Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Ryggradslösa djur

Vitfingrad Brackvattenskrabba (Rhithropanopeus harrisii)

Denna nordamerikanska dvärgkrabba har funnits i tyska och polska kustvatten sedan 1950-talet. Under 2000-talet började den sprida sig norrut i Östersjön och 2014 hittade man den första i svenska vatten.

Hur känns de igen?

De är mycket små krabbor. Som vuxna blir de som mest två centimeter breda över ryggen.

Ryggskölden är bredare än den är lång, och nästan platt framtill (saknar jack i skölden).

Vitfingrad brackvattenskrabba. Undervattensbild.

Vitfingrad brackvattenskrabba är mycket små krabbor. Foto: Dirk Schories

Färgen är brun till grönbrun (olivfärgad) och klorna har vitaktiga spetsar. Den ena klon är alltid större än den andra.

Svenska fynd

En liten, juvenil krabba hittades september 2014 i en vik vid Femöre, söder om Oxelösund i Södermanland.

Fyndet var inte oväntat då krabban under 2000-talet börjat etablerat sig norrut längs ostkusten av Östersjön.

Hur lever de?

Vifingrade brackvattenskrabbor lever bland skyddande stenar och växtlighet på grunda bottnar, ner till 35 meters djup.

Vattnet kan vara både kallt och varmt, då krabborna tolererar temperaturer på mellan 4 och 35 grader. De är allätare som lever på dött organiskt material, alger och små ryggradslösa djur som havsborstmaskar och musslor.

Fakta

Naturlig förekomst:
Nordamerikas östkust

Status i Sverige:
främmande och potentiellt invasiv

Förekomst i svenska vatten:
Österjön

Etableringsgrad: sporadisk förekomst
Första fyndet: 2014
Faktablad: Ladda ner faktabladPDF

De finns framför allt i brackvatten men klarar stora variationer i salthalt, från 0,5 till över 40 promille.

För en lyckad reproduktion behövs dock en salthalt på minst 2,5 promille. Blir salthalten lägre överlever inte larverna.

Krabborna blir könsmogna när de är ungefär fyra millimeter och honorna kan producera upp till 5 000 ägg per kull. Larverna singlar i väg efter knappt tre veckor och genomgår sedan fem larvstadier innan de blir små krabbor.

Hur kom de hit?

Troligen med fartygstrafik, antingen med barlastvatten eller på fartygsskrov i skydd av påväxtorganismer. Krabborna observerades i Europa redan 1874.

Möjliga effekter

Den vitfingrade brackvattenskrabban klarar att reproducera sig ovanligt bra i Östersjön. Det kan innebära att den konkurrerar med inhemska arter om mat och utrymme, men den är även själv byte till fiskar som aborre, simpa och gös.

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är en vitfingrad brackvattenkrabba kan du rapportera den till Artportalen.

En farhåga är att den kan överföra sjukdomar till inhemska arter som insjökräftor och möjligen även musslor.

När de förekommer i mycket täta bestånd kan krabborna ansamlas på fiskeredskap och förstöra fångsten, och även sätta igen vattenledningsrör.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Ryggradslösa djur

Publicerad: 2015-12-03
Granskad: 2017-10-05

Sidansvarig: Webbredaktionen