Hitta på sidan

Vattenflöden

Den primära drivkraften för många ekologiska funktioner och strukturer i vattendrag är vattenflödet (den hydrologiska regimen). Alla förändringar i vattenflödet, oavsett om de är mänskliga eller naturliga, leder till förändringar av vattendragets morfologi och därmed habitaten.

Olika typer av vattendrag har olika typer av känslighet för förändringar i vattenflödet. Konsekvensen av förändring av vattenflödet beror på vilken typ av vattendrag som berörs och hur förändringen sker. Blir förändringen allt för omfattande kommer det ge konsekvenser på de fysiska habitaten och därmed även på den biologiska mångfalden.

Åtgärder vid låga vattenföringar

Den absolut viktigaste åtgärden i ett vattenkraftverk, en regleringsdamm eller ett vattenuttag är att det finns ett kontinuerligt flöde nedströms i vattendraget. Rinnande vatten i tillräcklig omfattning är en grundförutsättning för de akvatiska ekosystemen, men också för de landekosystem som direkt eller indirekt är beroende av vattnet i sjöar och vattendrag.

I medelstora och stora vattenkraftverk förekommer i vissa fall så kallad nolltappning. Det innebär att inget vatten släpps förbi eller genom vattenkraftverket. I bästa fall innebär det att vattendraget blir ett sjöliknande system och i sämsta fall att vattendragsfåran torrläggs med negativa konsekvenser på ekosystemet, även om dessa perioder är kortvariga.

I de flesta vattendrag finns en naturlig nedre gräns för hur mycket vatten som strömmar i vattendraget, det så kallade basflödet. I de flesta fall motsvarar basflödet situationer när vi inte har haft nederbörd under en period och vattnet till största del består av grundvatten och ytvattenkällor som reagerar långsamt på nederbörd, till exempel sjöar och våtmarker.

Om vattenreglering eller vattenuttag innebär att man understiger basflödet innebär det en stress på ekosystemen. I ett naturligt vattendrag kan det inträffa under korta perioder vid extrema torrår, men genom efterföljande våta perioder finns det möjlighet för ekosystemen att återhämta sig. Ett återkommande underskridande av basflödet genom vattenreglering eller vattenuttag innebär en onaturlig stress på de flesta vattenmiljöer och de omkringliggande landekosystemen. Detta leder till en gradvis försämring av ekosystemen.

Ändra vattendragsfårans morfologi så att den anpassas till minimitappningen

I vissa vattenkraftverk med stor betydelse för balansreglering eller reglerkraft, kan det vara svårt att införa stora minimitappningar utan att det på ett betydande sätt inverkar negativt på de nyttor som verksamheten tillför energisystemet.

I många fall finns det ett lokalt inflöde av vatten från både yt- och grundvatten, men i för liten omfattning för att täcka hela den naturliga vattendragsfåran nedströms kraftverket. Då kan det vara aktuellt att ändra vattendragsfårans morfologi genom att skapa ett mindre vattendrag som är anpassat till kvarvarande flöde.

Genom att utgå från tillgängligt vatten kan den mindre fåran dimensioneras optimalt. Genom åtgärden används kvarvarande vatten mer effektivt. Den fåra-i-fåra som skapas kommer delvis fungera som ett litet vattendrag, och kan möjliggöra konnektivitet i upp- och nedströms riktning för akvatiska organismer. Hur väl den mindre fåran kommer att fungera som habitat beror på om det avskurna vattendraget används för stora spillvattenflöden eller inte. Vid extrema högvattenflöden kan viktiga finkorniga substrat och död ved spolas bort.

Tillföra vatten för att möjliggöra vandring av vissa akvatiska organismer

En åtgärd som redan idag förekommer i vissa svenska vattenkraftverk är koncentrerade tappningar under de perioder som fisken vandrar. Huvudsyftet är att skapa tillräckligt vattendjup, strömförhållande m.m. så att akvatiska organismer periodvis kan förflytta sig i vattendraget. Ibland kallas denna åtgärd för klunkning.

Även om huvudsyftet är att säkerställa vandringsvägar kan åtgärden även utlösa ett vandringsbeteende hos vissa organismer, till exempel fisk.

En svårighet i detta sammanhang är att Sverige har relativt många fiskarter med vandringsbehov och alla fiskarter vandrar inte samtidigt. I många fall har fokus på åtgärden varit enstaka fiskarter, ofta långväga vandrande arter.

Åtgärder för att tillföra högvattenflöden

När villkor har fastställts för många vattenkraftverk i Sverige har fokus generellt varit på de lägsta vattenföringarna i form av minimitappningar. Samtidigt är de höga vattenflödenas frekvens och storlek också viktiga för att behålla habitat och akvatiska organismer. De höga vattenflödenas frekvens är även viktiga för att behålla koppling (konnektivitet) till omkringliggande habitat och organismer på de markområden som översvämmas (svämplanet). Det finns dessutom arter som är beroende av höga flöden under vissa stadier i livscykeln för att nå nödvändiga habitat, men också för att utlösa beteenden, såsom reproduktion.

Publicerad: 2020-02-05
Sidansvarig: Webbredaktion