Generellt om passagelösningar

Hitta på sidan

Fiskar vandrar för att nyttja tillgängliga resurser som kan variera efter säsong eller bero av vilket utvecklingsstadium fisken befinner sig i. Vandring för att hitta föda, söka skydd under vintern, för att leka eller kompensera för drift är några exempel på fiskars vandringar och de kan sträcka sig allt från några meter till hundratals kilometer (DWA 2014).

Vandringar sker inom och mellan vattendrag till och från biflöden, till och från andra vattendrag eller sjöar och ibland till och från havet. Utbyggnaden av vattenkraften har lett till förluster av strömhabitat genom överdämning och förändringar i flödesregimer samt konnektivitetsförluster vilket sammantaget i många fall medfört fragmentering av livsmiljöerna. Utbyggnaden av vattenkraften har därför ofta haft negativ påverkan på ursprunglig flora och fauna när det gäller artsammansättning, tätheter av organismer och ekologiska produktionsförutsättningar (Fjeldstad med flera 2018, Näslund med flera 2013b).

Fiskpassagelösningar

Enligt Clay (1995) är en fiskpassage ”en vattenpassage runt eller igenom ett hinder, utformad för att minska vattnets energi på ett sådant sätt att fisk kan passera utan onödigt stor ansträngning”. En mer modern definition återfinns en gemensam Europeisk standard för utvärdering av fiskpassager med hjälp av telemetri som är under utveckling (prEN17233). Här inkluderas även nedströmspassage av fisk: ”en anordning, struktur eller mekanism som är utformad för att möjliggöra att fisk på ett säkert sätt kan röra sig i uppströms- och/eller nedströms riktning förbi ett eller flera hinder”.

För att binda samman ett vattendrag förbi en damm eller liknande har den vanligaste lösningen för fiskpassage varit en konstruktion av en serie sammanhängande pooler i olika steg med dämmande väggar emellan, så kallad kammar- eller bassängtrappa (Clay 1995). Det finns olika typer av kammartrappor (pool and weir) och de har ofta utformats för att möjliggöra för uppströmsvandrande laxfiskar att ta sig förbi olika typer av vandringshinder. Fiskpassager delas ofta in i s.k. tekniska och naturlika fiskpassager där de tekniska passagerna är konstruerade av betong, trä eller dylikt med en artificiell design och de naturlika fiskpassagerna är utformade för att efterlikna ett naturligt vattendrag när det gäller geomorfologi, lutning, bottensubstrat och hydraulik (Eberstaller med flera 1998). Tekniska fiskpassager förekommer ofta i stora vattendrag (>100 m3/s) och naturlika fiskpassager är vanligare i mindre vattendrag (Rivinoja 2015).

Fiskpassager i Sverige

Redan på 1400-talet användes begreppet ”kungsådra” i Sverige och det syftade på en passage i vattendragen som kunde användas för till exempel transport, fiske och timmerflottning. Det lagstadgades 1734 att det inte var tillåtet att blockera kungsådran utan minst en tredjedel av vattendraget skulle lämnas öppen. Detta kunde i undantagsfall med kungens godkännande minskas ned till en sjättedel vilket ansågs vara den minsta vidden som behövdes för fiskvandring. Dessa undantag blev vanliga i samband med vattenkraftsutbyggnaden (historisk sammanfattning av Calles med flera 2013c). Även i andra delar av världen stiftades lagar på 1700- och 18oo-talet till förmån för fiskvandring (Katopodis and Williams 2012).

I slutet av 1800-talet började man nyttja vattenkraft för att försörja den växande industrin med energi och det var också då Sveriges första kraftverk för produktion av el uppfördes. Fiskpassager anlades också i Sverige redan i början av 1900-talet. De flesta av de svenska vattenkraftverken uppfördes mellan 1930 och 1980-talet och tillstånden för dessa meddelades enligt äldre vattenlagen som infördes 1918 och som hade fokus framförallt på människors hälsa och energiproduktion (Thorell 2014). Den äldre vattenlagen ersattes 1983 av Vattenlagen som gällde fram till Miljöbalkens införande 1999.

I dagsläget finns fiskpassager vid ca 10 procent av de svenska kraftverken (Calles med flera 2013a). Det är inte bara vid kraftverksanläggningar som det finns fiskpassager. Även vid andra typer av dammar och anläggningar, ofta där verksamheten är nedlagd, såsom vid kvarnar och dammar för sjöreglering eller bevattning, har man anlagt fiskpassager. Fiskpassager och andra typer av restaureringsåtgärder som till exempel biotopvård finns samlade i en nationell databas som kallas Åtgärder i Vatten (ÅiV). Bortsett från ålyngelledare och enklare passager finns idag ca 500 kända fiskpassager i Sverige varav ca 40 procent uppges ligga i anslutning till kraftverk i registret i Åtgärder i Vatten. De flesta fiskpassager som anlagts har varit för uppströmsvandring av fisk med en stor övervikt i databasen jämfört med fiskpassager för nedströmsvandring.

De första fiskpassagerna i Sverige byggdes redan i början av 1900-talet och efter 1980-talet ökade anläggandet av fiskpassager kraftigt (Figur 3). Det finns olika typer av fiskpassager (för mer detaljerade beskrivningar och figurer se kapitel 5 med tillhörande bilagor). Från början anlade man främst motströmsrännor (benämns Denilränna i ÅiV) och bassängtrappor med överfall (benämns kammartrappa i ÅiV). Den första bassängtrappan med vertikala slitsar (slitsränna i ÅiV), byggdes 1945 och ytterligare några slitrännor har anlagts sedan dess. Av de 17 slitsrännorna som finns i registret har tio byggts efter 2012 och slitsrännor förespråkas som ett alternativ som kan fungera för flera arter (Larinier 2002a, Marriner med flera 2016). Den första naturlika fiskpassagen anlades 1990 i form av omlöp. Olika typer av naturlika fiskpassager namnges ofta utefter dragning: omlöp dras runt hindret, inlöp dras genom hindret och överlöp dras över hindret. Omlöp, eller naturlik fåra (eng. nature-like fish pass, bypass channel), konstrueras för att efterlikna ett naturligt vattendrag utifrån substrat, lutning och sträckning. Idag finns det ca 170 omlöp registrerade i ÅIV. Efter år 2000 har det blivit mer ovanligt att anlägga motströmsrännor (Figur 3), då dessa ofta anses vara mer selektiva (Larinier 2002a).

Illustration. Historisk utveckling av fiskpassager i Sverige. Siffrorna bygger på ett utdrag ur Åtgärder i Vatten (ÅiV) samt information från vissa länsstyrelser där ÅiV inte var uppdaterat. Informationen har analyserats och sammanställts under våren 2019 av FUG, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Figuren innehåller endast fiskpassager med beteckningen ”Denil” (motströmsränna), ”kammartrappa” (bassängtrappa), ”omlöp” och ”slitsränna”. Dessa utgör 465 av de totalt uppskattade 500 passagerna (exkl. ålyngelledare och enkla passager).Förstora bilden

Figur 3. Historisk utveckling av fiskpassager i Sverige. Siffrorna bygger på ett utdrag ur Åtgärder i Vatten (ÅiV) samt information från vissa länsstyrelser där ÅiV inte var uppdaterat. Informationen har analyserats och sammanställts under våren 2019 av FUG, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Figuren innehåller endast fiskpassager med beteckningen ”Denil” (motströmsränna), ”kammartrappa” (bassängtrappa), ”omlöp” och ”slitsränna”. Dessa utgör 465 av de totalt uppskattade 500 passagerna (exkl. ålyngelledare och enkla passager).

Kunskapsläge

Detta kapitel ger en kort översikt över vilka frågeställningar som forskningsmässigt är i fokus och är ett försök att belysa nuvarande kunskapsläge samt kunskapsluckor som identifierats om effektiva passagelösningar. I bilaga 1.1 ges en historisk överblick över utvecklingen av fiskpassageanordningar över tid och vad som har drivit utvecklingen i olika riktningar. Detaljer kring olika typer av fiskpassager och aspekter som krävs att beakta för god funktion, såsom anlockning, beskrivs i delen Utformning av fiskpassagelösningar.

Från början anlades fiskpassager för att möjliggöra för uppströmsvandrande laxfiskar att kunna ta sig till lekområden. Detta skedde i framförallt Nordamerika och Europa på grund av laxfiskars kulturella och ekonomiskt höga värde (Birnie-Gauvin med flera 2018, Williams med flera 2012). Över tid så har fokus för uppströmslösningar kommit att vidgas till att inkludera fler (alla) arter. Dessutom har arbete med att skydda fisk på väg nedströms från att passera turbiner genom att anlägga lösningar för nedströmspassage (se mer utförlig beskrivning av utvecklingen i Historisk utveckling Pdf, 144.2 kB.). Anläggandet av fiskpassager har ökat också i andra delar av världen vilket ställer nya krav på passagelösningar som ska fungera för fler arter. Detta leder utvecklingen framåt. Även för laxfiskar, som länge varit i fokus, behöver utvecklingen gå framåt då optimal funktion inte alltid uppnås i befintliga lösningar (se till exempel Fjeldstad and Alfredsen 2015, Noonan med flera 2012). Ett bredare angreppssätt vad gäller antal arter har även synliggjort bristen på kunskap om många arters simkapacitet, vandringstider, vandringsbehov m.m. Denna kunskap är viktig vid utformandet av passagelösningar då utformningen ofta är art- och platsspecifikt (Calles med flera 2013a).

När passagelösningen ska möjliggöra för flera arter att passera rekommenderas för tillfället framförallt naturlika passagelösningar (Calles med flera 2013a, Franklin med flera 2018) och slitsrännor (Marriner med flera 2016). Detta återspeglas också i den vetenskapliga litteraturen där många studier fokuserar på naturlika fiskpassager (Dodd med flera 2017, Nyqvist m. fl. 2017) och slitsrännor och deras hydraulik och utformning ((Mao med flera 2019, Quaranta med flera 2017). Det är också fokus på nedströmspassagelösningar och utformning och placering av avledare (de Bie med flera 2018, Mulligan med flera 2018).

För beräkning av strömningsdynamik eller strömningssituationer vid nedströmsvandring och i anslutning till avledande galler används ofta CFD-modellering (Computational Fluid Dynamics) för olika tekniska passagelösningar (Quaranta med flera 2017) (Szabo-Meszaros med flera 2019) (Mulligan med flera 2017). Försök har även gjorts för att koppla vattenflöde och vattenhastigheter till fiskarnas rörelser och simkapacitet, för att utveckla bättre passagelösningar (Cai med flera 2019).

Passageeffektivitetsstudier har visat att funktionen varierar kraftigt i många befintliga fiskpassagelösningar, både internationellt (Bunt med flera 2012, Kemp 2016, Noonan m. fl. 2012, Silva m. fl. 2018) och i Sverige (Andersson 2005, Lundqvist med flera 2008). Det har också konstaterats att det är svårt att göra jämförelser mellan olika passagelösningar då utvärderingsmetoderna skiljer sig åt och standardiserade utvärderingsmetoder har efterfrågats (Silva med flera 2018). En europeisk standard för utvärdering av passageeffektivitet är under utveckling. I den definieras total passageeffektivitet som summan av attraktionseffektivitet (hur många fiskar hittar fiskpassagen), ingångseffektivitet (den andel av fiskarna som hittar passagen som väljer att simma in i densamma) och passageeffektivitet (hur många fiskar som simmar in i passagen som faktiskt simmar igenom hela passagen). Total passageeffektivitet kan endast utvärderas när antalet fiskar nedströms (eller uppströms) passagen är känt (draft prEN 17233:2018 E).

Passageeffektivitet som mått på funktionen av en fiskpassage har dock ifrågasatts då motivationen hos fiskarna som inte passerar passagen ofta är okänd (Goerig and Castro-Santos 2017, Kemp 2016). Detta begränsar möjligheten att använda passageeffektivitet som mått på funktionen i en fiskpassage. Undantaget är för lekvandrande fisk där lekområden endast finns på ena sidan vandringshindret. Då passageeffektivitet mäts med hjälp av märkt fisk kan det också förekomma märkningseffekter som påverkar fisken och således även effektivitetsmåttet (Hatry med flera 2016). För vidare diskussion om passageeffektivitet se delen om uppföljning.

Enligt en litteratursammanställning av Silva med flera (2018), har forskning kring fiskars beteende och hur de reagerar vid olika flödessituationer, både i liten och i stor skala, och särskilt vad som attraherar och guidar dem, hög prioritet för att vi ska kunna utforma bättre fiskpassagelösningar. Att det saknas kunskap om vad som attraherar och guidar fisken - anlockning - har också blivit tydligt vid arbetet med denna vägledning.

Vidare menar författarna i Silva med flera (2018) att även om fiskpassagerna alltid kommer utgör flaskhalsar för ekologiska processer finns mycket att vinna på att förbättra fiskpassager. De konstaterar också att fiskpassager bara är en del av lösningen och att det även krävs att livsmiljöer upprätthålls eller återskapas och att dödlighet i alla delar av livscykeln minskar, till exempel genom reglering av fiske, för att vi ska uppnå långsiktigt hållbara populationer av vandrande fiskarter.

Ordlista

Orden i ordlistan nedan definieras utifrån betydelsen i vägledningen, eventuella andra betydelser av orden har utelämnats.

Adaptive management/adaptiv förvaltning = innebär att ny kunskap tas tillvara och implementeras i förvaltningen. Kräver kontinuerlig uppföljning och anpassning och justering utifrån resultaten.

Alleldiversitet (kap 6) = Förekomst av olika varianter av en gen i populationen.

Antropogen = Skapat av mänskliga aktiviteter.

α-galler = Fiskanpassade galler tvärs över vattendraget/intagskanalen, lutande nedströms, med en vinkel mot horisontalplanet (botten) < 45°.

Anadroma arter = Fiskarter som har sin huvudsakliga tillväxt i saltvatten, men leker i sötvatten. Ett exempel är lax.

Anlockning = Det som gör att fisken hittar/attraheras av ingången till en passage.

Avbördning = Ett mått på hur mycket vatten som per tidsenhet passerar genom en tvärsektion av ett vattendrag. Mer information på SMHI:s sida Hydrologiska ord och begrepp

Avledare = Anordning för att styra nedströmsvandrande fisk mot en flyktöppning.

Balanskraft = Skillnaden mellan tillförsel och leverans av energi.

Bakdämning = Dämning som orsakar att vattenytan höjs uppströms.

Bassängtrappa = Kammartrappa, en uppströmspassage bestående av flera bassänger med passager bestående av överfall, sidoöppningar (slitsränna), eller bottenöppningar mellan bassängerna.

β-galler = Fiskanpassade galler diagonalt över vattendraget/intagskanalen, ståendes mer eller mindre rakt upprätt, med en vinkel mot vertikalplanet (sidan) < 45°.

Blockramp = Konstruktion för att skapa förhållanden där vattensprång utgör främsta källan till strömningens utseende och förluster.

Bästa möjliga teknik (BMT) = Begreppet kan jämföras med vad som enligt den tidigare miljöskyddslagen 5 § uttrycktes som tekniskt möjligt. I 2 kap. 3 § miljöbalken ställs krav på att den som bedriver yrkesmässig verksamhet ska tillämpa BMT. BMT utgör utgångspunkten för att bedöma frågan om vilka skyddsåtgärder och försiktighetsmått som ska krävas. Ekonomiska och miljömässiga avvägningar ska sedan ske med tillämpning av skälighetsregeln i 2 kap. 7 § miljöbalken. De krav som behövs, för att inte riskera att försämra en kvalitetsfaktor eller äventyra en miljökvalitetsnorm för vatten, ska dock alltid ställas. Detta i enlighet med 2 kap 7 § andra stycket och 5 kap 4 § miljöbalken. Vägledning Bästa möjliga teknik, 2 kap. 3 § (Naturvårdsverket).

Diadroma arter = Arter som vandrar mellan sötvatten och saltvatten

Drivvattenföring = Vattenflödet som passerar genom en turbin.

Effekt = Beskriver energiomvandling per tidsenhet. Effekt betecknas ofta med bokstaven P från engelskans power, och kan bland annat yttra sig i form av ett värmeflöde eller arbete. SI-enheten för effekt är watt (W), där en watt motsvarar en energiomvandling på en joule per sekund (P=J/s).

Ekologiskt anpassad vattenreglering = En vattenreglering som medför en hydrologisk regim, med flöden och vattennivåer som efterliknar en variation som möjliggör1 rinnande vatten-ekosystemets grundläggande funktioner och som möjliggör att miljökvalitetsnormerna kan följas2 .

1 IUCN-Environmental Flows-The Essentials.

2 Ecological flows in the implementation of the Water Framework Directive, Guidance Document No. 31.

Energi = Effekt multiplicerad med tid. Inom vattenkraften används ofta enheten kilowattimme (kWh).

Fallhöjd = Höjden mellan vattennivån på två platser, i detta dokument uppströms respektive nedströms kraftverket/dammen.

Fiskanpassade fingaller= Galler vars utformning liksom hydrauliken i anslutning till gallret särskilt anpassats för att avleda fisk.

Flyktränna = Den del av nedströmspassagelösningen som leder fisken från flyktöppningen till vattenförekomsten nedströms.

Flyktöppning = Öppningen som fiskarna styrs mot i sin nedströmsvandring med hjälp av en avledare.

Flöde = Den vattenvolym som passerar ett tvärsnitt i t ex ett vattendrag per tidsenhet, vanligen m3/s.

Francis-turbin = En turbintyp med fasta turbinblad men vridbara ledskovlar. Ledskovlarna används dels till att begränsa vattenföringen genom turbinen, dels till att på bästa sätt styra in vattnet i turbinen. Det är mindre avstånd mellan bladen än hos Kaplan-turbinen. Normalt är därför risken större för skada på fisk som passerar genom jämfört med Kaplan-turbiner.

Heterozygotigrad (kap 6) = Andel av populationen med olika genvarianter, till skillnad från homozygoter som har en dubbel uppsättning av samma gen.

Inlopp = Öppningen uppströms där vattnet kommer in i passagen.

Inlöp = Ingång och del av stigrännan som är placerad i vattendraget, vanligtvis längs stranden.

Insteg = Ingången nedströms till en passagelösning för uppströmsvandrande fisk.

Kammartrappa = Se bassängtrappa.

Kaplan-turbin = Kaplanturbinen liknar en båtpropeller med ställbara skovelblad och är utformad för att fås att rotera av en vattenström som passerar i propelleraxelns längdriktning. Det är större avstånd mellan bladen än hos Francisturbinen. Normalt en något lägre risk för skada på fisk som passerar genom jämfört med Francis-turbinen, men bl.a. varvtal har också betydelse för riskerna.

Karakteristiska vattenföringar = En uppsättning vattenföringsparametrar som används för att karaktärisera hydrologin i en punkt i ett vattendrag. Vanliga parametrar är, högsta högvattenföring (HHQ), medelhögvattenföring (MHQ), medelvattenföring (MQ), medellågvattenföring (MLQ), lägsta lågvattenföring (LLQ) och återkomsttider ex 50-, 100-års flöde.

Karakteristiska vattenstånd = En uppsättning vattenståndsparametrar som används för att karaktärisera hydrologin i en punkt i ett vattendrag. Vanliga parametrar är, högsta högvattenstånd (HHW), medelhögvattenstånd (MHW), medelvattenstånd (MW), medellågvattenstånd (MLW), lägsta lågvattenstånd (LLW).

Katadroma arter = Arter som växer upp i sötvatten med fortplantar sig i saltvatten. Ål är ett exempel på en katadrom art.

Kelt = Utlekt lax eller öring. Kelten är vanligen mager och i dålig kondition, speciellt under våren, då den varit utan föda i nästan ett år.

Klunkning = Temporär ökning av flödet för att anlocka fisk. Sker vanligtvis i naturfåran.

Konnektivitet = Passerbarhet (rörelsefrihet) mellan livsmiljöer i olika områden

Konnektivitetsbehov = En arts eller populations behov att röra sig mellan olika områden för att kunna fullfölja sin livscykel.

Konventionella fingaller= Galler, som i många äldre kraftverk använts för att både undvika att drivgods och fisk hamnar i turbinerna. Gallrens utformning i övrigt liksom hydrauliken i anslutning till gallret har dock inte särskilt anpassats till att avleda fisk.

Korttidsreglering = Vattenreglering som momentant avviker kraftigt från den naturliga avbördningen.

Loci (kap 6) = Pluralis, singularis; locus, den plats på kromosomen där informationen om en viss gen finns lagrad.

Medelvattenföring (MQ) = Genomsnittliga flödet på en plats under en viss tidsperiod, normalt under ett år.

Medellågvattenföring (MLQ) = Medelvärdet av varje års lägsta dygnsvattenföring.

Minimitappning = Det vattenflöde som enligt tillstånd alltid minst ska tappas. Minimitappningen kan gälla nedströms kraftverkets utlopp eller i naturfåran/torrfåran och detta specificeras i beslut/dom.

Motströmsränna = Även kallad Denilränna. Speciellt utformad för att bromsa vattnets hastighet så effektivt som möjligt, vilket möjliggör passage för åtminstone starksimmande arter, är förhållandevis branta stigrännor.

Målart = Art som prioriteras vid utformning av passagelösningen.

Naturfåra = Den ursprungliga vattendragsfåran där vattnet rann naturligt innan vattenkraftverket byggdes, men som genom avledningen av vattnet till kraftverket får en kraftigt minskad vattenföring.

Naturlik fiskväg/fiskpassage = En fiskväg bestående av naturliga material och som efterliknar ett naturligt vattendrag.

Nolltappning nedströms kraftverkets utlopp = När inget vatten släpps fram genom kraftverket eller regleringsdammarna.

Nolltappning i den gamla älvfåran = När inget vatten släpps fram i den ursprungliga vattendragsfåran (torrfåran/naturfåran) som utgjorde vattendraget innan kraftverksutbyggnaden skedde.

Omlöp = En naturlik passage som löper runt hindret.

Passage-effektivitet= Hur stor andel av de organismer som lockats in i fiskpassagen/faunapassagen som också lyckas passera hela fiskpassagen/faunapassagen uppströms.

Potadroma arter = Arter som vandrar mellan olika vattenförekomster i sötvatten.

Referensförhållande = Förhållande som rådde innan vattenkraftsutbyggnaden.

Reglerförmåga = Ett kraftverks reglerförmåga är dess förmåga att öka eller minska effektbidraget beroende på variationerna i efterfrågan.

Rheofila arter = Strömlevande arter

Simstarka arter = Arter med förmåga att simma mot strömmen i höga strömhastigheter. Lax är ett exempel på en simstark art, men simförmågan är också storleksberoende. Generellt ökar simkapaciteten linjärt med längden på fisken.

Simsvaga arter = Arter som har svårt att simma mot strömmen vid höga strömhastigheter. Många av de sjölevande arterna klassas som simsvaga.

Skibord = Öppning i en damm för avbördning av vatten där tröskeln till skibordet är belägen i nivå med eller strax ovanför dämningsgränsen. Syftet med skibordet är att hindra vattnet att stiga över dammkrönet.

Skibordsdamm = Damm som avbördas mha ett skibord.

Slitsränna = Bassängtrappa med en eller båda sidorna öppna för passage mellan bassängerna.

Slukförmåga = Maximalt flöde som kan passera genom en turbin.

Smolt = Lax- eller öringunge som växt färdigt på den ursprungliga uppväxtplatsen i vattendraget och har påbörjat sin vandring till ett nytt uppväxtområde, till exempel havet för lax och havsöring eller en sjö eller stort sel för vandringsöring. Smolten skiljs från övriga lax- och öringungar genom sin silvriga färg.

Spill = Vatten som släpps från dammanläggning, antingen på grund av att flödet i vattendraget överskrider kraftverkets slukförmåga eller för att tillföra tillgodose en fastställd minimivattenföring i naturfåran nedströms dammen.

Stryk = Samma som ramp. En rampliknande konstruktion vanligen bestående av sten och grus för att skapa en strömsträcka upp mot dammkrönet. Åtgärden är bara praktiskt tillämpbar vid dammar med låg höjd.

Strömfallskraftverk= Vattenkraftverk placerade i vattendraget utan tillhörande reglermagasin, så att drivvattenföring tillsammans med övrig avbördning i stort följer tillrinningen.

Sättar = Brädor som placeras ovanpå eller bredvid varandra för att dämma och reglera vattennivån. Genom att ta bort eller sätta dit brädor kan man sänka eller höja vattennivån.

Teknisk fiskväg/fiskpassage = En icke naturlik fiskväg, bestående av någon form av byggnadsverk, vanligtvis i betong eller trä.

Torrfåra = Den normalt ursprungliga vattendragsfåran, som efter kraftverksutbyggnad erhåller ett kraftigt begränsat flöde och i vissa fall helt torrläggs. Kan också kallas naturfåra.

Total effektivitet = Produkten av anlockning och passageeffektivitet.

Upptröskling = En naturlik som utgörs av block och stenar som skapar en ny sluttande botten och byggs upp i höjd med hindret.

Utlopp = Öppningen nedströms där vattnet strömmar ut från passagen.

Utskov = Anordning, vanligen lucka, för att släppa ut vatten från en damm till ett område nedströms dammen.

Vattensprång = Den kraftiga våg som bildas när vattnets medelhastighet sänks så att strömningstillståndet hastigt övergår från snabbströmmande till långsamströmmande.

Växelvarm = Djur vars kroppstemperatur bestäms av omgivningen är växelvarma. Motsatsen är jämnvarma, som människan, med konstant kroppstemperatur.

Överfall = Vattnet strömmar över ett hinder och faller fritt.

Överfallsöppning = Öppning upptill, t ex i en basäntrappa, som skapar ett överfall när vattnet passerar.

Överlöp = Samma som ramp. En rampliknande konstruktion vanligen bestående av sten och grus för att skapa en strömsträcka upp mot dammkrönet. Åtgärden är bara praktiskt tillämpbar vid dammar med låg höjd.

Övervattenyta = Vattenytans nivå uppströms en passagelösning.

Publicerad: 2020-04-28
Sidansvarig: Webbredaktion