Laxdjävul | Gyrodactylus salaris
Laxdjävul är en främmande art som förekommer i Sverige.
Fakta
- Latinskt namn: Gyrodactylus salaris
- Svenskt namn: laxdjävul
- Organism: plattmaskar
- Livsmiljö: Sötvatten, Brackvatten, Marin
- Ursprung: Östersjön
- Första fynd i Sverige: 1989 (Västkusten)
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 0 - ej tillämpbar/ ej riskklassificerad
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Laxdjävul i Artdatabanken
Laxdjävul är en parasit främst på laxfiskar. Olika laxstammar kan vara olika känsliga för parasitens angrepp, västkustlaxen kan vara känsligare för parasiten än övriga svenska stammar.
I Norge har man tagit till drastiska åtgärder för att bli av med laxdjävul.
Foto: Tor Atle Mo
Hur känns de igen?
Laxdjävul är max en millimeter lång. I ena änden finns en krans av "tentakler", med små hakar som används för att fästa vid värddjuret.
Svenska fynd
Laxdjävul är välspridd i svenska, finska och ryska floder som mynnar i Östersjön. Första svenska fyndet är från 1957, på odlad unglax i Indalsälven.
På västkusten gjordes första fyndet 1989 i Säveån (mynnar ut i Göteborgs hamn), och 1991 i Ätran (mynnar ut vid Falkenberg).
För Havs- och vattenmyndighetens räkning provtar SLU Aqua och Sportfiskarna årligen dessa vattendrag och söker efter förekomst av laxdjävul.
Hur lever de?
De är ektoparasiter, vilket innebär att de sitter på utsidan av sina värddjur. Laxdjävul fäster sig på unga laxfiskar, på deras fenor eller kropp eller (mer sällan) på deras gälar. Där lever de hela sina liv. De har alltså inga andra mellanvärdar eller vilostadier. Eftersom laxdjävul föder levande ungar har de heller inga ägg. Laxdjävul är en sötvattensart. De kan ändå fortplanta sig i salthalter upp till 5 promille och klarar att överleva i högre salthalter under kortare perioder.
De förökar sig framför allt på atlantlax, men även på regnbåge, och kan finnas på röding, bäckröding, harr, kanadaröding och öring.
Hur kom de hit?
Det är oklart hur laxdjävul kom från Östersjön till västkusten. Den sprids mellan olika älvar och odlingar genom att man flyttar på levande fisk, men även genom att vilda fiskar vandrar mellan vattendrag. Den kan också spridas genom fiskeredskap, vatten och andra föremål.
Desinficera din utrustning
Manual för hur du hindrar smitta mellan vattendrag.
Pdf, 41.8 kB.
Rapportera fynd
Laxfisk infekterad med Gyrodactylus salaris ska enligt Jordbruksverkets regler anmälas till länsstyrelsen och Jordbruksverket.
Möjliga effekter
Laxdjävul kan orsaka hög dödlighet hos laxfiskar. Den äter på fisken, som får sår och kan drabbas av infektioner. Både unga och vuxna fiskar kan drabbas av parasitens angrepp, men högst dödlighet har yngel och unglaxar. Vissa stammar och bestånd av atlantlax verkar vara mer motståndskraftiga mot de skadliga effekterna av laxdjävul. Andra drabbas av hundraprocentig dödlighet. De ekonomiska effekterna kan bli betydande om vild och odlad lax smittas av laxdjävul. Norge har använt bekämpningsmedel som rotenon och aluminiumsulfat för att skydda fisken.
Hindra spridning i svenska vatten
Det går att aktivt försöka hindra ytterligare spridning av laxdjävul i svenska vatten. Rengör fiskeredskap och annan utrustning, och se till att den är torr, innan de flyttas till ett nytt vatten. Rensa även fisken där den fångas och ta hand om fiskrenset så att det inte hamnar i vattendraget.
Det är förbjudet att sätta ut laxfisk i havsmynnande vattendrag längs västkusten. Det gäller vattensystemen för:
- Rolfsån
- Kungsbackaån
- Anråseån
- Bratteforsån
- Arödsån
- Bäveån
- Örekilsälven
- Strömsån
- Enningsdalsälven.
Se Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2021:7) om att sätta ut eller flytta fisk i naturen.
