Sjöfåglar i marin miljö

Hitta på sidan

Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och våra marina ekosystem.

illustration av sjöfåglar

Labb (Stercorarius parasiticus) på klippkrön i Lofoten, Foto: Åke Lindström

Övergripande information

Sjöfåglar utgör en viktig del i det marina ekosystemet, då flertalet arter befinner sig högt upp i näringskedjan. Övervakningen av häckande och övervintrande fåglar längs kusten och i utsjön syftar till att följa populationerna och produktiviteten över tid, vilken kan påverkas av förändrade förhållanden i födoväven men också av direkt påverkan som uppstår av en rad olika mänskliga aktiviteter.

Statusen hos sjöfåglar ger därför en generell indikation på tillståndet i ekosystemet och svarar mot kumulativ påverkan av olika belastningar.

Naturvårdsverket ansvarar för den nationella fågelövervakningen medan den regionala övervakningen drivs av respektive län.

Övervakning av häckande sjöfåglar/havsfåglar på Stora Karlsö (Gotland) görs för

vilket drivs i samarbete mellan Baltic Seabird Project Association (BSPA) och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) med finansiering från bland annat WWF Sverige.

Nationella program

Inom Programområde Landskap finns två nationella delprogram för övervakning av sjöfåglar:

Kompletterande program

Med ett ungefärligt sexårsintervall genomförs inventeringar av övervintrande sjöfågelarter i utsjön, i syfte att komplettera de årliga inventeringarna. Dessa inventeringar samordnas internationellt och genomfördes senast vintrarna 2019/2020 och 2020/2021. De riktas främst mot icke kustnära havsområden inom Helcom- och delar av Ospar-regionerna med syftet att förbättra kunskapen om de arter som uppehåller sig där. En motsvarande inventering planeras att genomföras vintern 2025/2026.

Övervakning av höstrastande sjöfågel längs med Sveriges kust och i inlandsvatten.

På regional nivå genomförs även miljöövervakning av häckande kustfåglar i ett antal kustlän. Ett geografiskt omfattande sådant är

som med enkelhet kan samanalyseras med den nationella kustfågelövervakningen.

Forskningsprogram

Inom forskningsprogrammet Baltic Seabird övervakas häckande sjöfåglar, bland annat sillgrissla (Uria aalge), tordmule (Alca torda) och ejder (Somateria mollissima) på Stora Karlsö, väster om Gotland. Studierna innefattar bland annat populationsstorlek och trend, överlevnad, häckningsframgång och fenologi.

Nationell övervakning av övervintrande sjöfåglar (landnära)

Standardiserade inventeringar längs Sveriges kust har pågått årligen sedan 1967 och samordnas internationellt av International Waterbird Census. De har utförts i större skala sedan 1971 med ytterligare utbyggnad och standardisering sedan 1987. Sedan 1988 ingår programmet i den nationella miljöövervakningen (Svensk sjöfågelinventering) på uppdrag av Naturvårdsverket.

Kompletterande övervakning av övervintrande sjöfåglar (utsjö)

Den första internationellt samordnade inventeringen i utsjön med svenskt deltagande genomfördes 1992–1993. Därefter har detta skett vid ytterligare tre tillfällen, senast 2020–2021. Ytterligare en sådan inventering planeras att genomföras vintern 2025-2026.

Nationell och kompletterande övervakning av häckande sjöfåglar

År 2015 driftsattes

där häckande sjöfåglar längs hela Sveriges kust inventeras årligen. Från och med 2017 ingår även räkning av ejderungar i denna inventering. Inom ramen för samma inventeringsprogramstartades 2018 en fristående inventering av ungfåglar. Till och med år 2025 har den genomförts under sex häckningssäsonger.

Idag existerar ett regionalt övervakningsprogram för häckande kustfåglar som innefattar årliga inventeringar över ett stort geografiskt område. Programmet (Häckande kustfåglar i Bottniska viken) startade år 2010 och drivs som ett gemensamt delprogram av fyra Länsstyrelser. Andra program löpte innan dess, om än inte lika geografiskt storskaliga, till exempel längs Bohuskusten (2002–2013). Övervakning av höstrastande sjöfågel startade 1973.

Häckande sjöfåglar på Stora Karlsö

Forskningsprogrammet på Stora Karlsö startade 1997 och antalet studier har byggts på och standardiserats successivt. Sedan 2005 pågår övervakningen av sillgrissla årligen i standardiserad form och senare för de andra arterna beroende på art och studieparameter.

Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Vad styr vad som ska övervakas och hur används data?).

Nationell övervakning av övervintrande sjöfåglar (landnära)

Sveriges övervakning av övervintrande sjöfåglar samordnas internationellt av Wetlands International som koordinerar det internationella

Koordinationen består i att alla ingående länder inventerar under samma tidsperiod och att alla länders data skickas till IWC. De svenska resultaten skickas även till Ospar respektive Helcom

Kompletterande övervakning av övervintrande sjöfåglar (utsjö)

De internationellt samordnade inventeringarna av fåglar som övervintrar i utsjön görs gemensamt av flertalet länder inom Helcom och enstaka länder inom Ospar. Den grovskaliga planeringen av vilka geografiska områden som bör täckas och vid vilka tider som inventeringen ska genomföras sker i en gemensam arbetsgrupp om sjöfåglar  mellan Helcom, Ospar och Ices.

JWGbird (Joint OSPAR/HELCOM/ICES Expert Group on Seabirds

Detaljplanering, exakt metodik och finansiering är dock upp till respektive land. All insamlad data samanalyseras.

Nationell och kompletterande övervakning av häckande sjöfåglar

Övervakningen av häckande kustfåglar i olika länder inom Helcom/Ospar sker i princip oberoende av varandra. Samordningen sker först på analysnivå.

Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom och Ospar (genom JWGbird) som samordnar och bidrar till utveckling av ländernas övervakning och bedömningsmetoder gällande häckande och övervintrande sjöfåglar.

Häckande sjöfåglar på Stora Karlsö

Studierna på Stora Karlsö sker enligt internationellt etablerade metoder och har vid ett flertal tillfällen varit inkluderade i internationella och globala sammanställningar av status och trender för havsfåglar

Beskrivning av övervakning

Övervintrande sjöfåglar (landnära och i utsjön)

  • Antal övervintrande sjöfåglar inom fördefinierade inventeringssektorer längs kusten och i inlandsvatten eller längs flygtransekter i utsjön (se Metoder)

Häckande sjöfåglar

  • Abundans och utbredning av olika sjöfågelarter längs den svenska kusten
  • Antal och storlek (indirekt mått på ungarnas ålder) av simfåglars ungar

Häckande sjöfåglar på Stora Karlsö

  • Häckningsframgång, överlevnad, fenologi, och ungarnas vikt – sillgrissla (Uria aalge)
  • Häckningsframgång och fenologi – tordmule (Alca torda)
  • Antal ruvande honor inom referensområden, antal ungar och fenologi, ejder (Somateria mollissima)
  • Antal häckande par inom referensområden - sillgrissla och tordmule
  • Antal aktiva bon – silltrut (Larus fuscus) och gråtrut (Larus argentatus)

Även beteende hos sillgrisslorna studeras, till exempel hur ofta ungarna matas och med vilka fiskarter. Med sådan information över tid kan långsiktiga förändringar i näringsväven indikeras. Prover från sillgrissla av blod, fjädrar, överbliven mat, ägg och även döda fåglar samlas in inom forskningsprogrammet för att göra ytterligare analyser till stöd för att kunna utreda artens långsiktiga utveckling.

Nationell övervakning av övervintrande sjöfåglar (landnära)

Övervintrande sjöfåglar övervakas inom så kallade inventeringssektorer.

Inventeringen omfattar:

  • Ramsar-lokaler.
  • Lokaler som hyser internationellt betydelsefulla koncentrationer av sjöfåglar.
  • Därutöver ett stort antal kuststräckor eller enskilda lokaler.

Antalet sektorer som inventeras är beroende av tillgången på frivilliga observatörer och kan därför variera mellan olika år. Mellan 2020 och 2024 inventerades 755–887 kustsektorer årligen. Inventeringen av övervintrande sjöfåglar täcker årligen en stor del av Sveriges isfria kust.

Karta över sektorer som inventerats på sjöfåglar

Vänster karta visar kustsektorer (1260 st) som inventerats vid minst ett tillfälle under vintrarna 2020–2024. I medeltal har en sektor besökts 3,2 gånger. I den lila bilden visas som exempel sektorerna runt Gotland. Höger karta visar transekter som inventerades vid flyginventeringarna 2020 och 2021

Kompletterande övervakning av övervintrande sjöfåglar (utsjö)

Internationellt samordnade flyginventeringar av sjöfåglar som övervintrar i utsjöområden har genomförts 1992-93, 2007 – 2009, 2016 och 2020–2021. För vintern 2025/2026 planeras ytterligare en sådan inventering, I För svenskt vidkommande räknas det då sjöfåglar längs flyglinjer som bland annat går över de internationellt viktiga övervintringsområdena söder om Gotland (Hoburgs bank och Midsjöbankarna). Flyginventeringarna har som ambition att stickprovmässigt täcka stora delar av svenskt vatten från norska gränsen till Gävlebukten.

Nationell och kompletterande övervakning av häckande sjöfåglar

Sedan 2015 övervakas häckande sjöfåglar årligen längs hela Sveriges kust inom samtliga kustlän. Inventeringsperioden skiljer sig något beroende på vilken del av landet som inventeras: i södra Sverige gäller perioden 20 maj – 5 juni, i norra Sverige 25 maj-25 juni (spannet varierar mellan länen).

Inventeringen utförs i 200 stycken 2x2 km rutor med fasta positioner. Rutorna är fördelade i ungefärlig proportion till antalet öar inom respektive län. Även inom det gemensamma delprogrammet Häckande kustfåglar i Bottniska viken inventeras förekomsten av fåglar inom 2x2 km rutor. Rutorna är placerade från Gävleborg i söder till Norrbotten i norr

illustration

Höstrastande sjöfågel

Inom detta övervakningsprogram används samma sektorssystem som vid övervakningen av övervintrande sjöfåglar. Ambitionen är att stora delar av Sverige ska täckas, men på grund av bristande resurser inventeras endast cirka en fjärdedel av det antal sektorer som inventeras under vintern.

Häckande sjöfåglar på Stora Karlsö

Fältsäsongen pågår mellan mitten av april till slutet av juli och utförs i regel årligen, men även tidbegränsade studier under en eller några säsonger förekommer.

Nationell övervakning av övervintrande sjöfåglar (främst landnära)

Övervakningen av övervintrande sjöfåglar genomförs av frivilliga observatörer, vilka årligen täcker ett antal lokaler längs med svenska kusten. I huvudsak räknas samma lokaler varje år. Flertalet sektorer inventeras från land där de avspanas med kikare och tubkikare. Årliga båtinventeringar har genomförts i Södra Göteborgs skärgård från år 1989, i delar av Svealands skärgårdar sedan år 2019 och i norra Bohuslän från och med år 2022.

De nationella sjöfågelinventeringarna vilar tungt på frivilliginsatser, utförda av erfarna ornitologer. I stor utsträckning är det samma personer som inventerar samma lokaler varje år. Projektledaren vid utförande instans granskar och analyserar resultatet. Programmet följer

Eftersom inventeringarna ingår i ett internationellt projekt kan svenska data aggregeras med andra deltagande länders data på olika geografiska nivåer.

Kompletterande övervakning av övervintrande sjöfåglar (utsjö)

Fåglarna räknas från flyg som följer ett linjesystem där linjerna ligger på ett avstånd på 2 – 8 km från varandra. Räkningarna sker från ca 80 m höjd i en hastighet av 180 km/h. Metodiken följer i allt väsentligt de

Nationell och kompletterande övervakning av häckande sjöfåglar

Inventeringarna utförs av kontrakterade och erfarna ornitologer, eller av länsstyrelsens egen personal. Målsättningen är att samtliga 200 rutor på 2x2 km ska inventeras årligen. Rutorna är fördelade länsvis i direkt proportion till hur många öar som finns inom respektive län. Inventeringen utförs vid ett tillfälle per inventeringsruta och år och genomförs huvudsakligen från båt, där öarna i området avspanas eller i vissa fall besöks. Samtliga vuxna fåglar av aktuella arter inom en ruta räknas och sedan år 2017 räknas och storleksklassas (indirekt mått på ungarnas ålder) även ejderungar under denna inventering.

Sedan 2018 genomförs även en riktad inventering av simfågelungar (doppingar, änder, svanar med flera). Här återbesöks ca 30 % av de 200 rutorna ca fem veckor efter den ordinarie kustfågelinventeringen och antalet ungar räknas och storleksklassas. Sedan starten har denna inventering genomförts nästan årligen.

I övervakningen av kustfåglar i Bottniska viken ingår 454 2x2 km stora rutor med fasta positioner, En ruta inventeras i allmänhet vart fjärde år, vilket innebär att samtliga rutor besökts över en fyraårsperiod. Antalet rutor inom respektive län har i viss mån viktats mot skärgårdarnas storlek; i Norrbottens län ligger 133 rutor, de övriga länen har 107 rutor vardera.

Rutorna är grupperade i block, ett block består i allmänhet av fyra närliggande rutor. Rutorna är i sin tur indelade i räkningszoner, vilket är den geografiska enhet som fåglarna registreras på av inventeraren. Inom en räkningszon registreras bland annat antalet individer av ingående arter och deras häckningsstatus. Likt den nationella inventeringen genomförs denna inventering från båt.

Häckande sjöfåglar på Stora Karlsö

Antal häckande par av sillgrisslor och tordmular räknas från fotografier tagna under häckningssäsongen. Bon av silltrut och gråtrut räknas av personal i fält. Bon av ejder och deras status (t ex förekomst av ungar) noteras dagligen och räkningar sker dessutom dagligen på vattnet kring ön (hanar, honor och ungar).

Häckningsstatus (förekomst av ägg och ungar) spelas in kontinuerligt på film för sillgrisslor och videoanalys sker löpande under säsongen. För tordmule kollas förekomst av ägg och ungar för utvalda par dagligen under fältsäsongen. Ungar av sillgrissla ringmärks och vägs och i samband med det samlas även prover in för vidare analys.

De nationella inventeringarna av övervintrande, rastande och häckande sjöfåglar följer enkel och väldokumenterad metodik. Inrapporteringen från inventerarna sker via en onlineportal (BioCollect) eller i form av digitala protokoll.

Mottagare är i samtliga fall Svensk Fågeltaxering, Lunds universitet, som projektleder dessa övervakningsprogram. Inkomna protokoll kontrolläses innan de förs in i databas. Vid oklarheter kontaktas rapportören

Data från Svensk sjöfågelinventering, Nationell kustfågelövervakning och Häckande kustfåglar i Bottniska värden finns tillgängliga hos

Data från Baltic Seabird lagras i databaser på SLU och kan delas på begäran, genom kontakt med projektledaren Jonas Hentati-Sundberg, jonas.sundberg@slu.se

Svensk Sjöfågelinventering baseras främst på räkningar från land. Under de senast åren har det aktivt och lyckosamt arbetats för att dessa i högre grad ska kompletteras med räkningar från båt för att bättre täcka de stora förekomsterna av sjöfåglar som övervintrar i skärgårdarna. . Detta till trots, så vore det önskvärt att inkludera ytterligare skärgårdsområden.

Flyginventeringar av utsjöområden sker med glesa intervall i Sverige. Vi har utsjöområden som är av stor internationell vikt för övervintrande sjöfåglar, främst alfågel. Dessa områden bör definitivt inventeras mer frekvent.

Vad styr vad som ska övervakas och hur används data?

Vad Sverige ska övervaka styrs av en rad nationella och internationella lagstiftningar, rapporteringskrav och konventioner. Dessa styr också hur övervakningsdata ska användas för att följa upp och bedöma statusen i den akvatiska miljön.

Om det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1. Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

Geografisk och tidsmässig variation per art eller population:

  • fördelning, abundans och/eller biomassa
  • storleks-, ålders- och könsstruktur
  • beteende inbegripet rörelse och migration

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18. Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut Pdf, 580.1 kB. om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde.

I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (obligatoriska) eller kan (kompletterande) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De kompletterande kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de obligatoriska kriterierna.

Sjöfåglar ingår främst i Deskriptor 1 (Biologiskt Mångfald) och Deskriptor 4 (Näringsvävar) och:

  • Det obligatoriska kriteriet D1C2 - Artens abundans är inte negativt påverkad av belastning från mänsklig verksamhet, och dess långsiktiga överlevnad är säkerställd. Måttenhet: Mängd (antal individer eller biomassa i ton (t) per art
  • Det kompletterande kriteriet D1C3 - De demografiska egenskaperna för populationerna (t.ex. kroppsstorleks- eller åldersklasstruktur eller könsfördelning, fruktsamhet och överlevnadsfrekvens) inom arten tyder på en frisk population som inte är negativt påverkad av mänsklig verksamhet.
  • Det obligatoriska kriteriet D1C4 - Artens utbredningsområde och, om tillämpligt, utbredningsmönster överensstämmer med rådande geomorfologiska, geografiska och klimatiska villkor.
  • Det obligatoriska kriteriet D4C1 - Den trofiska gruppens mångfald (artsammansättning och arternas relativa abundans) är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
  • Det obligatoriska kriteriet D4C2 - Balansen i total abundans mellan de trofiska gilderna är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
  • Det kompletterande kriteriet D4C3 - Individernas storleksfördelning inom den trofiska gilden är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.

I nuläget ger övervakningen av sjöfågel underlag för att bedöma status utifrån kriterierna D1C2, D1C3 och D4C1.

Bedömning

För bedömning av sjöfågel finns tre svenska indikatorer framtagna enligt HVMFS 2012:18

Fågeldirektivet omfattar alla inom EU naturligt förekommande fågelarter, och medlemsländerna ansvarar för att säkerställa att arterna eller deras habitat inte minskar eller förstörs. För vissa arter (listade i direktivets bilaga 1) ska medlemsländerna ta särskild hänsyn genom att peka ut särskilda skyddsområden (SPA).

Fågeldirektivet ställer inga krav på att arterna ska följas upp, men Medlemsländerna ska vart sjätte år rapportera bland annat tillstånd (populationsstorlek, distribution med mera), hot och åtgärder. Detta görs harmoniserat med motsvarande rapportering för art- och habitatdirektivet.

Bedömning

Enligt Artikel 12 i fågeldirektivet ska rapportering av tillstånd till EU genomföras vart sjätte år, nästa gång 2031. Rapporteringen baseras för svensk del till största del på de data som samlas in via de nationella och regionala övervakningsprogrammen för fåglar. Lunds universitet tar fram underlag till rapporteringen och Artdatabanken sammanställer data. Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret att ta fram och genomföra rapporteringen till EU.

Förordning (EU) 2024/1991 om restaurering av natur och om ändring av förordning (EU) 2022/869

Bedömning

Tillståndet och trenden för tillståndet i livsmiljötyperna och kvaliteten och trenden i kvalitet hos livsmiljöerna för de arter som avses i artiklarna 4 och 5 i de områden som är föremål för restaureringsåtgärder på grundval av den övervakning som avses i artikel 15.3.

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Övervakningen av sjöfåglar i marin miljö är relevant för havsplaneringen och data kan ingå i underlag för uppdatering av datalager i Symphony.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Sjöfågel ingår i Helcoms övervakningsprogram

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på sjöfågel till att följa upp mål under tema Biodiversity:Viable populations of all native species och Functional, healthy and resilient food webs.

Bedömning

Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators). För häckande och övervintrande sjöfågel är följande indikatorer framtagna:

Dessa indikatorer användes senast för att bedöma Östersjöns tillstånd i State of the Baltic Sea – Third HELCOM holistic assessment 2016-2021

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av sjöfågel ingår i OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP); tema B - Biodiversity and Ecosystems.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål inom Ospar är att genom ekosystemansatsen förvalta mänskliga aktiviteter så att den biologiska mångfalden bevaras.

Bedömning

Inom Ospar används samma indikatorer som de svenska (1.2A och B) som används för havsmiljödirektivet. Indikatorn användes senast för att bedöma Nordsjöns status i

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av sjöfågel ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus och gynnsam bevarandestatus i

Vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering av alla nationella miljömål. I utvärderingen används bland annat en indikator som bygger på utveckling gällande antalet rödlistade arter av olika djurgrupper. Det finns ett flertal sjöfågelarter på rödlistan.

Mer information om miljökvalitetsmålen

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan sjöfågeldata användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser och delmålet 14.2:

"Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvenser, bland annat genom att stärka deras motståndskraft, samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav."

Publicerad: 2019-11-14
Uppdaterad: 2025-12-04
Sidansvarig: Webbredaktion