Laxdjävul | Gyrodactylus salaris
Laxdjävul är en främmande art som förekommer i Sverige.
Fakta
- Latinskt namn: Gyrodactylus salaris
- Svenskt namn: laxdjävul
- Organism: plattmaskar
- Livsmiljö: Sötvatten, Brackvatten, Marin
- Ursprung: Östersjön
- Första fynd i Sverige: 1989 (Västkusten)
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 0 - ej tillämpbar/ ej riskklassificerad
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Laxdjävul i Artdatabanken
-
Faktablad: Ladda ner faktablad
Pdf, 209.3 kB.
Laxdjävul är en parasit. Den hakar sig fast och äter på laxfiskar. Fiskarna kan vara olika känsliga för parasitens angrepp, men den kan vara förödande för både vild och odlad fisk.
I Norge har man tagit till drastiska åtgärder för att bli av med laxdjävul.
Foto: Tor Atle Mo
Hur känns de igen?
Laxdjävul är max en millimeter lång. I ena änden finns en krans av "tentakler", med små hakar som används för att fästa vid värddjuret.
Svenska fynd
Laxdjävul beskrivs som inhemsk i svenska, finska och ryska floder som mynnar i Östersjön. Första svenska fyndet är från 1957, på odlad unglax i Indalsälven.
På västkusten och dess mynnande vattendrag är laxdjävul som en främmande art. Första fyndet där gjordes år 1989 i Säveån (mynnar ut i Göteborgs hamn), och 1991 i Ätran (mynnar ut vid Falkenberg).
För Havs- och vattenmyndighetens räkning provtar SLU aqua och Sportfiskarna årligen dessa vattendrag och söker efter förekomst av laxdjävul.
Hur lever de?
De är ektoparasiter, vilket innebär att de sitter på utsidan av sina värddjur. Laxdjävul fäster sig på unga laxfiskar, på deras fenor eller kropp eller (mer sällan) på deras gälar. Där lever de hela sina liv. De har alltså inga andra mellanvärdar eller vilostadier. Eftersom laxdjävul föder levande ungar har de heller inga ägg. Laxdjävul är en sötvattensart. De kan ändå fortplanta sig i salthalter upp till 6 promille och ju kallare vattnet är, ju bättre klarar de högre salthalter. De lever framför allt på atlantlax, men kan även finnas på regnbåge, fjällröding, bäckröding, harr, kanadaröding och öring.
Hur kom de hit?
Det är oklart hur laxdjävul kom från Östersjön till västkusten. Den sprids mellan olika älvar och odlingar genom att man flyttar på levande fisk, men även genom att vilda fiskar vandrar mellan vattendrag.
Rapportera fynd
Laxfisk infekterad med Gyrodactylus salaris ska enligt Jordbruksverkets regler anmälas till länsstyrelsen och Jordbruksverket.
Möjliga effekter
Laxdjävul kan orsaka hög dödlighet hos laxfiskar. Den äter på fisken, som får sår och kan drabbas av infektioner. Både unga och vuxna fiskar kan drabbas av parasitens angrepp, men högst dödlighet har yngel och unglaxar. Vissa stammar och bestånd av atlantlax verkar vara mer motståndskraftiga mot de skadliga effekterna av laxdjävul. Andra drabbas av hundraprocentig dödlighet. De ekonomiska effekterna kan bli betydande om vild och odlad lax smittas av laxdjävul. Norge har använt bekämpningsmedel som rotenon och aluminiumsulfat för att skydda fisken.
Hindra spridning i svenska vatten
Det går att aktivt försöka hindra ytterligare spridning av laxdjävul i svenska vatten. Rengör fiskeredskap och annan utrustning innan det flyttas till ett nytt vatten, och rensa fisken där den fångas.
Havs- och vattenmyndigheten har även infört förbud mot att sätta ut laxfisk i havsmynnande vattendrag längs västkusten. Det gäller Rolfsåns, Kungsbackaåns, Anråseåns, Bratteforsåns, Arödsåns, Bäveåns, Örekilsälvens, Strömsåns och Enningsdalsälvens vattensystem.
