Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Ryggradslösa djur

Marmorkräfta (Procambarus fallax f. virginalis)

Marmorkräftan är ett tropiskt akvariedjur som är förbjuden att föra in och ha i Sverige. Trots det får myndigheterna sporadiska rapporter om att den finns i landet och att den hittades i Märtstaån 2012. Inga kräftor har hittats därefter.

Det svenska fyndet av marmorkräfta utgör världens nordligaste upptäckt av arten, och det är första gången den rapporteras i Skandinaviens natur.

Hur känns de igen?

Marmorkräftan är relativt liten och smal jämfört med signal- och flodkräfta. Den är vanligen under tio centimeter lång och har även mindre klor.

Marmorkräfta.

Marmorkräftan utmärker sig med sitt grönskimrande skal. Foto: André Karwath (CC BY-SA 2.5).

Marmorkräftan är tydligt marmorerad, speciellt på sköldens sidor. Färgen är oftast mörkt brun eller olivfärgad, men den kan variera från ljusbrun till rödbrun. På ryggskölden finns en smal, ljus linje. Den saknas på signal- och flodkräftor.

Svenska fynd

Tretton marmorkräftor, tolv levande och en död, hittades i Märstaån norr om Stockholm i november 2012. Därefter fiskades vattnen intill fyndplatsen intensivt under ett upprepat antal tillfällen under två år. Inga nya fynd har gjorts. Myndigheterna får dock sporadiska, men bekräftade rapporter om illegala förekomster av marmorkräftan i landet.

Fakta

Naturlig förekomst:
Nordamerika

Status i Sverige:
främmande och potentiellt invasiv

Förekomst i svenska vatten:
sjöar och vattendrag

Etableringsgrad: sporadisk förekomst
Första fyndet: 2012

Faktablad: Ladda ner faktabladPDF

Hur lever de?

Marmorkräftan lever i sötvatten och trivs bäst i temperaturer på mellan 20 och 25 grader, men den klarar att överleva i kallare vatten. Den kan gräva ner sig i dyn för att skydda sig både mot torka och kyla. I Tyskland, där den etablerats som främmande art, kan den leva i sjöar med bottentemperaturer ner till fyra grader. Marmorkräftan kan även förflytta sig på land.

Marmorkräftan är det enda av världens tiofotade kräftdjur (humrar, krabbor, kräftor, räkor) som kan föröka sig genom jungfrufödsel. Det finns inga hannar. Obefruktade honor föder istället kopior av sig själva, vilket teoretiskt innebär att en enda individ skulle kunna ge upphov till en hel population.

Marmorkräftans ursprung är ifrågasatt. Antingen rör det sig om naturlig hybridisering från två frilevande nordamerikanska sötvattenskräftor (Procambarus fallax och Procambarus clarkii), eller så är den framavlad och saknar vilt ursprung.

Hur kom de hit?

Det är inte klarlagt, men en möjlighet är att de aningslöst och olovligt tagits in till Sverige och sedan släppts ut. Marmorkräftor är populära akvariedjur världen över.

Möjliga effekter

Marmorkräftor kan bära på sjukdomar och/eller parasiter som kan slå hårt mot andra sötvattenskräftor, eller vara skadliga för andra arter. De kräftor som hittades i Märstaån 2012 har undersökts av SVA och testat negativt för kända sjukdomar som kräftpest och white-spot disease.

En annan möjlig effekt är att marmorkräftan kan konkurrera med inhemska arter om mat och utrymme. På Madagaskar är marmorkräftan en främmande art och har etablerat sig och finns nu i stora antal. Där uttrycks farhågor om att den utgör ett hot mot landets fisk- och kräftarter, och att den kan skada risodlingar.

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är en marmorkräfta kan du rapportera den till Artportalen.

Hindra spridning i svenska vatten

Marmorkräfta omfattas av unionsförteckningen över invasiva främmande arter enligt EU:s förordning (1143/2014).

Följ lagen. Enligt artskyddsförordningen är marmorkräftan förbjuden att importera, förflytta och inneha i Sverige. Det gäller kräftornas alla levnadsstadier.

Rapportera misstänkt förekomst av marmorkräfta, både i handeln och i privat ägo, samt vid fynd i svenska vatten.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Ryggradslösa djur

Publicerad: 2015-12-02
Uppdaterad: 2016-12-15

Sidansvarig: Webbredaktionen