Dumpning
Information om tillståndsansökan för dumpning, frågor och svar om dumpning av snö samt aktuella rättsfall.
Vad är dumpning?
Dumpning definieras som avsiktlig kvittblivning av avfall i vatten. Med avfall avses varje föremål eller ämne som innehavaren vill göra sig av med. Även rena muddermassor, sprängsten och snö kan vara avfall.
Dumpning av avfall inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon är förbjudet enligt 15 kap. 27 § miljöbalken. Förbudet mot dumpning av avfall i vatten har sitt ursprung i 1972 års konvention om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall och annat material, den så kallade Londonkonventionen och ersättaren Londonprotokollet samt regionala konventioner som Oslo-Pariskonventionen (Ospar) och Helsingforskonventionen (Helcom).
Sverige är part i alla dessa konventioner och måste därför följa deras regler.
Dumpning och hantering av snö
Vi har det tillsynsvägledande ansvaret enligt miljöbalken beträffande frågor kring dumpning. Här finns bland annat vägledning om hur hantering av snömassor bör ske, när snömassor är förorenade, när snömassor blir avfall och om det krävs dispens från dumpning av snö från land till vattenområden.
Dumpningsansökan för muddermassor
En ansökan om dispens från dumpningsförbudet ska innehålla en redogörelse för hur dumpningen kan ske utan olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Årlig rapportering om dispenser och beslut
Havs- och vattenmyndigheten behöver årligen samla in denna information från länsstyrelserna baserat på beviljade och utnyttjade dispenser för dumpning av muddermassor i havet.
Årlig rapportering om beviljade och utnyttjade dumpningsdispenser och muddringsbeslut
Prövningsmyndigheter
Dumpningsdispenser handläggs och beslutas av länsstyrelser, Havs- och vattenmyndigheten eller mark- och miljödomstolarna.
- Länsstyrelsen prövar de dumpningsärenden som avser inlandsvatten, kustvatten och i havet innanför territorialvattengränsen (12 nautiska mil från baslinjen).
- Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för ärenden i Sveriges ekonomiska zon och för svenska fartyg och flygplan i och över det fria havet eller om ansökan avser flera områden i olika län.
- Mark- och miljödomstolen kan besluta om dispens om frågan har samband med en ansökan som domstolen prövar, exempelvis tillstånd till en vattenverksamhet som muddring och där efterföljande dumpning är aktuell.
Merparten av dumpningsdispenserna handläggs av länsstyrelser och domstolar. Havs- och vattenmyndigheten handlägger endast ett fåtal dispenser per år.
Tillsynsvägledning
Havs- och vattenmyndigheten är den centrala tillsynsvägledande myndigheten när det gäller dumpning.
Vem har tillsyn över dumpning?
Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen över dumpning som utförs från fartyg eller flygplan. Kommunen har ansvar för tillsynen över dumpning som utförs direkt från land i vattnet, exempelvis dumpning av snömassor.
Miljöeffekter vid dumpning
Vid dumpning begravs den vegetation och de djur som finns på eller i sedimentet, vilket kan döda organismerna eller medföra omfattande skador. Fisk eller marina däggdjur, som periodiskt vistas i dessa områden eller söker sin föda här, kan också drabbas negativt framförallt indirekt då viktiga uppväxtområden och miljöer där föda kan sökas försvinner eller skadas. Vidare kan fiskars lekplatser påverkas betydande om bottensubstratet förändrats (från grovkornigt till finkornigt).
Finkornigt sediment som sprids vid dumpning kan drastiskt försämra möjligheterna för fiskägg och fisklarver att överleva. Det är stor skillnad på hur känsliga fiskarter är för grumligt vatten. Risken för skador beror även på hur länge grumlingen består och hur vattnet var innan.
Tidpunkten för dumpningen är av betydelse för konsekvenserna för miljön. Vilken tidpunkt på året som kan anses lämplig kan skilja mellan olika regioner och mellan olika områden. För mer information om miljöeffekter vid dumpning se Naturvårdsverkets rapport (nr 5999) "Miljöeffekter vid muddring och dumpning".
Intressanta domar
Vi har samlat intressanta domar om dumpningsärenden på en egen sida.
