Stillahavsostron | Magallana gigas

Stillahavsostron är en främmande art som förekommer i Sverige.

Hitta på sidan

Fakta

Latinskt namn: Magallana gigas
Svenskt namn: stillahavsostron
Andra namn: japanskt jätteostron
Organism: musslor
Livsmiljö: Marin
Ursprung: Stilla havet, Japan
Första fynd i Sverige: 2007
Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 5 - mycket hög risk
Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
Artfakta: Om Stillahavsostron i Artdatabanken
Faktablad: Ladda ner faktabladPDF


Det japanska jätteostronet kommer ursprungligen från Stilla Havet. Det växer snabbt och är nu det ostron som odlas mest i världen. Till Europa kom det 1966, när det hämtades för att odlas på franska atlantkusten. De odlade japanska jätteostronen kallas även för Pacific Oyster, franska ostron eller Fine de Clair.

Japanskt ostron i människohand.

Japanskt jätteostron

Hur känns de igen?

Ett vuxet jätteostron är vanligen 8 till 20 centimeter långt, men de kan bli dubbelt så stora. Skalet är ofta tydligt veckat med sex vågformade, breda och längsgående ribbor.

Formen på jätteostronet varierar beroende på var det har växt. Har det varit trångt blir det mer avlångt och taggigt, medan gott om plats ger ett mer platt och slätt ostron.

Svenska fynd

När japanska jätteostron upptäcktes 2007 fanns de på flera platser mellan Strömstad i norr och Hallands Väderö i söder. Sedan förändrades utbredningen. Den försköts norrut och beskrevs 2014 som att flest jätteostron finns i norra Bohuslän.

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera det i Rappen.

Hur lever de?

Japanska jätteostron lever i grunda vatten, på bara en halv till en meters djup, men de kan även finnas djupare. De trivs i samma miljöer som blåmusslor.

Som ostronlarver simmar och driver de fritt omkring. Efter 20 till 35 dagar slår de sig ned, både på hårda ytor som klippor och musselbankar och på leriga sandbottnar, och helst där det finns andra ostron. Jätteostron växer tätt och bildar rev.

Jätteostronen är anpassade till att leva grunt och med tidvatten. Det gör att de tål uttorkning väl. De är också extremt tåliga mot kyla. I ett experiment överlevde de flera dygn i minus 22 grader, vilket innebär att de klarar våra vintrar. Trots det gick den stränga vintern 2009/2010 hårt åt jätteostronen på svenska västkusten och merparten av dem försvann. Men bestånden återhämtade sig.

Vuxna jätteostron tål även stora variationer i salthalt. Det gör däremot inte deras larver. Bästa läget för en lyckad reproduktion hos jätteostron är en salthalt på 23 till 26 promille och en vattentemperatur på 20 till 26 grader.

2014 drabbades japanska jätteostron, främst i norra Bohuslän och i Oslofjorden, av ostronvirus. Det är ett virus som inte tidigare påträffats i svenska vatten och som är känt för att orsaka hög dödlighet hos japanskt jätteostron. Trots nedgången lokalt ökade ändå ostronbestånden efter de gynnsamma vattentemperaturerna samma sommar.

När det är gott om föda kan de främmande arterna äta tio gånger sin egen kroppsvikt. Det är mer än de behöver och klarar att smälta i tarmen. Samtidigt förmår de att leva utan föda i många veckor.

Rapport om fisk- och skaldjursbestånd

Läs rapporten
Publicerad: 16 februari 2021

I resursöversikten för fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten kan du läsa vidare om hur arten fiskas, förvaltas, om dess beståndsstatus och om den biologiska rådgivningen.

Hur kom de hit?

I Sverige gjordes under 1970-talet ett mindre försök att odla japanska jätteostron i norra Bohuslän. Ostronen växte som de skulle, men det blev inga yngel och försöket avslutades. Därefter hände i princip ingenting med jätteostronen i svenska vatten fram till sommaren 2007 då de hittades på flera ställen. Sju år senare beskrevs de i en forskningsrapport som etablerade och vanligt förekommande på svenska västkusten.

Det är möjligt att larver från vilda jätteostron i Danmark har drivit med havsströmmar till svenska kusten. Teoretiska spridningsmodeller visar att det skulle kunna vara så. Det är också möjligt att olaglig import och sumpning av vuxna ostron orsakat spridningen.

Möjliga effekter

Japanska jätteostron är tåliga och växer snabbt. Det gör att de kan konkurrera om plats och föda med inhemska arter som blåmusslor och ostronet Ostrea edulis. Det finns även en risk att jätteostronen kan sprida sjukdom och parasiter.

Reven som bildas av jätteostronen blir en fysisk förändring av miljön. Det kan både positivt och negativt påverka strömförhållanden och livsmiljöer för andra marina arter.

När det är gott om föda kan de främmande arterna äta tio gånger sin egen kroppsvikt. Det är mer än de behöver och klarar att smälta i tarmen. Samtidigt förmår de att leva utan föda i många veckor.

Publicerad: 2015-12-03
Sidansvarig: Webbredaktion