Fysisk påverkan i sjöar och vattendrag

Vattenkraft och dämningar

I början av 1900-talet startade vattenkraftutbyggnaden i större skala i Sverige, som ett led i industrialiseringen av landet. Idag finns drygt 2000 vattenkraftverk fördelade över hela landet. I söder dominerar småskalig vattenkraft medan storskalig vattenkraft dominerar i norr.

Förutom att många vatten har dämts för utvinning av vattenkraft, finns tusentals andra dämmen i våra vattendrag. Ofta har dessa dämmen anlagts för länge sedan i anslutning till tidigare vattenverksamheter, t ex kvarnar, sågar eller bruk. Totalt finns över 11 000 dammar i Sverige. Dammar har anlagts där det funnits forsar och fall, vilket har lett till att de arter som är anpassade till forsande miljöer, till exempel lax, öring, harr, nejonöga och flodpärlmussla har minskat kraftigt och på vissa håll försvunnit helt.

Dämning skapar vandringshinder för de organismer som lever i vattnet och hindrar transport av sediment och organiskt material. Den är viktig då den för med sig mineraler och näringsämnen och annat som många organismer och ekosystem är beroende av.

Många dammar saknar passage upp- och nedströms för fisk och andra organismer. De flesta fiskarter behöver förflytta sig i vattendragen för att leka, söka föda eller övervintra. Arter som lax, havsöring, flod- och havsnejonöga och ål vandrar dessutom mellan sött och salt vatten.

Vattenkraften kan också påverka genom vattenreglering, vilket skapar onaturliga flöden som ekosystemet och arterna i vattendraget inte är anpassade för. Flödesnivåerna kan ibland variera kraftigt under ett dygn till följd av reglering. I en del vatten minskas också vårfloden medan vattenföringen blir avsevärt högre än vad som är normalt vintertid i ett oreglerat vattendrag.

Ibland leds vattnet i tunnlar eller rör för att skapa fallhöjd för elproduktion, vilket skapar torrläggning av vattendraget.

Vattenkraftens tillstånd ses för tillfället över genom att de ska omprövas och få moderna miljövillkor.

Flottning

För att flotta timmer från skogarna till gruvor och så småningom sågverk, rensade man många vattendrag från större stenar och stängde av sidofåror så att stockarna inte skulle hamna fel. Ofta anlades stenkistor, murar eller vallar, samtidigt som vattendraget rätades och mittfåran fördjupades för att underlätta transporten av timmer. Den ensartade miljö som skapades i vattendragen har lett till en sämre livsmiljö för många arter.

Jord- och skogsbruk

Anpassning av landskapet för ett effektivt jord- och skogsbruk genom sjösänkningar, invallningar, rätning och rensning av vattendrag samt avledning av vatten har påverkat naturliga vattenflöden, bottenstrukturer och ekologiska processer i sjöar och vattendrag. Utdikning och bortledning av vatten har lett till att landskapets vattenhållande förmåga har minskat kraftigt, vilket även ökar risken för översvämningar.

Infrastruktur

I tätorter är förekomsten av hårdgjorda ytor, t ex gator och parkeringar, ofta stor. Regnvatten och smältvatten rinner snabbt undan. Vid kraftigare nederbörd har de hårdgjorda ytorna begränsad förmåga att ta emot och absorbera vattenflödena. Där vägar möter vattendrag finns ofta en bro eller en vägtrumma. I Sverige finns i snitt en vägöverfart per två kilometer vattendrag och var tredje av dessa utgör hinder för uppströms vandrande fisk.

Restaurering kan läka skadorna i vattenmiljön

Sammantaget finns det alltså ett stort behov av att åtgärda skadorna på våra vattendrag. Det finns ofta goda möjligheter att restaurera och återskapa förlorade livsmiljöer, biologisk mångfald och ekosystemtjänster i vattendragen.