärden, grönstruktur och ekologiska samband ofta är utpekade.
• Länsstyrelsens planeringsunderlag, som publiceras länsvis och därför inte finns samlade nationellt. De ser olika ut mellan länen men kan innehålla värdefull information om naturmiljöer, våtmarker, ekologiska samband eller regionala prioriteringar.

Den översiktliga kartläggningen visar vilka frågor som kan bli viktiga, men den räcker sällan för att bedöma naturvärden som kan påverkas av en verksamhet. För att få en mer detaljerad och platsanpassad bild behövs ofta en naturvärdesinventering (NVI). En NVI är en standardiserad metod för att i fält beskriva vilka naturmiljöer, strukturer och arter som finns i ett område och hur känsliga de är för påverkan. Den ger ett enhetligt underlag som kan användas i prövningen och i dialogen med myndigheter.

I vattenanknutna miljöer kan en NVI omfatta till exempel strand- och vattenvegetation, bottenstrukturer, lek- och uppväxtområden för fisk, kantzoner längs vattendrag, våtmarker eller grundvattenpåverkade miljöer. Beroende på verksamhetens typ och placering kan den behöva kompletteras med riktade utredningar som elfiske, bottenfauna, provtagning eller hydrologiska analyser.

Även om ett område saknar formellt skydd behöver påverkan på miljön redovisas i ansökan. Det gäller både direkta effekter, till exempel grumling eller markpåverkan, och indirekta effekter som förändrad hydrologi, störningar eller fragmentering av livsmiljöer. Bedömningen av om en verksamhet är lämpligt lokaliserad och vilka försiktighetsmått som krävs görs utifrån de allmänna hänsynsreglerna och områdets naturvärden oavsett om det är formellt skyddat eller inte.