Sök

Blåmusslan ( Mytilus edulis ) har en vidsträckt utbredning och förekommer i svenska kustvatten ända upp till Bottniska viken, där är den småväxt på grund av den låga salthalten.

Blåvitlingen ( Micromesistius poutassou ) förekommer i hela Atlantkusten. I svenska vatten förekommer arten i Skagerrak och norra Kattegatt.

Braxen ( Abramis brama ) är allmänt förekommande i södra och mellersta Sverige, men saknas utmed Bohuskusten. Nordgränsen går genom Värmland, Dalarna och Hälsingland och den finns längs hela Norrlandkusten. Den förekommer även i Östersjöns skärgårdar.

Brugden ( Cetorhinus maximus ) är världens näst största fisk. Den är sällsynt men regelbunden vid den svenska västkusten. Simmar långsamt och ofta nära vattenytan. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Rund kropp med rak framkant. Enfärgat mörkbrun. Kort och tjock svans med två ryggfenor och en stjärtfena. I Sverige har arten påträffats en gång vid Hållö utanför Bohuskusten.

Trots att elritsan ( Phoxinus phoxinus ) till utseendet kan förväxlas med en öringunge är den ingen laxfisk. Elritsa har bara en ryggfena och saknar den bakre fettfenan som är karaktäristisk för lax. Elritsa hör istället till familjen cyprinider, där arter som mört, braxen, sarv och sutare också ingår.

Faren ( Abramis ballerus ) finns i Eurasien, österut i Ryssland till Urals vattensystem. I söder Donaus, Dons, och Volgas vattensystem. Den trivs i långsamt rinnande vattendrag och sjöar, men även i bräckt vatten. Den har bland annat påträffats i Stockholms skärgård.

Fjärsingen ( Trachinus draco ) förekommer i svenska vatten i Skagerrak, Kattegatt och Öresund och sällsynt i södra Östersjön.

Den svenska flodkräftan ( Astacus astacus ) har minskat dramatiskt i takt med att signalkräftan har ökat. Flodkräftan är rödlistad som akut hotad och det behövs åtgärder för att säkra livsmiljöer åt de flodkräftor som finns kvar. Ett hållbart fiske av flodkräfta utgör inte hot mot arten utan kan tvärtom öka intresset att skydda arten.

Flodnejonöga ( Lampetra fluviatilis ), även kallad nätting, var förr en viktig art för fisket i Norrland. Men när de större norrlandsälvarna byggdes ut, försvann viktiga livsmiljöer för arten och bestånden minskade. Under 2000-talet har de stabiliserat sig.