Väderål | Misgurnus anguillicaudatus
Väderål är en främmande art. Arten finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.
Fakta
- Latinskt namn: Misgurnus anguillicaudatus
- Svenskt namn: Väderål
- Organism: fiskar
- Livsmiljö: Sötvatten, Vattenlevande
- Ursprung: Östra Asien
- Förekommer i Sverige: Dörrknackare
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): Hög risk
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Väderål i Artdatabanken
Hur känns de igen?
Väderålen är en av 12 arter av väderfiskar. Väderålen har en lång och slank kropp likt en ål, varav den fått sitt svenska namn. Väderålen är fläckig med mörkare gröngul till mörkbruna markeringar, mot en gulbrun till brun bakgrund. Den har en kroppslängd runt 10-20 cm men maximal längd ligger strax under 30 cm. Karaktäristiskt är en svart fläck vid övre halvan av stjärtfenans bas. Vuxna hanar är lätta att skilja från honor och unga hanar eftersom den andra bröstfenstrålen är lång och tjock. Bröstfenan är triangulär i stället för rundad. Väderålen har fem par skäggtömmar.
Väderålen kan även förväxlas med den inhemska grönlingen (Barbatula barbatula) men den har endast två par skäggtömmar. Den kan även förväxlas med den inhemska släktingen nissöga (Cobitis taenia) men nissöga har 3 par skäggtömmar.
Svenska fynd
Arten förekommer inom akvariehandeln. Inga vilda fynd i Sverige (2024).
Hur lever de?
Arten härstammar från östra Asien, från Ryssland och ner till Vietnam. Den trivs i stilla eller långsamrinnande sötvatten med sandiga och dyiga bottnar där den kan gräva ner sig i sedimentet. Arten är en populär akvariefisk på grund av dess låga miljökrav. Väderålen klarar att leva i både varma och alla vatten, grumliga och övergödda vatten och även mycket låga syrehalter.
Hur kom de hit?
Arten har sitt ursprung i Östasien, från Sibirien till norra Vietnam, inklusive Japan. Den introducerades till Australien på 1960-talet som akvariefisk och upptäcktes i naturen första gången 1980, vilket ledde till ett importförbud 1986. I USA har arten rapporterats i minst 13 delstater och den har även introducerats i Sydamerika samt i delar av Asien utanför sitt naturliga utbredningsområde. I Europa har den påträffats i Italien, Tyskland, Spanien, England och Nederländerna. De främsta spridningsvägarna är utsättningar från akvarier och rymningar från fiskodlingar där arten odlas som livsmedel.
Möjliga effekter
Väderålen utgör potentiella hot mot inhemska fiskpopulationer genom konkurrens om resurser, predation på ägg, hybridisering och spridning av sjukdomar. Dess höga tolerans mot extrema miljöförhållanden, inklusive låga syrenivåer och ett brett temperaturområde, bidrar till att den kan etablera sig framgångsrikt i olika habitat.
Rapportera fynd
Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera det i Rappen.
Hindra spridning i svenska vatten
Töm aldrig ut akvarier i naturen och avliva den på plats om du hittar den.
