Miljöeffekter av vandringshinder

Hitta på sidan

I vattendrag finns normalt en mängd naturliga och av människan skapade så kallade vandringshinder för bland annat däggdjur, fisk och andra organismer.

Exempel på vandringshinder

Vandringshinder kan i varierande grad hindra passage för däggdjur, fisk och vattenlevande organismer. Exempel på naturliga vandringshinder är vattenfall, forsar med tidvis låga flöden eller igenväxta passager. Dammar, turbiner och felaktigt anlagda kulvertar och vägtrummor är exempel på artificiella vandringshinder. Skogshyggesrester kan fungera som vandringshinder, men död ved kan också vara ett naturligt och värdefullt inslag i vatten.

Fragmentering/förlust av konnektivitet

Fisk och andra vattenlevande organismer kan i värsta fall inte alls passera hindret eller skadas vid nedvandringen. Det har stor inverkan på konnektiviteten och begränsar vandringsbenägnas organismers möjlighet att förflytta sig eftersom kontakten mellan olika delar av vattensystemet klipps av. Detta brukar kallas för fragmentering eller förlust av konnektivitet och påverkar arternas möjlighet till vandring, spridning och återkolonisation. Ofta uppstår betydande negativa effekter på vattensystemens biologiska mångfald och produktion även om det inom fragmenterade vattensystem finns värdefulla sträckor, sjöar eller mindre områden med höga.

Vikten av att upprätthålla konnektiviteten beskrivs närmare med fisk som exempel i HaV:s nya vägledning om fisk- och faunapassager. Betydelsen av konnektivitet betonas också i vattendirektivet och i EU-vägledningen om kraftigt modifierade vatten. I vägledningen heter det till exempel: ”Ramdirektivet betonar särskilt migration. Det bör därför prioriteras att reducera hinder som påtagligt förhindrar migration av biota i både längsgående och sidledes riktning”.

Skyddsåtgärder

Olika åtgärder kan vidtas för att minska negativa konsekvenser för vattenmiljön och maximera möjligheterna för fiskar och andra organismer att passera vandringshinder.

Rivning av hindren

Till exempel kan vandringshindren helt tas bort genom att dämmen rivs ut eller vägtrummor som lagts fel ersätts med konstruktioner som behåller bredd, djup och naturlig botten på vattendraget. Exempel på sådana konstruktioner är vägtrummor av typ valvbåge och bro.

Fisk- och faunapassager

Fisk- och faunapassager för upp- och nedströmsvandring anläggs oftast i samband med att dammar anläggs eller byggs om. Olika slags trappor är vanligast men också rännor, kanaler, kulvertar, hissar och ålyngelledare förekommer. Det finns olika varianter av passagelösningar som passar arter på olika sätt. En metod som blivit allt vanligare är att anlägga en passage förbi dammen med en form och ett vattenflöde som liknar en naturlig strömsträcka ett så kallat omlöp.

När fisk- och faunapassager anläggs förbi vandringshinder bör samtliga vandrande fiskarter och även andra akvatiska organismer beaktas. Vattenflödet genom den tekniska vandringspassagen bör regleras och särskilt anpassas till vandrande fisk och annan fauna så att lösningen får maximal funktion. För vägtrummor kan omläggning till ”rätt” nivå och diameter och dämpning av strömningen vara lämpliga åtgärder för att öka framförallt fiskars möjligheter till passage.

Gallerlösningar

Migrerande fiskar som till exempel lax, havsöring och ål kan skadas eller dödas vid passage genom kraftverkens turbiner och galler. Olika typer av gallerlösningar kan styra migrerande arter på ett säkrare sätt förbi turbiner in i en förbipassage.

Bästa möjliga teknik

Behovet av åtgärder får bedömas från fall till fall och åtgärderna anpassas till de naturliga förutsättningarna samt att en utvekling inom tekniken och kunskapen sker kontinuerligt för att säkerställa användandet av bästa möjliga teknik.

Publicerad: 2021-02-24
Sidansvarig: Webbredaktion