Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Fiskar

Solabborre (Lepomis gibbosus)

Solabborren lever på grunt vatten i bevuxna sjöar och dammar, och i pooler i små floder och i flodestuarier. Arten är inhemsk i östra Nordamerika och observerades i Sverige första gången 2012.

Arten har introducerats utanför sitt naturliga utbredningsområde på USA:s östkust till dess norra och västliga delar.

Den första kända introduktionen av solabborre till Europa gjordes 1877 till Frankrike. Idag finns den i vattensystem i stora delar av västra och centrala Europa, Litauen, Iberiska halvön, Sardinien och Svarta havsområdet.

Simmande solabborre.

Solabborre. Foto: Cephas CC BY-SA 3.0

Den introducerades också till Japan av kejsaren Akhito på 1960-talet. Introduktion har skett för att gynna sportfisket och som ett dekorativt inslag i trädgårdsdammar.

Hur känns de igen?

Solabborren har en kropp som är hög i förhållande till längden, och lateralt sammanpressad. I sitt ursprungliga utbredningsområde kan den bli upp till 40 centimeter långa.

I Europa är solabborren betydligt mindre, ofta runt 10 centimeter. Den har en liten mun som är vinklad uppåt. Urskiljande karaktärer är den långa, tvådelade ryggfenan, där den främre delen är mindre och taggstrålig (9-12 taggstrålar), medan den bakre är högre och mjukstrålig (10-14 mjuka fenstrålar). Analfenan har tre taggstrålar längst fram, och bakom dessa 8-11 mjuka fenstrålar. Bröstfenorna har en främre tagg. Sidolinjen böjer uppåt mitt på kroppen. I sidolinjen finns 35-47 tandade fjäll (ctenoidfjäll).

Fakta

Naturlig förekomst:
Nordamerika
Status i Sverige:
främmande och invasiv

Förekomst i svenska vatten:
vattendrag
Etableringsgrad: väl etablerad
Första fyndet: 2012
Faktablad: Ladda ner faktabladPDF

Färgen varierar

Ryggen och övre delen av huvudet är grönblå eller olivfärgad. Magen är gul, och gällocken har skimrande blå eller gröna strimmor och i bakre kanten en iögonfallande svart fläck med röd kant. Färgen hos bägge kön är intensivare i samband med lek.

Svenska fynd

Solabborre påträffades första gången i sjön Åsnen 2012.

Den första vilda populationen med reproducerande individer upptäcktes i den grävda dammen Bergadammen, Gränna kommun, 2018. Flera generationer kunde konstateras och har sannolik funnit i dammen i flera år.

I Hallands län upptäcktes också reproducerande vilda solabborrar i en grävd damm 2018. Vid elprovfiske konstaterades såväl yngel som könsmogna individer i bäckfåran nedströms dammen till ett vattenförande vattendrag.

Hur lever de?

Solabborren lever på grunt vatten i bevuxna sjöar och dammar, och i pooler i små floder och i flodestuarier. Den undviker snabbrinnande vatten. Den är framför allt en sötvattenlevande art men klarar salthalter på upp till 18 ‰.

Vuxna solabborrar har en varierande diet. De äter bland annat evertebrater som snäckor och musslor, vilka krossas med välutvecklade svalgtänder, fjädermygglarver (Chironomus sp.), och små fiskar och fiskrom. Amerikanska studier visar att solabborren är en stor konsument av zebramusslor (Dreissena polymorpha), en annan invasiv art i Europa.

Hur kom de hit?

Införseln från Kanada till Europa skedde avsiktligt. Även i dag sker spridningen inom Europa troligen till stor del genom avsiktlig handel med arten, men det kan inte uteslutas att individer rymmer och förvildas.

I EU är solabborre observerad i 24 länder och etablerad i 23 länder. Arten är invasiv i fem länder som bland annat Nederländerna, potentiellt invasiv i fyra länder. Den bedöms kunna etablera populationer i alla europeiska länder. Den finns även i reproducerande i Danmark men inte som vild.

Solabborren har förmågan att etablera sig i nordliga kallare områden som i bland annat Ukraina där den finns som vild. Även i andra europeiska länder upp till arktiska områden kan den etablera sig på grund av förändrat klimat. Det finns risk att den kan etablera sig i Sverige och de baltiska länderna.

I Norge har den observerats och etablerats lokalt i Östfold fylke och bedöms kunna etablera nya populationer, dock med begränsad invasionsförmåga.

Möjliga effekter

Undersökningar visar att solabborre kan vara slutvärd för fiskparasiten Proteocephalus percae och sannolikt även mellanvärd för gäddbandmasken Triaenophorus nodulosus (överförs inte till människa).

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är en solabborre kan du rapportera den till Artportalen.

Makrofyter (storvuxna växter i vatten) gynnas av att bladytorna skrapas rena av betande snäckor. Introduktion av snäckätande solabborre har visat sig öka mängden påväxt på makrofyter, vilket hämmar deras tillväxt.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Fiskar