Sökresultat

Vattenbruk innebär odling av vattenlevande djur och växter som exempelvis fiskar, alger, blöt-, mantel- och kräftdjur. Odlingen kan bedrivas i havet, i sjöar och i landbaserade anläggningar. De vanligaste vattenbruken i Sverige är traditionella kassodlingar av fisk och odling av musslor.

2019 fick Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket i uppdrag från regeringen att ta fram en gemensam strategi för vattenbruk, yrkes- och fritidsfiske. Tre olika strategier har nu blivit en.

För att hantera genetiskt modifierade organismer (GMO) krävs en anmälan och/eller tillstånd från den ansvariga tillsynsmyndigheten.

Alla typer av vattenbruk omfattas av miljöbalkens krav. Syftet är att främja en hållbar utveckling, så att nuvarande och kommande generationer kan garanteras en hälsosam och god miljö. Havs- och vattenmyndigheten har det nationella ansvaret för att ge tillsynsvägledning för vattenbruk inom miljöbalkens område.

Naturvårdsverkets allmänna råd om fiskodling (AR 93:10) upphörde att gälla den 1 april 2019. I redan befintliga tillstånd hänvisas ibland till dessa. Här förklarar vi HaV:s inställning av hur villkoren nu ska tillämpas.

Miljömål: M 8673-15

Data Collection Framework, DCF, är en ram för att EU-länderna ska kunna samla in, hantera och dela data och statistik från yrkesfisket, fritidsfisket och vattenbruket.

Rapporten är en kunskapssammanställning om odlingstekniker och dess belastning/påverkan på miljön utifrån naturvetenskapliga aspekter och publicerade data.

Forskare i Kanada har använt genetisk modifiering för att ta fram en snabbväxande lax. Laxen är idag godkänd för försäljning i Kanada. Denna rapport beskriver arbetet med att ta fram laxen, samt hur de nordamerikanska myndigheterna bedömt riskerna med odling och konsumtion av fisken.

Om fiskars sjukdomar och parasiter