Polydora websteri

Hitta på sidan

I oktober 2020 konstaterades den skalborrande havsborstmasken (Polydora websteri ) för första gången i svenska vatten. I en grund vik i utkanten av Gullmarsfjorden i Bohuslän observerades en stor del av beståndet av stilla havsostronen (Magallana gigas) vara infekterad av denna havsborstmask. Sannolikheten är liten att den drabbar våra inhemska ostron och musslor enligt nuvarande forskningsunderlag, men ingen utförlig undersökning är ännu gjord.

Fakta

Naturlig förekomst: Sannolikt från den asiatiska delen av Stilla havet
Status i Sverige: Främmande och potentiellt invasiv
Förekomst i svenska vatten: Västerhavet
Etableringsgrad: Påträffad, oklart om reproducerande
Första fyndet: 2020 i Bohuslän

Hur känns de igen?

Havsborstmasken, som är blekt gul till orange och kan bli upp till 20 mm lång, är svår att artbestämma med blotta ögat. Arten som tillhör familjen Spionidae och släktet Polydora kan lätt förväxlas med andra Polydora-arter bland annat Polydora ciliata (som kan förekomma i inhemska ostron, Ostrea edulis).

Det är lättast att känna igen Polydora websteri på de mörka blåsor som de bildar på insidan av skalet när de borrar sig in i ostronskal och skapar en boplats där. Ostronen försvarar sig mot masken genom att kapsla in masken med en tunn hinna kalkskal. Det mörka i kapslarna innehåller bland annat syrefritt sediment som kan lukta illa om kapseln spricker.

Polydora websteri

Bild på stillahavsostron/japanskt jätteostron som är infekterad med mörka blåsor. Foto: Sven Sahlin, Bohus Seaculture

Svenska fynd

De första och enda bekräftade i dagsläget (november 2020) är fynd från en grund vik utanför Lysekil i Bohuslän.

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera den till Artportalen.

Hur lever de?

Denna art är en parasitisk art som borrar sig in i kalkskalen på stillahavsostron och skapar kapslar där de bor och förökar sig. Vid en hög infektionsfrekvens kan flera hundra maskar inhysas i en ostronindivid.

Hur kom de hit?

Sannolika vektorer är importerade stillahavsostron med infekterade skal som hamnat i havet samt barlastvatten. Maskarna har frisimmande larvstadier som kan vara i 40 respektive 60 dagar (vid 15 respektive 10 grader i vattnet, Blake 1969) vilket gör det potentiellt möjligt för spridning via barlastvatten eller strömmar. Spridningsvägarna för arten till Sverige är ännu inte klarlagt.

Möjliga effekter

Vid en hög infektionsfrekvens kan flera hundra maskar inhysas i en enda ostronindivid. Förekomst av masken leder till att parasitens värd blir negativt påverkad genom sämre kondition, försvagat skal, ökad dödlighet samt att detta får stora negativa konsekvenser för den kommersiella produktionen av stillahavsostron, då infektionen leder till en försämrad produkt för konsumtion.

Publicerad: 2020-12-10
Sidansvarig: Webbredaktion