Väderfiskar | Misgurnus (sp)

Väderfiskarna känns igen på den långsmala kroppen. Ryggfenan är placerad långt bak på kroppen. De har skäggtömmar i ansiktet och ansiktet är litet i förhållande till kroppen. Den har väldigt små fjäll på kroppen och färgen varierar mellan arterna. Många av dem är mönstrade i olika ränder och prickar men det kan även överlappa och behöver inte vara bevis på en viss art.

Släktet väderfiskar ingår i familjen nissögefiskar. Det finns 12 arter av väderfiskar. Väderfiskarna är svåra att skilja åt eftersom de är extremt lika varandra. För att säkerställa vilken av väderfiskarna det är som hittats kan det behövas ett DNA prov. De karaktärer som används för att säkerställa vilken av arterna i släktet Misgurnus det är man funnit; färg, närvaro av benplattorna hos hanar, positionen för dorsal- och bukfenor, och längden på pariga fenor. Dessa är ibland väldigt lika varandra hos alla arterna och eventuellt kan de även hybridisera med varandra. Antalet skäggtömmar varierar mellan vissa av arterna.

Väderfiskarna kan förväxlas med de svenska arterna grönling (Barbatula barbatula) och nissöga (Cobitis taenia).

Svenska fynd

Endast en art, Misgurnus nikolskyi, är påträffad i Sverige i en sluten golfbanedamm 2021.

Släktet förekommer främst inom akvariehandeln.

Hur lever de?

En av arterna i släktet, slampiskare (Misgurnus fossilis) är inhemsk i stora delar av Europa medans de andra härstammar från Asien. Gemensamt har de att de är nattaktiva allätare som trivs i stilla eller långsamrinnande sötvatten med sandiga och dyiga bottnar där de kan gräva ner sig i sedimentet. Några av arterna är populära akvariefiskar på grund av dess låga miljökrav. De klarar att leva i både varma och kalla vatten, grumliga och övergödda vatten och även mycket låga syrehalter. De är mycket tåliga och klarar både torrperioder och frost och kan till och med andas luft om de behöver.

Hur kom de hit?

Ingen av väderfiskarna är etablerad i naturliga vatten i Sverige idag (2024) men de förekommer i akvarier, trädgårdsdammar och i handeln. Fyra av arterna har (med säkerhet) hittats introducerade i Europa; M. bipartitus i Österrike, M. dabryanus i Spanien och Tyskland och M. anguillicaudatus i Italien, Spanien, Tyskland, Belgien, Nederländerna och Frankrike. Det är dock osäkert om alla fynden av M. anguillicaudatus faktiskt är av den arten då de är mycket svåra att skilja åt. Arten har spridits världen över genom handel som akvariefisk och även spridits till nya vatten då de använts som levande bete vid fiske. Det finns även fynd i Nordamerika och Australien.

Möjliga effekter

Väderfiskar är allätare och kan ha stor negativ påverkan på inhemska växter, fiskar, ryggradslösa djur och groddjur då den äter det mesta. De kan förändra näringsväven där de etablerar sig och det har även rapporterats att de kan sprida sjukdomar till inhemska arter.

Hindra spridning i svenska vatten

Flytta den inte mellan olika vatten om du hittar den. Har du den i ditt akvarium kan du läsa mer här om vad som gäller.